Fjällpiphare
Fjällpiphare (Ochotona alpina)[2][3][4][5] är ett däggdjur som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1773. Fjällpiphare ingår i familjen pipharar.[6][7] Arten förekommer i Kazakstan, Kina, Mongoliet och Ryssland.
| Fjällpiphare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Hardjur Lagomorpha |
| Familj | Pipharar Ochotonidae |
| Släkte | Ochotona |
| Art | Fjällpiphare Ochotona alpina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ochotona alpina | |
| Auktor | (Pallas, 1773) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 152 till 235 mm (sällan 251 mm[1]) och en vikt av 226 till 360 g. Arten har 26 till 35 mm långa bakfötter och 17 till 26 mm långa öron. Några underarter är mindre än grundformen.[8]
Pälsen på ovansidan varierar mycket mellan underarterna. Allmänt är den gulbrun till ockra-grå med några mörkare ställen på grund av mörkbruna eller svarta hårspetsar. På bålens sidor förekommer mera rödbrun päls och undersidan är täckt av ljus ockra päls med gul skugga. Före vintern blir pälsen mera gråaktig. Den största skillnaden mot sibirisk piphare består i avvikande detaljer av skallens konstruktion.[9] Fjällpipharen har ett mera långsträckt huvud som trots allt är kraftig byggt.[8]
Vid halsens baksida har hannar och honor en körtel och vätskan används för att markera reviret.[9]
Ekologi redigera
Fjällpipharen vistas främst i taluskon och i andra klippiga områden. Den besöker även torra platser som är täckta av mossa men den undviker träskmarker. Arten lever inte heller i stora taluskon som helt saknar växtlighet.[9] Boet ligger ofta under stenblock eller mellan trädens rötter.[8] Utbredningsområdet ligger 400 till 2500 meter över havet.[1]
Arten är främst dagaktiv men ibland kan den höras under natten.[1]
Liksom andra pipharar samlar arten under sommaren växtdelar och skapar högar av hö. Högarna är även en viktig matreserv för andra däggdjur som kronhjort, ren, häst och nötkreatur. Ett föräldrapar och deras ungar etablerar ett revir som inte överlappar med reviren från andra fjällpipharar. Hannar av några underarter har komplexa läten som påminner om en sång. Dessutom finns varningsrop och andra läten. Honor har vanligen två eller ibland tre kullar per år. Antalet ungar per kull varierar beroende på utbredningsområdets höjdläge.[9] Allmänt föds tre ungar per kull.[8] Uppskattningsvis varar dräktigheten 30 dagar och ungarna är cirka 6 cm långa vid födelsen.[1]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[6]
- O. a. alpina
- O. a. changaica
- O. a. cinereofusca
- O. a. sushkini
Hot redigera
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d e f] Smith, A.T. & Cook, J. 2016 Ochotona alpina . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 augusti 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d] Andrew T. Smith, Yan Xie (2008). ”Alpine Pika”. A Guide to the Mammals of China. Princeton NY: Princeton University Press. sid. 275-277. ISBN 978-0-691-09984-2
- ^ [a b c d] Joseph A. Chapman, John E. C. Flux (red.): Rabbits, Hares and Pikas. Status Survey and Conservation Action Plan. (PDF; 11,3 MB) IUCN, Gland 1990; sid. 50-51. ISBN 2-8317-0019-1.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Fjällpiphare.
Wikispecies har information om Ochotona alpina.
