Glasögontrana[2] (Antigone vipio) är en hotad östasiatisk fågel i ordningen tran- och rallfåglar.[3] Arten är fåtalig och minskar i antal.

Glasögontrana
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljTranor
Gruidae
UnderfamiljGruinae
SläkteAntigone
ArtGlasögontrana
A. vipio
Vetenskapligt namn
§ Antigone vipio
AuktorPallas, 1811
Utbredning
Synonymer
Grus vipio

Utseende och läten redigera

Glasögontranan är en stor fågel som mäter 115–130 centimeter. Den har rosaaktiga ben, mörkt grå- och vitrandig hals, vit hjässa, svart mörkgrått ansikte med ett rött märke. I övrigt är den mörkgrå. Ungfågeln har brunt huvud och blek strupe. Lätena är högfrekventa och penetrerande.[1]

 
 
Flygande glasögontranor.

Utbredning och systematik redigera

Glasögontranan häckar i nordöstra Mongoliet, nordöstra Kina och i närliggande område i sydöstra Ryssland. Olika populationer övervintrar på olika platser: vid Yangtzefloden, i Koreas demilitariserade zon i och på ön Kyūshū i Japan. Den har även påträffats i Kazakstan och Taiwan.[1]

Släktestillhörighet redigera

Tidigare placerades arten i släktet Grus. DNA-studier visar att sarustranan är nära släkt med prärietrana, brolgatrana och sarustrana,[4] en grupp som är mer avlägset med övriga i släktet. De flesta auktoriteter bryter därför ut dem till ett eget släkte, Antigone.[5] Birdlife Sverige behåller dem dock ännu i Grus.

Ekologi redigera

Fågeln häckar i våtmarker i stäpp- och skogsstäppzonen, gräsrika träsk, fuktiga sävängar och vassfält i breda floddalar samt höglänta myrar. Den föredrar områden där den kan gömma sitt bo i växtlighet och där betestrycket inte är så hårt.[6] Jämfört med japansk trana (Grus japonensis) som den i stort delar utbredningsområde med föredrar glasögontranan genomgående torrare miljöer. Endast honan ruvar äggen, i sydöstra Ryssland i 33-35 dagar.[7] Vintertid frekventerar den sjöar, jordbruksmarker och tillfälligtvis även lerslätter vid kusten.

Status och hot redigera

Idag finns det mellan 3 700 och 4 500 vuxna individer i det vilda. Den är kategoriserad som sårbar (VU) av internationella naturvårdsunionen IUCN och populationstrenden är dalande.[1] Vid naturreservatet i Khinganski i Ryssland pågår ett uppfödnings- och utsättningsprogram utifrån ägg som härstammar ifrån olika zoologiska trädgårdar.

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2018 Grus vipio . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ Krajewski, C., J,T. Sipiorski, and F.E. Anderson (2010), Complete Mitochondrial Genome Sequences and the Phylogeny of Cranes (Gruiformes: Gruidae), Auk 127, 440-452.
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  6. ^ Bradter, U.; Gombobaatar, S.; Uuganbayar, C.; Grazia, T. E.; Exo, K.-M. 2007. Time budgets and habitat use of White-naped Cranes Grus vipio in the Ulz river valley, north-eastern Mongolia during the breeding season. Bird Conservation International 17(3): 259-271.
  7. ^ Kitagawa, T. 2014. The Breeding Ecology of the White-naped Crane Grus vipio in Muraviovka Park, Southeast Russia. J. Yamashina Inst. Omithol. 46: 41-54.

Externa länkar redigera