Formel 1-VM 1991
Formel 1-VM 1991 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 10 mars-3 november. Förarmästerskapet vanns av brasilianen Ayrton Senna och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Senna vann här sitt andra och McLaren sitt fjärde mästerskap i rad. Vinnarna hotades endast av Nigel Mansell och Riccardo Patrese i Williams.
| FIA Formula One World Championship 1991 | |
 Starten av USA:s Grand Prix 1991. | |
| Allmän information | |
|---|---|
| Säsongsnummer | 42 |
| Antal race | 16 |
| Start | 10 mars 1991 |
| Slut | 3 november 1991 |
| Tävlingschef(er) |  Roland Bruynseraede |
| Bilar | |
| Motorer |  Ferrari Ford Ford- Cosworth Honda.svg){kind=small} Ilmor Judd Lamborghini Porsche Renault Yamaha |
| Däckleverantör(er) | Goodyear Pirelli |
| Deltagande | |
| Antal förare | 41 (38 per race) |
| Antal team | 19 |
| Mästare | |
| Förarmästerskapet |  Ayrton Senna |
| Konstruktörs- mästerskapet | McLaren-Honda |
| ◄ 1991 ► | |
Vinnare redigera
- Förare:
Ayrton Senna, Brasilien, McLaren-Honda - Konstruktör:
McLaren-Honda, Storbritannien
Grand Prix 1991 redigera
Stall, nummer och förare 1991 redigera
Slutställning förare 1991 redigera
| Placering | Förare | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 |  Ayrton Senna
|
McLaren-Honda | 96 |
| 2 | Nigel Mansell
|
Williams-Renault | 72 |
| 3 |  Riccardo Patrese
|
Williams-Renault | 53 |
| 4 |  Gerhard Berger
|
McLaren-Honda | 43 |
| 5 |  Alain Prost
|
Ferrari | 34 |
| 6 | Nelson Piquet
|
Benetton-Ford | 26,5 |
| 7 | Jean Alesi
|
Ferrari | 21 |
| 8 | Stefano Modena
|
Tyrrell-Honda | 10 |
| 9 | Andrea de Cesaris
|
Jordan-Ford | 9 |
| 10 | Roberto Moreno
|
Benetton-Ford | 8 |
| 11 | Pierluigi Martini
|
Minardi-Ferrari | 6 |
| 12 |  JJ Lehto
|
Dallara-Judd[1] | 4 |
| 13 | Bertrand Gachot
|
Jordan-Ford | 4 |
| 14 |  Michael Schumacher
|
Benetton-Ford | 4 |
| 15 |  Satoru Nakajima
|
Tyrrell-Honda | 2 |
| 16 | Mika Häkkinen
|
Lotus-Judd | 2 |
| 17 | Martin Brundle
|
Brabham-Yamaha | 2 |
| 18 | Emanuele Pirro
|
Dallara-Judd[2] | 1 |
| 19 | Mark Blundell
|
Brabham-Yamaha | 1 |
| 20 | Ivan Capelli
|
Leyton House-Ilmor | 1 |
| 21 | Eric Bernard
|
Lola-Ford[3] | 1 |
| 22 | Aguri Suzuki
|
Lola-Ford[4] | 1 |
| 23 | Julian Bailey
|
Lotus-Judd | 1 |
| 24 | Gianni Morbidelli
|
Ferrari | 0,5 |
Slutställning konstruktörer 1991 redigera
| Placering | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | McLaren-Honda |
139 |
| 2 | Williams-Renault |
125 |
| 3 | Ferrari |
46,5 |
| 4 | Benetton-Ford |
38,5 |
| 5 | Jordan-Ford |
13 |
| 6 | Tyrrell-Honda |
12 |
| 7 | Minardi-Ferrari |
6 |
| 8 | Dallara-Judd |
5 |
| 9 | Brabham-Yamaha |
3 |
| = | Lotus-Judd |
3 |
| 11 | Lola-Ford |
2 |
| 12 | Leyton House-Ilmor |
1 |
| 13 | Ligier-Lamborghini |
0 |
| = | Lambo-Lamborghini |
0 |
| = | AGS-Ford |
0 |
| = | Fondmetal-Ford |
0 |
| = | Footwork-Porsche |
0 |
| = | Coloni-Ford |
0 |
Noter redigera
- ^ JJ Lehto tävlade för BMS Scuderia Italia.
- ^ Emanuele Pirro tävlade för BMS Scuderia Italia.
- ^ Eric Bernard tävlade för Larrousse.
- ^ Aguri Suzuki tävlade för Larrousse.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1991.
