Falkbeers motgambit

Den här artikeln använder algebraisk schacknotation för att beskriva schackdragen.

Falkbeers motgambit är en schacköppning med dragen 1. e4 e5 2. f4 d5

	a	b	c	d	e	f	g	h
8									8
7									7
6									6
5									5
4									4
3									3
2									2
1									1
	a	b	c	d	e	f	g	h

Öppningen, som den österrikiska spelaren Ernst Falkbeer utvecklade på 1800-talet, är ett sätt för svart att bemöta när vit spelar kungsgambit. Kungsgambiten var mycket populär för vitspelarna på 1800-talet. Falkbeer kom på att svart inte behöver anta gambiten utan kan istället offra en bonde själv – därav namnet motgambit. Falkbeer vann sin första motgambit och när draget analyserades ledde detta bland schackspelare först till att Falkbeers motgambit blev känd i hela schackvärlden och senare till att populariteten hos kungsgambit minskade. Falkbeers motgambit har i hög grad påverkat schackspelets utveckling och dess öppningsteori.

Partiexemplar

Vit: John William Schulten

Svart: Paul Morphy

New York 1857

1.e4 e5 2.f4 d5 3.exd5 e4 4.Sc3 Sf6 5.d3 Lb4 6.Ld2 e3 7.Lxe3 O-O 8.Ld2 Lxc3 9.bxc3 Te8 10.Le2 Lg4 11.c4 c6 12.dxc6 Sxc6 13.Kf1 Txe2 14.Sxe2 Sd4 15.Db1 Lxe2 16.Kf2 Sg4 17.Kg1 Sf3 18.gxf3 Dd4 19.Kg2 Df2 20.Kh3 Dxf3 21.Kh4 Sh6 22.Dg1 Sf5 23.Kg5 Dh5 0-1

Referenser