Gunnel "Gunn" Margaret Haraldsdotter Wållgren, född 16 november 1913 i Göteborgs domkyrkoförsamling, Göteborg, död 4 juni 1983 i Oscars församling, Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.

Gunn Wållgren
Gunn Wållgren, 1940-tal.
Gunn Wållgren, 1940-tal.
FöddGunnel Margaret Haraldsdotter Wållgren
16 november 1913
Göteborgs domkyrkoförsamling, Göteborg, Sverige
Död4 juni 1983 (69 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
NationalitetSverige Svensk
Aktiva år19341982
MakeHampe Faustman
(1941–1949; skild)
Per-Axel Branner
(1954–1975; hans död)
Betydande roller
Dramaten:
  • Curleys hustru i Möss och människor
  • Ofelia i Hamlet
  • Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen
  • Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel
  • Nora i Ibsens Ett dockhem

Film:

Bästa kvinnliga huvudroll
1981 Sally och friheten
IMDb SFDb

Biografi redigera

Wållgren var dotter till direktören Harald Wållgren (1880–1959) och Margareta Gimberg (1887–1976). Hon växte upp i Göteborg och tillbringade somrarna i moderns och mosterns sommarvilla Söndagskullen på Nyckelön i Kvicksund i Västmanlands län.

År 1934–1937 studerade Wållgren vid Dramatens elevskola, samtidigt som Sif Ruud, och hade där bland andra Hilda Borgström som dramalärare. Efter elevskoleåren erbjöds hon direkt fast anställning på Dramaten där hon kom att bli en av dess främsta scenskådespelare under 1900-talet. Till hennes legendariska rolltolkningar på Dramaten räknas Curleys hustru i John Steinbecks Möss och människor 1940, hennes Ofelia mot Lars Hansons Hamlet 1942, Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen 1944, Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel 1955, Nora i Ibsens Ett dockhem 1962, Gerda i Strindbergs Oväder 1964 och rollen som Ethel Thayer i Sista sommaren 1981. Förutom på Dramaten spelade hon på flera privatteatrar i Stockholm, som Nya Teatern där hon kom att göra en hel del uppmärksammade Tjechov-tolkningar med Per-Axel Branner som regissör.

År 1972 specialskrev Kent Andersson pjäsen Agnes för Gunn Wållgren; hon gjorde stor succé i titelrollen på Scalateatern. Tillsammans med Birgitta Andersson hade hon även stor framgång i Hasse Ekmans uppsättning av Joseph Kesselrings Arsenik och gamla spetsar på samma teater 1970.

Även på film kom Gunn Wållgren att göra en hel del uppmärksammade starka kvinnoporträtt på 1940- och 50-talen: som ungdomsbrottsling i Kvinnor i fångenskap 1943, som Klara Fina Gulleborg i Gustaf Molanders filmatisering av Kejsarn av Portugallien 1944, som frånskild flygvärdinna i Hasse Ekmans Medan porten var stängd, som Rut Köhler i Kvinna utan ansikte (manus: Ingmar Bergman), Birgit i Hasse Ekmans Var sin väg 1948 och som kvinnlig politiker i Glasberget 1953. Bland senare roller märks tv-serien Söderkåkar 1970, Dantes faster i Hasse å Tages Mannen som slutade röka 1972, duvdrottningen Sofia i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta 1977 och hennes Guldbagge-belönade biroll i Sally och friheten 1981. Hennes sista filmroll blev kanske den mest kritikerrosade; som matriarken fru Ekdahl i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander 1982. Wållgren är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[2]

Gunn Wållgren var 1941–1949 gift med Hampe Faustman och från 1954 med Per-Axel Branner fram till dennes död 1975, då hon återtog namnet Wållgren. I boken Himmelska tanter (1987) tecknar Stefan Andhé ett speciellt porträtt av hennes person.

Till hennes minne delas årligen Gunn Wållgren-stipendiet ut, på hennes födelsedag den 16 november. Det går till två ”konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister”. År 2005 uppgick stipendiesumman till 20 000 kronor vardera.

Filmografi i urval redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1936 Mildred Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Rune Carlsten Dramaten
Betty Fridas visor
Birger Sjöberg
Rune Carlsten Dramaten
1937 Hans väninna
En sjöjungfru
Eva gör sin barnplikt
Kjeld Abell
Rune Carlsten Dramaten
Husan Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg
Alf Sjöberg Dramaten
Sorel Bliss Höfeber
Noël Coward
Alf Sjöberg Dramaten
Ann En sån dag!
Dodie Smith
Rune Carlsten Dramaten[3]
1938 Dora Spel på havet
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
Peggy Day Kvinnorna
Clare Boothe Luce
Rune Carlsten Dramaten[4]
Edwige Sex trappor upp
Alfred Gehri
Pauline Brunius Dramaten
1939 Shirley Mitt i Europa
Robert E. Sherwood
Rune Carlsten Dramaten
Pauline Nederlaget
Nordahl Grieg
Svend Gade Dramaten
1940 Curleys hustru Möss och människor
John Steinbeck
Alf Sjöberg Dramaten
1941 Mötas och skiljas
Helge Krog
Stig Torsslow Vasateatern[5]
1942 Madge Fuller Ut till fåglarna
George S. Kaufman och Moss Hart
Alf Sjöberg Dramaten
Puppan I vår Herres hage
Josef Čapek och Karel Capek
Gösta Folke Vasateatern[6]
1943 Den engelska grevinnan Raid i natt
Terrence Rattigan
Per-Axel Branner Nya teatern[7]
1944 Myrtle Brown Det ljusnar vid 7-tiden
Paul Osborn
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[8]
Varja Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[9]
Hope Talcott Nathan Med clippern västerut
Elmer Rice
Helge Hagerman Blancheteatern[10]
1947 Billie Dawn Född igår
Garson Kanin
Per-Axel Branner Nya teatern[11]
1948 En vildfågel
Jean Anouilh
Stig Torsslow Malmö stadsteater
1951 Léonie Vincent Clérambard
Marcel Aymé
Per-Axel Branner Nya teatern[12]
1953 Man till salu
Ernest Vajda och Clement Scott Gilbert
Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1954 Irene Elliot Hustruleken
Louis Verneuil
Gösta Cederlund Lisebergsteatern
1955 Laura Foster Simon och Laura
Alan Melville
Per-Axel Branner Lisebergsteatern
Indras dotter Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1956 Nora Ett dockhem
Henrik Ibsen
Per-Axel Branner Riksteatern[13]
Gillian Holroyd Häxlek
John Van Druten
Per-Axel Branner Lisebergsteatern[14]
1957 Penelope Luftombyte
W. Somerset Maugham
Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1958 Jennifer Wren Kärande i piffig hatt
Hugh och Margaret Williams
Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1960 Meg Dillon Gisslan
Brendan Behan
Per-Axel Branner Dramaten
1966 Kristina Kristina

August Strindberg

Per-Axel Branner Folkteatern, Göteborg
1967 Ranjevskaja Körsbärsträdgården

Anton Tjechov

Per-Axel Branner Dramaten
1968 Esther Franz Priset
Arthur Miller
Per Gerhard Vasateatern[15]
1969 Sheila Garden Party
Alan Ayckbourn
Stig Olin Vasateatern[16]
1970 Abby Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[17]
Lina
Maud Caragnani
Vi är alla lika
Noël Coward
Per-Axel Branner Maximteatern[18]
1971 Upp i smöret
Terence Frisby
Isa Quensel Intiman[19]
1971 Mrs Bryant Rötter

Arnold Wesker

Bertil Lundén Riksteatern
1974 Tokan i Chaillot Tokiga grevinnan

Jean Gireaudoux

Palle Granditsky Upsala-Gävle stadsteater
1978 Fru Vigneron Korparna

Henry Becque

Alf Sjöberg Dramaten
1979 Grevinnan Latour du Nord Herrn går på jakt (Monsieur Chasse)

Georges Feydeau

Palle Granditsky Dramaten
1981 Ethel Mayer Sista sommaren (On Golden Pond)

Ernest Thompson

Bo Widerberg Dramaten

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1943 Fröken Roberts, guvernant Mollusken
Hubert Henry Davies
Gunnar Skoglund[20]

Priser och utmärkelser redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
  2. ^ Gunn Wållgren, Norra begravningsplatsen, Hitta graven.
  3. ^ Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016. 
  4. ^ Bo Bergman (2 september 1938). ”'Kvinnorna' Premiär på Dramatiska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-09-02/237/1. Läst 13 januari 2016. 
  5. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 203
  6. ^ ”I vår herres hage”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14232&pos=427. Läst 1 maj 2016. 
  7. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  8. ^ ”Det ljusnar vid 7-tiden”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22222&pos=127. Läst 22 april 2016. 
  9. ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016. 
  10. ^ ”Med clippern västerut”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22223&pos=129. Läst 24 april 2016. 
  11. ^ ”Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016. 
  12. ^ Dagens Nyheter 1 februari 1951 sid.10
  13. ^ ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 
  14. ^ G. S-m (7 juli 1956). ”'Häxlek' på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-07-07/181/5. Läst 19 juli 2019. 
  15. ^ ”Priset”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14079&pos=490. Läst 6 maj 2016. 
  16. ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016. 
  17. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (23 oktober 1970). ”Trion på Maxim är skicklig men Coward var bättre förr”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-23/288/21. Läst 30 oktober 2016. 
  19. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  20. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 17 juli 1943. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-07-17/190/20. Läst 30 januari 2016. 

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

  • Crick Holm: ”På tu man hand med filmidoler”. Medéns Förlags AB, Stockholm 1947 (kapitel: Gunn Wållgren)

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera