Wikipedia

Fläckig snårsparv

fågelart i familjen amerikanska sparvar
(Omdirigerad från Fläckig busksparv)

Fläckig snårsparv[1] (Pipilo maculatus) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[2] Fågeln förekommer i västra Nordamerika och vidare söderut till Mexiko och Guatemala. Den är nära släkt med brunsidig snårsparv (P. erythrophthalmus) och behandlades tidigare som en del av denna.

Fläckig snårsparv
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläktePipilo
ArtFläckig snårsparv
P. maculatus
Vetenskapligt namn
§ Pipilo maculatus
AuktorW. Swainson, 1827
Utbredning

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Fläckig snårsparv är en stor och långstjärtad amerikansk sparv med en längd på 17-23 centimeter. Adulta fåglar har rödbruna kroppsidor, vit buk och en lång stjärt med vita hörn. Ovansida, huvud och stjärt är mörka, svart hos hanen och brunt hos honan. Ögat är rött.[3][4]

Den är mycket lik östligare arten brunsidig snårsparv och behandlades tidigare som en del av denna (se nedan). Fläckig busksparv har dock vitfläckade skapularer och vita vingband, men saknar den brunsidiga busksparvens vita handbasfläck. Honan är också mörkare grå.[4]

De olika populationerna skiljer sig något åt, där fåglar inåt landet är ljusast och de utmed Stillahavskusten är mörka.[3] Populationen på ön Socorro utanför västra Mexiko, av vissa behandlad som egen art, urskiljer sig genom tydligt mindre storlek, mindre vitt på vingar och stjärt och mörkbrunt istället för svart i fjäderdräkten.[5]

Läte redigera

Sången består några korta toner följt av en långsammare mer musikalisk drill. Den liknar brunsidig snårsparv, men har åtta istället för en till tre toner i början och drillen är strävare. Lätet är ett hård stigande "zhreee".[4]

Utbredning och systematik redigera

Fläckig snårsparv har en vid utbredning i västra Nordamerika och vidare söderut genom Mexiko till Guatemala. Den delas in i hela 22 underarter med följande utbredning:[2]

  • oregonus-gruppen
  • Pipilo maculatus arcticus – häckar på Nordamerikas prärie till sydvästra USA; övervintrar i nordöstra Mexiko
  • maculatus-gruppen
    • Pipilo maculatus curtatus – häckar från sydöstra British Columbia till nordöstra Kalifornien, Nevada och Idaho; övervintrar till sydöstra Kalifornien
    • Pipilo maculatus falcinellus – förekommer från inre delarna av sydvästra Oregon till Sierra Nevada och San Joaquin Valley
    • Pipilo maculatus montanus – häckar från sydvästra USA till nordvästra Mexiko. Övervintrar i norra Mexiko
    • Pipilo maculatus gaigei – förekommer i bergsområden i New Mexico, västra Texas och norra Mexiko
    • Pipilo maculatus griseipygius – förekommer i bergsområdet Sierra Madre Occidental i västra Mexiko
    • Pipilo maculatus orientalis – förekommer i bergsområdet Sierra Madre Oriental i östra Mexiko
    • Pipilo maculatus maculatus – förekommer på höglandet i östra Mexiko, från Hidalgo till Veracruz och östra Puebla
    • Pipilo maculatus sympatricus – förekommer i bergsområdet Sierra de los Tuxtlas i östra Mexico
    • Pipilo maculatus vulcanorum – förekommer i bergsområden i centrala Mexiko
    • Pipilo maculatus oaxacae – förekommer i norra och centrala Oaxaca på höglandet i södra Mexiko.
    • Pipilo maculatus chiapensis – förekommer i bergsområdet Chiapas i södra Mexiko
    • Pipilo maculatus repetens – förekommer i sydöstra Chiapas i södra Mexiko och i västra Guatemala
  • Pipilo maculatus macronyx – förekommer i bergsområden i centrala Mexiko
  • Pipilo maculatus socorroensis – förekommer på Socorroön utanför västra Mexiko

Underarten sympatricus inkluderas ofta i nominatformen.[6] Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN socorroensis som den egna arten "socorrobusksparv".

Familjetillhörighet redigera

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[7][8][9][10] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[10]

Levnadssätt redigera

Fläckig snårsparv är en vanlig fågel i snåriga miljöer, soliga gläntor och busklandskap eller i tät undervegetation i öppen skog. Den födosöker på marken efter frön och insekter. I större delen av USA häckar den från mitten av april till slutet av juli, men hävdar revir redan i början av mars i kustnära Kalifornien.[4][3]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Den tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[11] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[11] Världspopulationen uppskattas bestå av 40 miljoner vuxna individer.[12] Taxonet socorroensis hotkategoriseras för sig, som starkt hotad.[13]

Referenser redigera

  1. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ [a b c] Rising, J. & Marks, J.S. (2020). Spotted Towhee (Pipilo maculatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/62011 26 mars 2020).
  4. ^ [a b c d] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 406. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Rising, J. & Marks, J.S. (2020). Spotted Towhee (Pipilo maculatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/62011 26 mars 2020).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  7. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  8. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  9. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  10. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  11. ^ [a b] Birdlife International 2020 Pipilo maculatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  12. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.
  13. ^ Birdlife International 2016 Pipilo socorroensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fläckig_snårsparv&oldid=51710854”