Fredrika Lovisa av Preussen

Fredrika Lovisa av Preussen född i Berlin 29 augusti 1714, död 4 februari 1784 i Schwaningen, var en preussisk prinsessa och markgrevinna av Brandenburg-Ansbach, dotter till kung Fredrik Vilhelm I av Preussen och Sofia Dorotea av Hannover. Gift i Berlin 30 maj 1729 med markgreve Karl Vilhelm Fredrik av Brandenburg-Ansbach.

Biografi redigera

Fredrika Lovisa fick efter sin äldre syster Charlotte Albertines död växa upp som hon ville och beskrivs av sin syster Wilhelmine som vacker, begåvad, lösaktig och småsint. Hennes äktenskap arrangerades av hennes makes mor och av hennes far, som ville få inflytande i furstendömet Ansbach. Hennes relation till Karl Vilhelm, som kallades "den vilde markgreven", var olycklig. Frederika Lovisa led av porfyria, vilket orsakade yrsel, uppkastningar och svimningar under vilka hon "låg som en död", och maken hävdade att hon var lam och hade dåliga tänder, sade att han hade blivit lurad och vägrade länge att ha samlag med henne, och hennes bror Fredrik anmärkte 1732 att hans syster och svåger "avskydde varandra som eld".

Vid födseln av sin äldste son 1733 gavs hon slottet Unterschwaningen, och då maken och hans hov anklagade henne för sonens död 1737 flyttade hon dit permanent. Hon återvände inte heller då hon 1757 blev änka, då den andre sonen under hennes frånvaro aldrig hade byggt upp någon relation till henne försjönk hon i depression. Hennes bror Fredrik den store gav henne ett underhåll och fick i gengäld av henne soldater till sin armé, enligt samma princip som för hennes syster Filippa Charlotta.