Fullmåne är den månfas då solen belyser hela den halva av månen som är vänd mot jorden.[1]

Fullmåne över Stockholm
den 12 december 2005.
Fullmåne över gamla fyren i Ystad 11 feb 2017.

Vid fullmåne går månen upp samtidigt som solen går ned. Fullmånen är av magnitud −12,7 och därmed ungefär elva gånger ljusstarkare än halvmånen. När fullmånen befinner sig på eller nära ekliptikan uppstår en månförmörkelse.[2]

Tidsintervallet mellan två fullmånar — den synodiska månaden— är ungefär 29,53 dygn.

Fullmånens ljus utnyttjades förr till utomhusaktiviteter som skörd (se skördemåne, augustimåne), jakt och fiske.

Fullmåneberäkningar redigera

Datum och ungefärlig tid för fullmåne kan beräknas med följande formel:[3]

 

… där d är antalet dygn sedan 1 januari 2000 00:00:00 världstid (UT) med följande korrigering av d:

  days

… och N är antalet fullmånar sedan den första fullmånen 2000. Den sanna tidpunkten kan avvika från det kalkylerade resultatet med upp till 14,5 timmar beroende på att månens omloppsbana inte är helt cirkulär.[4]

Fullmånen i folktro redigera

Fullmånen har alltid ansetts ha övernaturliga egenskaper. Den har i folktron förknippats med väsen som till exempel varulvar.

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Seidelmann, P. Kenneth (2005) (på engelska). Explanatory Supplement to the Astronomical Almanac. University Science Books. sid. 478. ISBN 0-935702-68-7 
  2. ^ ”Fullmåne”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fullm%C3%A5ne. Läst 2 juni 2016. 
  3. ^ Meeus, Jean (1998). ”Phases of the Moon” (på engelska). Astronomical Algorithms (2:a upplagan). Willmann-Bell, Richmond, Virginia. sid. 349–354. ISBN 0-943396-61-1 
  4. ^ Meeus, Jean (2002). ”The Duration of the Lunation” (på engelska). More Mathematical Astronomy Morsels. Willmann-Bell, Richmond, Virginia. sid. 19–31. ISBN 0-943396-74-3