Formel 1-VM 1998
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Formel 1-VM 1998 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 8 mars-1 november. Förarmästerskapet vanns av finländaren Mika Häkkinen och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Mercedes.
| FIA Formula One World Championship 1998 | |
 | |
| Allmän information | |
|---|---|
| Säsongsnummer | 49 |
| Antal race | 16 |
| Start | 8 mars 1998 |
| Slut | 1 november 1998 |
| Tävlingschef(er) |  Charlie Whiting |
| Bilar | |
| Motorer | .svg){kind=small} Arrows/ Hart Ferrari Ford Mecachrome/ Renault Mercedes-Benz Mugen Honda Petronas Peugeot Playlife/ Renault |
| Däckleverantör(er) | Bridgestone Goodyear |
| Deltagande | |
| Antal förare | 23 (22 per race) |
| Antal team | 11 |
| Mästare | |
| Förarmästerskapet |  Mika Häkkinen |
| Konstruktörs- mästerskapet | McLaren-Mercedes |
| ◄ 1998 ► | |
Nyheter redigera
Tävlingar redigera
Europas Grand Prix på Jerezbanan utgick. Portugals Grand Prix, som skulle körts på Estorilbanan den 11 oktober, ställdes in eftersom banarbetet inte var klart. Den uteblivna tävlingen förklarar det månadslånga uppehållet mellan Luxemburgs Grand Prix och Japans Grand Prix.
Regeländringar redigera
Slicks, det vill säga helt släta däck, förbjöds för att minska hastigheten. Däcktillverkarna, som var Goodyear och Bridgestone, tvingades skära fyra skåror i däcken, vilket ökade varvtiderna med ett par sekunder.
Övergångar redigera
Williams, Ferrari, McLaren och Stewart ställde upp med samma förare som avslutade säsongen 1997. De största förändringarna skedde i Benetton, där stallchefen Flavio Briatore ersattes av David Richards. Giancarlo Fisichella värvades från Jordan, vilket var Briatores sista beslut, då han hade kontraktsrätten. Alexander Wurz blev tävlingsförare i stallet.
Jordan värvade Damon Hill från Arrows, vilket var den största värvningen inför säsongen. Sauber satsade på två tidigare Benettonförare, Jean Alesi och Johnny Herbert. Herbert gjorde sin tredje säsong i stallet, medan Alesi var ett något överraskande nyförvärv, mest beroende på att han inte kunde hitta en förarplats i något större stall. Jarno Trulli blev ordinarie förare i Prost. Mika Salo flyttade från Tyrrell till Arrows, och ersattes av Ricardo Rosset och Tora Takagi. Minardi värvade Shinji Nakano från Prost och den 19-årige argentinaren Esteban Tuero.
Vinnare redigera
- Förare:
Mika Häkkinen, Finland, McLaren-Mercedes - Konstruktör:
McLaren-Mercedes, Storbritannien
Grand Prix 1998 redigera
.svg){kind=small}
Stall, nummer och förare 1998 redigera
| Stall/Tillverkare | Nummer | Förare |
|---|---|---|
| Arrows | 16 |  Pedro Diniz, Brasilien
|
| 17 | Mika Salo, Finland
| |
| Benetton-Playlife | 5 | Giancarlo Fisichella, Italien
|
| 6 | Alexander Wurz, Österrike
| |
| Ferrari | 3 | Michael Schumacher, Tyskland
|
| 4 | Eddie Irvine, Storbritannien
| |
| Jordan-Mugen Honda | 9 | Damon Hill, Storbritannien
|
| 10 | Ralf Schumacher, Tyskland
| |
| McLaren-Mercedes | 7 | David Coulthard, Storbritannien
|
| 8 | Mika Häkkinen, Finland
| |
| Minardi-Ford | 22 | Shinji Nakano, Japan
|
| 23 |  Esteban Tuero, Argentina
| |
| Prost-Peugeot | 11 | Olivier Panis, Frankrike
|
| 12 | Jarno Trulli, Italien
| |
| Sauber-Petronas | 14 | Jean Alesi, Frankrike
|
| 15 | Johnny Herbert, Storbritannien
| |
| Stewart-Ford | 18 | Rubens Barrichello, Brasilien
|
| 19 |  Jan Magnussen, Danmark
| |
| Tyrrell-Ford | 20 | Ricardo Rosset, Brasilien
|
| 21 | Toranosuke Takagi, Japan
| |
| Williams-Mecachrome | 1 |  Jacques Villeneuve, Kanada
|
| 2 | Heinz-Harald Frentzen, Tyskland
|
Slutställning förare 1998 redigera
| Placering | Förare | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Mika Häkkinen
|
McLaren-Mercedes | 100 |
| 2 | Michael Schumacher
|
Ferrari | 86 |
| 3 | David Coulthard
|
McLaren-Mercedes | 56 |
| 4 | Eddie Irvine
|
Ferrari | 47 |
| 5 | Jacques Villeneuve
|
Williams-Mecachrome | 21 |
| 6 | Damon Hill
|
Jordan-Mugen Honda | 20 |
| 7 | Heinz-Harald Frentzen
|
Williams-Mecachrome | 17 |
| 8 | Alexander Wurz
|
Benetton-Playlife | 17 |
| 9 | Giancarlo Fisichella
|
Benetton-Playlife | 16 |
| 10 | Ralf Schumacher
|
Jordan-Mugen Honda | 14 |
| 11 | Jean Alesi
|
Sauber-Petronas | 9 |
| 12 | Rubens Barrichello
|
Stewart-Ford | 4 |
| 13 | Mika Salo
|
Arrows | 3 |
| 14 | Pedro Diniz
|
Arrows | 3 |
| 15 | Johnny Herbert
|
Sauber-Petronas | 1 |
| 16 | Jarno Trulli
|
Prost-Peugeot | 1 |
| 17 | Jan Magnussen
|
Stewart-Ford | 1 |
Slutställning konstruktörer 1998 redigera
| Placering | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | McLaren-Mercedes |
156 |
| 2 | Ferrari |
133 |
| 3 | Williams-Mecachrome |
38 |
| 4 | Jordan-Mugen Honda |
34 |
| 5 | Benetton-Playlife |
33 |
| 6 |  Sauber-Petronas |
10 |
| 7 | Arrows |
6 |
| 8 | Stewart-Ford |
5 |
| 9 | Prost-Peugeot |
1 |
| 10 | Minardi-Ford |
0 |
| = | Tyrrell-Ford |
0 |
Noteringar redigera
- McLarens första förar- och konstruktörstitlar sedan 1991.
- Jordan vinner sitt första lopp.
- Tyrrell kör sitt sista lopp.
- Ferrari vinner sin första dubbelseger i ett lopp sedan 1990.
- Jacques Villeneuve skriver på för det nybildade British American Racing.
- Michael Schumacher förlänger sitt kontrakt med Ferrari till 2002.
- Bröderna Michael och Ralf Schumacher kommer på pallen i Italien, vilket var första gången två bröder gjorde det.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1998.
