Fanny Burney
Fanny Burney (egentligen Frances Burney, gift Madame d'Arblay), född 13 juni 1752 i King's Lynn, Norfolk, England, död 6 januari 1840 i London, var en brittisk författare och dagboksförare.
| Fanny Burney | |
_by_Edward_Francisco_Burney.jpg) | |
| Född | Frances Burney 13 juni 1752[1][2][3] King's Lynn[4], Storbritannien |
|---|---|
| Död | 6 januari 1840[1][2][3] (87 år) London |
| Begravd | Church of St Swithin, Bath |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien |
| Sysselsättning | Författare[5], essäist, dramatiker[6], dagboksskrivare[7], tragediförfattare[6] |
| Make | Alexandre Jean-Batiste Piochard (g. 1783–)[8][9] |
| Barn | Alexander Charles Louis Piochard d'Arblay (f. 1794)[10] |
| Föräldrar | Charles Burney[7][10] Esther Sleepe[11][10] |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Hon var dotter till musikern Charles Burney (1726–1814) och Esther Burney.
Hon höll ett öga på societeten och noterade olika händelser, vilket hon använde i sin brevroman Evelina, som hon utgav anonymt 1778. Romanen orsakade stor uppmärksamhet och fick stort beröm av personer som Samuel Johnson och sir Joshua Reynolds. Den skildrar en ung oskyldig flicka från landet och hennes chockartade möte med det lössläppta och hänsynslösa livet i London.
Burney kom sedan att ingå i kretsen kring Johnson och erhöll en plats vid hovet av Georg III av Storbritanniens gemål, drottning Charlotte av Mecklenburg-Strelitz. Hon skrev ytterligare tre romaner, Cecilia (1782) (verket utgavs även på svenska 1795–1797), Camilla (1796) och The Wanderer (1814). Hon är också berömd för sina dagböcker, The diary of Fanny Burney (urval 1940), The journals and letters of Fanny Burney (1972–1984) och The early journals and letters of Fanny Burney (1988–2003). Där skildrar hon bl.a. de fem olyckliga åren vid hovet. Till slut blev hon sjuk och fick återvända hem. 1793 gifte hon sig med den franske politiske flyktingen general d'Arblay och fick med honom en son, Alexandre (född 1794).
År 1802 begav hon sig med make och son till Frankrike, där maken hoppades på en karriär inom militären. De stannade i Frankrike i tio år; under vistelsen där drabbades Burney av bröstcancer och genomgick en mastektomi utan bedövning. Hon avled 1840, 87 år gammal.
Vidare läsning redigera
- Halldén, Ruth (1997). Vid romanens rötter : essäer. Stockholm: Bonnier. Libris 7149676. ISBN 91-0-056431-1
Källor redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Fanny Burney, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Frances Burney, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 13 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, core.ac.uk .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 159.[källa från Wikidata]
- ^ Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]