Gaspard Gourgaud, född 14 september 1783 i Paris, död 25 juli 1852, var en fransk militär, från 1812 baron.

Gaspard Gourgaud
Född14 november 1783[1][2][3] ​eller ​14 september 1783[4]
Versailles[5]
Död25 juli 1852[2][3][6]
Paris[7]
BegravdPère-Lachaise[8]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole polytechnique
SysselsättningPolitiker, officer, militär
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Ledamot av Pairkammaren
BarnNapoléon Gourgaud (f. 1823)
FöräldrarÉtienne-Marie Gourgaud
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Riddare av Sankt Ludvigsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Gourgaud utmärkte sig i striderna mot ryssarna 1807, därefter i Spanien och Österrike men främst som Napoleons ordonnansofficer under ryska fälttåget 1812. I slaget vid Brienne 1814 räddade Gourgaud kejsarens liv, 1815 följde han honom till Sankt Helena men återvände 1818 till Europa, troligen på uppdrag av Napoleon. Under julimonarkin blev Gourgaud generallöjtnant och pär samt medverkade vid hemförandet av Napoleons aska, varom Gourgaud väckt förslag redan 1821. Gourgaud utgav 1823 tillsamman med Charles Tristan de Montholon Mémoires pour servir à l'histoire de France sous Napoléon efter kejsarens diktat. En svensk översättning utkom i 4 band 1823–1826. Gourgaud uppträdde även som krigshistorisk författare.

Källor redigera

  1. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Gaspard Gourgaud, 10842, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 2 maj 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Encyclopædia Britannica, Gaspard Gourgaud, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 180, läs online.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera