English: Målningen "Utsigt af Stockholm från Kongl. Djurgården" av Carl Johan Fahlcrantz (1774-1841). Olja på duk, 37.1 x 52.5 cm. Troligen från 1807.

Förgylld och ornamenterad originalram

UTSTÄLLNINGAR Stockholm, Konstakademien, 1853 nr. 1 ”Utsigt af Stockholm från Kongl. Djurgården”

LITTERATUR E. Hultmark, Kungl. Akademien för de fria konsterna utställningar 1794-1887, 1935, s. 89 under 1853, nr. 1

JMF. LITTERATUR D. Widman, Carl Johan Fahlcrantz´ måleri, 1953 M. Wilken, Carl Johan Fahlcrantz. :Ein Landschaftsmaler der skandinavischen Nationalromantik, Phd, Hamburg, 2006

Vyn är tagen från Djurgården över Djurgårdsbrunnsviken mot Ladugårdslandet (nuvarande Östermalm), Norrmalm, Kungsholmen och Gamla Stan. På Ladugårdslandet ses Fredrikshofs slott, Tyghuset och dess artilleriplan (1879 Artillerimuseum, idag Armémuseum) och Hedvig Eleonora kyrka med sin provisoriska takhuv som i folkmun kallades ”Brännvinspannan”. I fonden Helgeandsholmen med Karl XI:s hovstall (revs 1897 i samband med uppförandet av Riksdagshuset), samt längst till vänster, kungliga slottet.

En större variant, 80 x 125 cm, såldes på Bukowskis, Klassiska, 30 maj 2013, nr. 788 (78000 Sek) (se fig).

Fahlcrantz kan möjligtvis ha inspirerats att utföra två versioner av motivet av utgivandet av verket Stockholm och dess omgifningar, samma år (P. A. Huldbergs bokhandel, 1853. tryckt hos Hörbergska boktryckeriet, med plancher huvudskligen efter Ferdinand Tollin och graverade av J. Poppel, med svensk och tysk text, samt en stor plan karta över Stockholm av C. F. Ström) (se fig). 1897 utkom ett liknande verk med samma titel i samband med världsutställningen på Djurgården, med en uppdaterad karta över Stockholm visande det moderna Östermalm.

Fahlcrantz målningar bygger på noggranna verklighetsstudier. Även om han i allmänhet grundar sina målningar på egna iakttagelser i naturen, anpassar han alltid i sista hand verkligheten till romantikens bildspråk. Syftet är alltid att låta landskapet förmedla en stämning. För att förstärka intrycket av stillhet och meditativ ro, försänker han vanligen sina målningar i en förtonande skymningsdager. Aftonen var romantikens favoritstund, en tidpunkt för besinning och självrannsakan, och dess stämningsuttryck svarade mot epokens världströtthet, mot dess pessimism och tungsinta begrundan. Skymningstimmen markerade bildligt övergången från dagens (livets) verksamma bestyr till nattens (dödens) vila. Fahlcrantz stannade vid sådana stämningar , men avhöll sig från att närmare fixera något mer litterärt eller filosofiskt innehåll. Det är betecknande att en av den tyska romantikens centralgestalter, landskapsmålaren Caspar David Friedrich, enligt vad P. A. Atterbom berättat i sina Minnen, fann för litet ”symbolisk betydelse” i Fahlcrantz landskap.

Carl Johan Fahlcrantz var Sveriges främsta landskapsmålare under 1:a hälften av 1800-talet, och har kommit att kallas "Svenska landskapskonstens fader", mycket tack vare att hans konst ligger till grund för den landskapskonst som kom att utvecklas i Sverige under 2:a hälften av 1800-talet. Fahlcrantz målningar väckte uppmärksamhet redan 1804, då han deltog med tre landskapsmålningar på konstakademiens utställning. Den unge arkitekten Carl Fredrik Sundvall skrev till porträttmålaren Adolf Ulric Wertmüller i Frankrike (E. Arean, Gustavianska konstnärsbrev, C. F. Sundvall till A. U. Wertmüller, 1916):

”Vår utställning, eller om jag så får säga, salong har ägt rum detta år som vanligt, och var tämligen passabel. En ny målare af verklig förtjänst har uppträdt på scenen; hans namn är Fahlcrantz, och han är landskapsmålare. Hans taflor äro enligt min mening öfverlägsna Bellangers [Louis Belanger (1756-1816)]”

År 1807 deltog Fahlcrantz med fem verk på akademiens utställning, bl. a. ”Utsigt vid Woffelbruket å Kongliga Djurgården". Detta var hans definitiva genombrottsår. Landskapsmålaren Carl Jonas Linnerhielm (1759-1829) omnämner då honom som Sveriges främsta landskapsmålare.