Fläckkuskus (Spilocuscus maculatus[2][3][4][5]) är en pungdjursart som först beskrevs av Étienne Geoffroy Saint-Hilaire 1803. Spilocuscus maculatus ingår i släktet fläckkuskusar, och familjen klätterpungdjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Fläckkuskus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningFåframtandade pungdjur
Diprotodontia
ÖverfamiljPhalangeroidea
FamiljKlätterpungdjur
Phalangeridae
SläkteFläckkuskusar
Spilocuscus
ArtFläckkuskus
S. maculatus
Vetenskapligt namn
§ Spilocuscus maculatus
Auktor(É. Geoffroy Saint-Hilaire, 1803)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Pungdjuret förekommer på Nya Guinea och på Kap Yorkhalvön (Australien) samt på mindre öar i samma region. På några av dessa öar kan fläckkuskus vara införd av människan. Djuret vistas i låglandet och på upp till 1 400 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs främst av tropisk regnskog och arten hittades även i mangrove.[1]

Arten är med en kroppslängd (huvud och bål) av 35 till 44 cm, en svanslängd av 31,5 till 43 cm och en vikt mellan 1,5 och 3,6 kg en av de mindre medlemmarna i sitt släkte. Pälsfärgen varierar lite mellan individerna men oftast har hanar en vit grundfärg och flera oregelbundna gråa fläckar. Honor har vanligen inga fläckar och en grå ovansida samt en vitaktig undersida. De korta öronen är nästan helt gömda i den täta ulliga pälsen. I motsats till nordlig grå kuskus (Phalanger orientalis) förekommer ingen mörk längsgående strimma på ryggens topp.[8]

Fläckkuskus har i naturen antagligen frukter och blommor som föda. På grund av de väl utvecklade hörntänderna antas att den även äter några djur. I fångenskap åt arten kyckling och hundmat.[8]

Annars är inte mycket känt om levnadssättet. Hanar är aggressiva mot varandra när de sätts i samma bur. Honan har vanligen en och sällan upp till tre ungar per kull. Dräktigheten varar bara 13 dagar och sedan lever ungarna i moderns pung (marsupium) tills de kan röra sig i naturen.[8]

Underarter redigera

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • S. m. chrysorrhous
  • S. m. goldiei
  • S. m. maculatus
  • S. m. nudicaudatus

Källor redigera

  1. ^ [a b c] 2008 Spilocuscus maculatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-1024.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Spilocuscus maculatus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c] David L. Fox (12 april 1999). ”Short-tailed spotted cuscus” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Spilocuscus_maculatus/. Läst 9 juni 2016. 

Externa länkar redigera

Bildgalleri redigera