Lobeliacistikola[2] (Cisticola chubbi) är en fågel i familjen cistikolor inom ordningen tättingar.[3] Den påträffas i öppna miljöer i bergstrakter i Afrika från Nigeria till Kenya och Demokratiska republiken Kongo. Beståndet anses vara livskraftigt.
| Lobeliacistikola Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Cistikolor Cisticolidae |
| Släkte | Cisticola |
| Art | Lobeliacistikola C. chubbi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cisticola chubbi | |
| Auktor | Sharpe, 1892 |
| Synonymer | |
| Höglandsgrässångare | |
Utseende och läte redigera
Lobeliacistikolan är en stor och enfärgad cistikola. Den har tydligt rödaktig hjässa och två band tvärs över stjärten, ett ljust och ett svart. Den är rätt lik vitbrynad cistikola men saknar rostrött i vingen. Sången som avges i kör består av en frenetiskt stigande och sedan fallande serie med gnissliga toner.[4]
Utbredning och systematik redigera
Lobeliacistikola delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- Cisticola chubbi adametzi – förekommer från sydöstra Nigeria till Kamerun
- Cisticola chubbi discolor – förekommer i södra Kamerun (berget Kamerun)
- Cisticola chubbi chubbi – förekommer från Kongo-Kinshasa till Rwanda, Burundi, Uganda och Kenya
- Cisticola chubbi marungensis – förekommer i sydöstra Kongo-Kinshasa (Marungu Plateau)
Familjetillhörighet redigera
Cistikolorna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[5] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Cisticolidae.
Levnadssätt redigera
Lobeliacistikolan hittas i öppna miljöer i bergstrakter med tät örtvegetation, som i skogsbryn och gräsmarker samt på hedar. Den ses nästan alltid i par eller smågrupper.[4]
.jpg)
Status redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]
Namn redigera
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Charles Chubb (1851-1924), brittisk ornitolog vid British Museum of Natural History 1877–1920. Cistikola är en försvenskning av det vetenskapliga släktesnamnet Cisticola som betyder "cistroslevande".[6] Lobelior är ett växtsläkte med cirka 360 arter. I samband med fågelnamn syftas på de upp till tre meter höga jättelobelior som växer i högfjällsområdena i centrala Afrika.
Noter redigera
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Cisticola chubbi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Ryan, P. (2020). Chubb's Cisticola (Cisticola chubbi), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.chucis1.01
- ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör lobeliacistikola.
Wikispecies har information om Cisticola chubbi.- Läten på xeno-canto.org
