Gunvor Hofmo, född 30 juni 1921 i Christiania, död 17 oktober 1995 räknas som en av Norges mest betydelsefulla modernistiska lyriker och hon har belönats med flera priser. Hofmo debuterade 1946 med diktsamlingen Jeg vil hjem til menneskene. Mellan 1955 och 1971 präglades hennes liv av psykisk ohälsa och medföljande institutionsvård och hon producerade ingen lyrik under denna tid. I hennes diktning är krigets lidanden, sorgen över en förlorad vän och sjukhustillvaron återkommande teman.

Gunvor Hofmo
Född30 juni 1921[1][2][3]
Christiania
Död17 oktober 1995 (74 år)
Oslo
BegravdVestre gravlund
Medborgare iNorge
SysselsättningPoet, författare
PartnerAstrid Tollefsen
Utmärkelser
Gyldendals legat (1951)
Gyldendals legat (1974)
Doblougska priset (1982)
Riksmålsförbundets litteraturpris (1989)
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Hofmo föddes i Oslo i en arbetarfamilj.[4] Uppväxtmiljön var politiskt präglad av socialism och antifascism.[5] Hösten 1940 lärde hon känna Ruth Maier, en jämngammal judisk flykting från Wien. Maier kom från en intellektuell högborgerlig familj och förde själv dagbok från tidiga tonår. Den har sedermera publicerats och filmatiserats.[6][7] Hofmo och Maier levde tillsammans i en kärleksrelation de närmaste två åren[8], reste runt i landet och tog tillfälliga arbeten[9]. I november 1942 tillfångatogs Maier och fördes med en stor mängd judiska fångar till Tyskland där hon avrättades i förintelselägret Auschwitz.[6] Ett par år senare fick Hofmo sin första psykiatriska diagnos och sjukhusvårdades.[10] Hofmo tog studenten som privatist 1945 som den första i sin familj.[4]

Hofmo debuterade som poet 1946 med samlingen Jeg vil hjem til menneskene. Den fick ett välvilligt mottagande av kritikerna och följdes av ytterligare fyra diktsamlingar fram till 1955. Hon publicerade dikter i flera tidningar, skrev krönikor och resebrev och deltog i uppläsningar.[11] Hon fick genom stipendier möjlighet att resa i Europa och besökte bland annat Paris, London, Köpenhamn och Stockholm.[5]

1947 flyttade Hofmo ihop med Astrid Tollefsen, som också var poet och åtskilligt äldre.[12] De levde tillsammans under de närmaste åren fram till att Hofmo insjuknade i en psykos som medförde upprepade och fleråriga sjukhusvistelser.[13] Efter många års tystnad återkom Hofmo som poet 1971 och belönades med Kritikerpriset. Hon levde ensam, gav inga intervjuer och lämnade sällan sin lägenhet.[14][5] Hon var fortsatt produktiv fram till sin död och fick ytterligare flera priser för sitt författarskap.

Hofmos psykiska sjukdom har avhandlats i psykiatern Nils Retterstøls bok Store tanker, urolige sinn.[15]

Författarskap redigera

Redan med debutdiktsamlingen Jeg vil hjem til menneskene, 1946, uppfattades Hofmo som en mogen poet representativ för sin generation.[5] Det ensamma barnets upplevelse präglar debutsamlingen.[16] Förtvivlan över kriget och medföljande förluster, existentiell ensamhet, och smärta är återkommande tema.[10][17] Ångest men också lidelse och begär framgår av många dikter.[16] Hon har kallats “Mørkets sangerske” och släktskap med såväl Edith Södergran som Nelly Sachs och Paul Celan har spårats.[5][18] Bildspråket är expressivt och stundtals våldsamt.

Det finns få översättningar av Hofmos dikter. På svenska finns två utgåvor med dikter i urval, 1983 och 2019. Det finns också översättningar till engelska och spanska.[5][19] Samlade texter om litteratur samt noveller och dagboksutdrag publicerades postumt år 2000 i Jan Erik Volds bok Mørkets sangerske. En bok om Gunvor Hofmo. 2016 gav Vold också ut Kánon / Kannon / Kanón som diskuterar översättning av Hofmo och andra poeter.[20]

Bibliografi redigera

Norska originalutgåvor redigera

Hämtat från Norsk biografisk lexikon

  • Jeg vil hjem til menneskene, 1946
  • Fra en annen virkelighet, 1948
  • Blinde nattergaler, 1951
  • I en våkenatt, 1954
  • Testamente til en evighet, 1955
  • Gjest på jorden, 1971
  • November, 1972
  • Veisperringer, 1973
  • Mellomspill, 1974
  • Hva fanger natten, 1976
  • Det er sent, 1978
  • Nå har hendene rørt meg, 1981
  • Gi meg til berget, 1984
  • Stjernene og barndommen, 1986
  • Nabot, 1987
  • Ord til bilder, 1989
  • Fuglen, 1990
  • Navnløst er alt i natten, 1991
  • Tiden, 1992
  • Epilog, 1994
  • Samlede dikt, red. av J. E. Vold, (postumt) 1996
  • Etterlatte dikt, red. av J. E. Vold, 1997
  • Jeg glemmer ingen (med akvareller av Ruth Maier), red. av J. E. Vold, 1998
  • Hofmos prosa är samlad i J. E. Vold: Mørkets sangerske. En bok om Gunvor Hofmo, 2000. Här finns ungdomstexter, dagboksprosa, artiklar om diktning, ett urval brev, noveller och skisser – dessutom ett efterlämnat diktmanuskript, Fragmenter av Stor protokoll (1955)

Utgivet på svenska redigera

Priser och utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, Gunvor Hofmo, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ FemBios databas, Gunvor Hofmo, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] ”Hofmo, Gunvor - Alex Författarlexikon”. Alex. https://www.alex.se/lexicon/article/hofmo-gunvor. Läst 19 mars 2019. 
  5. ^ [a b c d e f] Vold, Jan Erik (2014-09-29). ”Gunvor Hofmo” (på norska). Norsk biografisk leksikon. http://nbl.snl.no/Gunvor_Hofmo. Läst 19 mars 2019. 
  6. ^ [a b] Bromark, Stian (18 oktober 2007). ”Norsk skamhistorie” (på norska). Dagbladet.no. https://www.dagbladet.no/a/66394122. Läst 19 mars 2019. 
  7. ^ ”Ruth Maier's Diary” (på no-NO). Alert Film. http://www.alertfilm.no/ruth-maiers-diary. Läst 19 mars 2019. 
  8. ^ Andersen, Per Thomas (2020-07-30). ”Gunvor Hofmo” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Gunvor_Hofmo. Läst 18 maj 2021. 
  9. ^ Maier, Ruth (2009). Ruth Maiers dagok : ett judiskt kvinnoöde. Norstedts. sid. 299-457. ISBN 978-91-1-301950-5. OCLC 662401574. https://www.worldcat.org/oclc/662401574. Läst 18 maj 2021 
  10. ^ [a b] Siri Lindstad. ”En livslang kjærlighetssorg”. Arkiverad från originalet den 21 november 2008. https://web.archive.org/web/20081121094324/http://www.sirilindstad.com/gunvor_hofmo.htm. Läst 26 mars 2019. 
  11. ^ Vold, Jan Erik (30 juni 1996). ”Gunvor Hofmos kraft” (på norska). Dagbladet.no. https://www.dagbladet.no/a/65403253. Läst 19 mars 2019. 
  12. ^ ”Tollefsen, Astrid Dagbladet :litteratur”. web.archive.org. 14 juni 2007. Arkiverad från originalet den 14 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070614082410/http://www.dagbladet.no/forfatter/astrid_tollefsen.html. Läst 26 mars 2019. 
  13. ^ ”Siri Lindstad”. web.archive.org. 21 november 2008. Arkiverad från originalet den 21 november 2008. https://web.archive.org/web/20081121094324/http://www.sirilindstad.com/gunvor_hofmo.htm. Läst 19 mars 2019. 
  14. ^ Eriksson, Therese (23 januari 2019). ”Lämnade inte hemmet på 18 år men skrev bländande”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/lamnade-inte-hemmet-pa-18-ar-men-skrev-blandande-poesi. Läst 26 mars 2019. 
  15. ^ ”Store tanker, urolige sinn - 21 psykiatriske portretter av Nils Retterstøl”. bokelskere.no. https://bokelskere.no/bok/store-tanker-urolige-sinn-21-psykiatriske-portretter/21669/. Läst 2 april 2019. 
  16. ^ [a b] ”I alltets modersfamn”. Nordic Women's Literature. 4 januari 2011. https://nordicwomensliterature.net/se/2011/01/04/i-alltets-modersfamn/. Läst 26 mars 2019. 
  17. ^ Arne Thorvik. ”Stjernerne og barndomen: om det vitale hos Gunvor Hofmo”. Arkiverad från originalet den 10 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140110151644/http://www.med.uio.no/klinmed/forskning/sentre/nssf/tidsskrift/2009/nr2/Thorvik.pdf. Läst 26 mars 2019. 
  18. ^ Evelina Stenbeck. ”Södergran får sällskap av Hofmo”. Arkiverad från originalet den 2 april 2019. https://web.archive.org/web/20190402155955/https://www.skd.se/2019/02/06/sodergran-far-sallskap-av-hofmo/. Läst 26 mars 2019. 
  19. ^ ”LIBRIS - sökning: hofmo”. libris.kb.se. http://libris.kb.se/hitlist?f=simp&q=hofmo&r=&m=10&s=r&t=v&d=libris&p=1. Läst 26 mars 2019. 
  20. ^ Vold, Jan Erik (2016) (på norska). Kánon/Kannon/Kanón: en krønike om litterær kvalitet. Oslo: Gyldendal. Libris 19512651. ISBN 9788205475618