Formel 1-VM 1978 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 15 januari-8 oktober. Förarmästerskapet vanns av amerikanen Mario Andretti och konstruktörsmästerskapet av Lotus-Ford.


F1-regler i korthet 1978
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt575 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

Vinnare redigera

Grand Prix 1978 redigera

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare  
  Argentinas Grand Prix 15 januari Buenos Aires   Mario Andretti Lotus-Ford *
  Brasiliens Grand Prix 29 januari Jacarepagua   Carlos Reutemann Ferrari *
  Sydafrikas Grand Prix 4 mars Kyalami   Ronnie Peterson Lotus-Ford *
  USA:s Grand Prix West 2 april Long Beach   Carlos Reutemann Ferrari *
  Monacos Grand Prix 7 maj Monte Carlo   Patrick Depailler Tyrrell-Ford *
  Belgiens Grand Prix 21 maj Zolder   Mario Andretti Lotus-Ford *
  Spaniens Grand Prix 4 juni Jarama   Mario Andretti Lotus-Ford *
  Sveriges Grand Prix 17 juni Anderstorp   Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo *
  Frankrikes Grand Prix 2 juli Paul Ricard   Mario Andretti Lotus-Ford *
  Storbritanniens Grand Prix 16 juli Brands Hatch   Carlos Reutemann Ferrari *
  Tysklands Grand Prix 30 juli Hockenheimring   Mario Andretti Lotus-Ford *
  Österrikes Grand Prix 13 augusti Österreichring   Ronnie Peterson Lotus-Ford *
  Nederländernas Grand Prix 27 augusti Zandvoort   Mario Andretti Lotus-Ford *
  Italiens Grand Prix 10 september Monza   Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo *
  USA:s Grand Prix East 1 oktober Watkins Glen   Carlos Reutemann Ferrari *
  Kanadas Grand Prix 8 oktober Montréal   Carlos Reutemann Ferrari *

Grand Prix utanför VM 1978 redigera

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
  BRDC International Trophy 19 mars Silverstone Keke Rosberg Theodore-Ford

Stall, nummer och förare 1978 redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
Arrows-Ford 35, 36   Riccardo Patrese, Italien
36   Rolf Stommelen, Tyskland
ATS-Ford 9   Jochen Mass, Tyskland
9, 10   Michael Bleekemolen, Nederländerna
10   Jean-Pierre Jarier, Frankrike
  Alberto Colombo, Italien
  Keke Rosberg, Finland
  Hans Binder, Österrike
  Harald Ertl, Österrike
Brabham-Alfa Romeo 1   Niki Lauda, Österrike
2   John Watson, Storbritannien
66   Nelson Piquet, Brasilien
BS Fabrications
(McLaren-Ford)
29   Nelson Piquet, Brasilien
30   Brett Lunger, USA
Emilio de Villota
(McLaren-Ford)
28   Emilio de Villota, Spanien
Ensign-Ford 22   Danny Ongais, USA
  Jacky Ickx, Belgien
  Derek Daly, Irland
  Nelson Piquet, Brasilien
22, 23   Lamberto Leoni, Italien
23   Harald Ertl, Tyskland
  Brett Lunger, USA
Ferrari 11   Carlos Reutemann, Argentina
12   Gilles Villeneuve, Kanada
Fittipaldi-Ford 14   Emerson Fittipaldi, Brasilien
Hesketh-Ford 24   Divina Galica, Storbritannien
  Eddie Cheever, USA
  Derek Daly, Irland
Interscope Racing
(Shadow-Ford)
39   Danny Ongais, USA
Ligier-Matra 26   Jacques Laffite, Frankrike
Lotus-Ford 5   Mario Andretti, USA
6   Ronnie Peterson, Sverige[1]
55   Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Mario Deliotti Racing
(Ensign-Ford)
23   Geoff Lees, Storbritannien
Martini-Ford 31   René Arnoux, Frankrike
McLaren-Ford 7   James Hunt, Storbritannien
8   Patrick Tambay, Frankrike
33   Bruno Giacomelli, Italien
Melchester Racing
(McLaren-Ford)
40   Tony Trimmer, Storbritannien
Merzario-Ford 37   Arturo Merzario, Italien
38   Alberto Colombo, Italien
Patrick Nève
(March-Ford)
-   Patrick Nève, Belgien
  Bernard de Dryver, Belgien
Rebaque
(Lotus-Ford)
25   Hector Rebaque, Mexiko
Renault 15   Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
Shadow-Ford 16   Hans-Joachim Stuck, Tyskland
17   Clay Regazzoni, Schweiz
Surtees-Ford 18   Rupert Keegan, USA
  Carlo Franchi, Italien
  René Arnoux, Frankrike
19   Vittorio Brambilla, Italien
  Beppe Gabbiani, Italien
Theodore
(Theodore-Ford & Wolf-Ford)
32   Eddie Cheever, USA
  Keke Rosberg, Finland
Tyrrell-Ford 3   Didier Pironi, Frankrike
4   Patrick Depailler, Frankrike
Williams-Ford 27   Alan Jones, Australien
Wolf-Ford 20   Jody Scheckter, Sydafrika
21   Bobby Rahal, USA

Slutställning förare 1978 redigera

Placering Förare Konstruktör Poäng
1   Mario Andretti Lotus-Ford 64
2   Ronnie Peterson Lotus-Ford 51
3   Carlos Reutemann Ferrari 48
4   Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo 44
5   Patrick Depailler Tyrrell-Ford 34
6   John Watson Brabham-Alfa Romeo 25
7   Jody Scheckter Wolf-Ford 24
8   Jacques Laffite Ligier-Matra 19
9   Emerson Fittipaldi Fittipaldi-Ford 17
10   Gilles Villeneuve Ferrari 17
11   Riccardo Patrese Arrows-Ford 11
12   Alan Jones Williams-Ford 11
13   James Hunt McLaren-Ford 8
14   Patrick Tambay McLaren-Ford 8
15   Didier Pironi Tyrrell-Ford 7
16   Clay Regazzoni Shadow-Ford 4
17   Jean-Pierre Jabouille Renault 3
18   Hans-Joachim Stuck Shadow-Ford 2
19   Vittorio Brambilla Surtees-Ford 1
20   Derek Daly Ensign-Ford 1
21   Hector Rebaque Lotus-Ford[2] 1

Slutställning konstruktörer 1978 redigera

Placering Konstruktör Poäng
1   Lotus-Ford 116
2   Brabham-Alfa Romeo 69
3   Ferrari 65
4   Tyrrell-Ford 38
5   Wolf-Ford 24
6   Ligier-Matra 19
7   Fittipaldi-Ford 17
8   McLaren-Ford 16
9   Arrows-Ford 11
=   Williams-Ford 11
11   Shadow-Ford 6
12   Renault 3
13   Surtees-Ford 1
=   Ensign-Ford 1
15   Martini-Ford 0
=   Hesketh-Ford 0
=   ATS-Ford 0
=   Theodore-Ford 0
=   Merzario-Ford 0

Noter redigera

  1. ^ Ronnie Peterson avled efter skadorna från olyckan i Italiens Grand Prix.
  2. ^ Hector Rebaque tävlade i en privat Lotus-Ford.

Externa länkar redigera

Säsonger redigera