Större guadalupestormsvala

fågelart i Mexiko
(Omdirigerad från Guadalupestormsvala)

Större guadalupestormsvala[2] (Hydrobates macrodactylus) är en fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3] Den häckade tidigare på Guadalupeön utanför Mexikos västra kust, men har inte setts sedan 1912 och befaras vara utdöd.

Större guadalupestormsvala
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljNordstormsvalor
Hydrobatidae
SläkteHydrobates
ArtStörre guadalupestormsvala
H. macrodactylus
Vetenskapligt namn
§ Hydrobates macrodactylus
AuktorBryant, 1887
Synonymer
  • Oceanodroma macrodactyla
  • Guadalupestormsvala

Utseende redigera

Större guadalupestormsvalan är (eller var) en rätt stor stormsvala med en kroppslängd på 23 centimeter, med klykformad stjärt och vit övergump. Ovan är den svartbrun med ett blekare grått band på vingen. Undersidan är blekare än ovansidan. Klykstjärtad stormsvala är mörkare under vingen men är annars mycket lik.[1]

Läten redigera

Lätena är okända.[4]

Utbredning och status redigera

Fågeln häckade tidigare på Guadalupeön i Mexiko men har inte observerats sedan 1912 och befaras vara utdöd.[5][6] Internationella naturvårdsunionen IUCN konstaterar att den kan ha dött ut till följd av predation från katter. Ingen genomgående eftersökning av denna svårfunna art har dock gjorts under rätt årstid sedan 1906. Vidare har relativt sentida rapporter gjorts av oidentifierade stormsvalor som ropar på natten. Detta i kombination med att andra stormsvalearter häckar på ön gör att det trots allt finns hopp om att arten fortfarande är vid liv. IUCN kategoriserar därför arten som akut hotad, möjligen utdöd.[1]

 
Uppstoppat specimen på Field Museum of Natural History i Chicago, USA.

Släktestillhörighet redigera

Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.[7][8][9][10] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.[1][6][3]

Levnadssätt redigera

Arten häckar, eller häckade, i bohålor högt upp på ön, i mjuk jord under Pinus radiata var. binata och Cupressus guadalupensis. Den ska ha lagt ägg mellan början av mars och slutet av juni.[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn macrodactyla betyder "långtåad", av grekiska makros ("lång") och daktulos ("tå").[11] Den kallades tidigare enbart guadalupestormsvala, men tilldelades 2024 ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté för att skilja den från de båda mindre arterna som också är endemiska för Guadalupe, sommar- respektive vinterguadalupestormsvala.[2]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Hydrobates macrodactylus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  4. ^ del Hoyo, J., Collar, N., Kirwan, G.M. & Sharpe, C.J. (2020). Guadalupe Storm-petrel (Hydrobates macrodactylus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467077 18 februari 2020).
  5. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet SOF
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  7. ^ Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.
  8. ^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
  9. ^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
  10. ^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
  11. ^ Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. ISBN 978-1-4081-2501-4 

Externa länkar redigera