Gul flugsvamp (Amanita gemmata) är en art i familjen Amanitaceae och släktet flugsvampar. Svampen växer på marken i sur jord i barrskogar i Europa och Nordamerika. I Sverige finns den sällsynt i de södra delarna och även sällsynt i Danmark och Finland. I Norge är den endast funnen i närheten av Bergen. I Sverige var gul flugsvamp upptagen som missgynnad i 2005 års rödlistning.[12] I 2010 års rödlistning kategoriseras den inte längre som hotad.[13]

Gul flugsvamp
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningAgaricales
FamiljAmanitaceae
SläkteFlugsvampar
Amanita
ArtGul flugsvamp
A. gemmata
Vetenskapligt namn
§ Amanita gemmata
Auktor(Fr.) Bertill. 1866 [1]
Synonymer
Venenarius gemmatus (Fr.) Murrill 1948[2]
Amanitaria gemmata (Fr.) E.-J. Gilbert 1941[3]
Amanita junquillea var. exannulata J.E. Lange 1935[4]
Amanita adnata (W.G. Sm.) Sacc. 1925[5]
Amanitopsis adnata (W.G. Sm.) Sacc. 1887[6]
Amanitopsis gemmata (Fr.) Sacc. 1887[7]
Amanita muscaria var. gemmata (Fr.) Quél. 1886[8]
Amanita junquillea Quél. 1876[9]
Agaricus adnatus W.G. Sm. 1870[10]
Agaricus gemmatus Fr. 1838[11]

Den mykologiska karaktären hos gul flugsvamp:


hymenium:
skivor


hatt:
plan


skivtyp:
fria


ätlighet:
giftig



dödlig


fot:
ring


sporavtryck:
vit


ekologi:
mykorrhiza

Utseende och ekologi redigera

Fruktkropparna hos vitgul flugsvamp kommer från sommar till höst. Svampen blir oftast 5–10 centimeter hög med en fotdiameter på 1–1,4 centimeter och en hattdiameter på 5–10 centimeter. Foten har ring (kan saknas), har ett fnasbälte och är uppsvälld vid basen. Ringen är vit till ljusgul. Hatten är oftast glänsande äggul till orangegul. Skivorna sitter tätt och är vita till ljusgula. Sporerna har en äggrund form, mäter cirka 8,5–9 gånger 7–7,5 mikrometer, är vita men inte amyloida (färgas blå av jodlösning). Hattens hud har hylleplättar som är vita och hattformen är först rund, för att sedan bli platt till välvd.

Arten kan förväxlas med vitgul flugsvamp (A. citrina) och isabellflugsvamp (A. eliae). Gul flugsvamp har dock en mild, svag doft, till skillnad mot den vitgula flugsvampen, som känns dock igen på sin säregna doft, som brukar jämföras med en potatiskällare eller rå potatis, och isabellflugsvampen har strumpa, som dock ofta är begravd nere i marken.

I Sverige och Danmark är arten knuten till tall (Pinus sylvestris), men i andra delar av Europa bildar den mykorrhiza med flera olika arter av barrträd.[12]

Giftighet redigera

Artens giftighet är omtvistad [14], men den har rapporterats ge förgiftningar samma slag som panterflugsvamp (A. pantherina)[15]. Den producerar ibotensyra, men inte i samma mängd som till till exempel panterflugsvamp.[16]

Galleri redigera

Källor redigera

Tryckta källor redigera

Webbkällor redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Index Fungorum - Names record” (på engelska). http://www.speciesfungorum.org/Names/NamesRecord.asp?RecordID=202929. Läst 7 februari 2010. 
  2. ^ Murrill (1948) , In: Lloydia 11:102
  3. ^ E.-J. Gilbert (1941) , In: Iconogr. Mycol. 27(Suppl. 1):77
  4. ^ J.E. Lange (1935) , In: Fl. Agaric. Danic. 1:14
  5. ^ P.A. Saccardo (1925) , In: Syll. fung. (Abellini) 23:5
  6. ^ P.A. Saccardo (1887) , In: Syll. fung. (Abellini) 5:24
  7. ^ P.A. Saccardo (1887) , In: Syll. fung. (Abellini) 5:25
  8. ^ Quél. (1886) , In: Enchir. fung. (Paris):3
  9. ^ Quél. (1876) , In: Bull. Soc. bot. Fr. 23:324
  10. ^ Saund. & Sm. (1870) , In: Suom. Elain-ja Kasvit. Seuran Van. Tiedon. Pöytäkirjat:pl. 21
  11. ^ E.M. Fries (1838) , In: Epicr. syst. mycol. (Upsaliae):28
  12. ^ [a b] ”Artdatabanken: Amanita gemmata - gul flugsvamp”. 11 maj 2005. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/amanita%20gemmata-40. Läst 7 februari 2010. 
  13. ^ ”Rödlistade arter i Sverige 2010” (  PDF). Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. sid. 57. Arkiverad från originalet den 7 november 2017. https://web.archive.org/web/20171107105515/https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/4.-rodlista-2010/274614_inlaga_liten_sid-del2-200-592.pdf. Läst 15 december 2022. 
  14. ^ Lohmeyer (2008)
  15. ^ Rogers mushrooms
  16. ^ Arora, David (1986) (på engelska). Mushrooms demystified: a comprehensive guide to the fleshy fungi of the central California coast. Berkeley: Ten Speed Press. sid. 894. Libris 6296409. ISBN 0-89815-169-4. http://books.google.se/books?id=n3rVpkZII8IC&lpg=RA1-PA894&ots=5zBoZnGf6B&dq=Muscarine%20gemmata&pg=RA1-PA894#v=onepage&q=Muscarine%20gemmata&f=false 

Externa länkar redigera