Hårspett[2] (Picoides villosus) är en fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]

Hårspett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläkteLeuconotopicus
ArtHårspett
L. villosus
Vetenskapligt namn
§ Leuconotopicus villosus
Auktor(Linnaeus, 1766)
Utbredning
Synonymer
  • Picoides villosus
  • Dryobates villosus

Utseende och läte redigera

Hårspetten är en medelstor (18–26 cm) svartvitbrokig hackspett. Den har vit rygg, svartvitbandade vingar, svart strupesidesstreck och brett ögonstreck som sträcker sig bak i nacken, svart hjässa och däremellan ett vitt ögonstreck. Hanen har en röd fläck i nacken. Arten är i fjäderdräkten i stort sett identisk med dunspetten, men är mycket större och har framför allt kraftigare och mycket längre näbb, längre än längden på huvudet. Den har också vanligen helt vita yttre stjärtpennor, där dunspetten oftast har svarta fläckar. I västliga populationer är båda arter tydligt smutsbruna, med nästan inga vita fläckar ovan. Detsamma gäller bestånd söderut i Centralamerika, där dock enbart hårspetten förekommer.[4]

 
Hona hårspett.

Läte redigera

Vanligaste lätet är ett kort och vasst "peek", mycket likt dunspettens men något mörkare och mer betonat. Den har även ett skallrande eller gnäggande ljud som också liknar dunspettens motsvarande läte, dock utan fallande ton mot slutet.[5]

Utbredning och systematik redigera

Hårspetten har ett mycket stort utbredningsområde från Alaska söderut genom Kanada och resten av USA och Centralamerika till västra Panama. Det råder oenighet de taxonomiska auktoriteterna emellan om vilka underarter arten ska delas in i. Clements et al urskiljer fem grupper med sammanlagt 15 underarter, med följande utbredning:[6]

 
Hårspett av underarten extimus i Costa Rica, med mycket brunare undersida och färre vita fläckar ovan.

International Ornithological Congress (IOC) urskiljer istället 17 underarter, där sitkensis inkluderas i harrisi och tre ytterligare underarter erkänns:[3]

Släktestillhörighet redigera

Arten placerades tidigare i släktet Picoides, men DNA-studier[7] visar att den inte alls är närbesläktad med typarten i Picoides, tretåig hackspett. Istället hör den till en grupp övervägande amerikanska hackspettar som även inkluderar släktet Veniliornis. Den förs därför nu till ett annat släkte, antingen tillsammans med närmaste släktingarna vithuvad hackspett, vulkanspett, arizonaspett, tallspett och rökbrun hackspett till Leuconotopicus[3] eller så inkluderas de tillsammans med Veniliornis-arterna i Dryobates.[6]

Levnadssätt redigera

Hårspetten hittas i högväxta skogar, i Nordamerika på alla nivåer, i Centralamerika dock enbart i bergsskogar. De kan också påträffas i förstädernas parkartade miljöer, på skogsgårdar, i mer öppet skogslandskap med ek och tall, i nyligen brända skogar och i stånd påverkade av barkborrar. Den förekommer ofta i samma miljöer som dunspetten, men tenderar att hålla sig till stammarna och de större grenarna, medan dunspetten rör sig på de mindre grenarna.[4]

Föda redigera

Stora merparten av födan består av insekter, framför allt larver från trälevande skalbaggar och fjärilspuppor. En mindre del av födan består av bin, getingar, spindlar, tusenfotingar, fjärilslarver, ibland också kackerlackor, syrsor och gräshoppor. Arten ses ofta vid fågelmatningar, framför allt där späck eller talg erbjuds. Den har också noterats dricka sav från hål hackade av savspettar och picka hål på sockerrör för att komma åt saften. Hårspetten kan också ibland följa amerikansk spillkråka och plocka insekter som den ratat när den hackat upp sina stora hål.[4]

 
Hårspetten är en vanlig besökare på fågelmatningar, framför allt med tillgång på späck eller talg.

Häckning redigera

Hårspetten hackar ut sitt bo i ett dött träd eller i en död del av ett levande träd. Hålutrymmet är ofta inte helt lodrätt, med ingången på undersidan, möjligen för att hålla savspettar och flygekorrar från att ta över bona. Fågeln börjar hacka ur boet inte ens två veckor före äggen läggs, en kull med tre till sex stycken som ruvas i elva till tolv dagar. Därefter stannar ungarna i boet ytterligare 28 till 30 dagar.

 
Hårspett som besöker bebott bo.

Hårspett och dunspett – mycket lika men inte nära släkt redigera

Fram tills nyligen ansågs hårspetten och den mycket mindre arten dunspett vara nära släktingar, med tanke på deras närapå identiska utseende och mycket liknande läten. Genetiska studier visar dock att de inte alls är särskilt nära släkt (se Systematik ovan). Fenomenet förekommer i andra delar av fågelvärlden, men i synnerhet bland hackspettar.

Förutom hår- och dunspett har den europeiska mellanspetten, traditionellt behandlad som en mindre version av större hackspett, istället visat sig stå nära afrikanska hackspettar i släktet Dendropicos.[7] I Sydamerika har arten med det tidigare namnet hjälmspillkråka, mycket lik neotropisk spillkråka förutom i storlek, konstaterats vara en avvikande kastanjespett (Celeus, varvid den bytt namn till kanelkindad hackspett).[8] Ytterligare ett exempel är sydostasiatiska arten med tidigare namnet olivryggig flamspett som trots likartat utseende med övriga flamspettarna i släktet Dinopium istället står närmast de kraftigt avvikande arterna i Gecinulus.[9]

Som förklaring hur detta kan uppstå har teorin om social mimikry lanserats, där en underordnad mindre art evolutionärt utvecklats till att härma en större och dominant art i utseende och på så sätt undvika konkurrens eller dra fördelar i form av skydd; hackspettar är notoriskt svåra byten för rovfåglar och en mindre art kan då tjäna på att se ut som att den är större än den egentligen är.[10][11]

Status redigera

Hårspetten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till 8,9 miljoner vuxna individer.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Leuconotopicus villosus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b c] Hairy Woodpecker Faktablad om kråsuggla på allaboutbirds.org
  5. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  7. ^ [a b] Fuchs, J., and J.-M. Pons (2015), A new classification of the Pied Woodpeckers assemblage (Dendropicini, Picidae) based on a comprehensive multi-locus phylogeny, Mol. Phylogenet. Evol. 88, 28-37.
  8. ^ Benz, B.W., Robbins, M.B. och Zimmer, K.J. 2015. Phylogenetic relationships of the Helmeted Woodpecker (Dryocopus galeatus): A case of interspecific mimicry? Auk 132: 938–950.
  9. ^ Shakya, S.B., Fuchs, J., Pons, J.-M. och Sheldon, F.H. 2017. Tapping the woodpecker tree for evolutionary insight. Mol. Phylogenet. Evol. 116:182–191.
  10. ^ Prum, R.O. 2014. Interspecific social domi- nance mimicry in birds. Zool. J. Linn. Soc. 172:910–941.
  11. ^ Prum, R.O. och Samuelsson, L. 2012 The hairy-downy game: a model of interspecific social dominance mimicry. J. Theor. Biol. 313:42–60.

Externa länkar redigera