Formula 1 Powerboat World Championship

Formel 1-turnering för racerbåtar inomskärs
(Omdirigerad från F1 H2O)

Formula 1 Powerboat World Championship, eller F1 H2O, är en tävlingsklass på rundbana för kustnära vatten inom motorbåtsport, som kan jämföras med bilsportens formel 1. Tävlingen arrangeras sedan 1981 av Union Internationale Motonautique.

Formula 1 Powerboat World Championship
2004_F1_Powerboat_World_Championship_Grand_Prix_of_Singapore.jpg
F1-båtar vid rundningsbojar i Singapore 2004
DatumFlera evenemang per år
ArrangörUnion Internationale Motonautique
Deltagare
Nationer i kvalDeltävlingar
Värdskap
SpelplatserOlika
Start i lopp, 1999
Michael Werners F1-båt, som rundar en boj, 1999
Jonas Andersson i Karlshamn, 2001

Båtarna kör på banor som är markerade med bojar. Båtarna är ensitsiga katamaraner med tunnelskrov, som är tillverkade helt och hållet i kompositmaterial. För att skydda förarna är båtarna försedda med förarkabin, kraschboxar, deformerbara spetsar samt en luftkudde som löser ut om båten hamnar upp och ner i vattnet. Luftkuddens syfte är att få båten att flyta på ett sånt sätt att föraren inte hamnar under vatten. I värsta fall har förarna också ett system med andningsluft de kan använda om de hamnar upp och ner.

Båtarna har en toppfart på omkring 130 km/tim på rundbanan och de accelererar från 0 till 100 km/timme på 1,7 sekunder.

Alla båtar är försedda med en Mercury Marine 2,5 liters V6 tvåtaktsmotor, som har en effekt på över 400 kk vid 10.500 varv per minut. Denna ger båten en fart på 100 km/h på mindre än två sekunder och en högsta hastighet på över 250 km/h. Båtarna tillverkas av Guido Cappellinis Dac Racing i Italien, Massimo Roggieros Baba Racing i Italien[1], Jonathan Jones Dragon F1 Powerboats Ltd i Wales[2] och Christen Mølgaard Laustsens Molgaard Racing i Kalundborg i Danmark.[3]

Den genom tiderna mest meriterade föraren inom F1 H2O är Guido Cappellini, som säsongen 2009 tog sin tionde världsmästartitel. Förarna är organiserade i team med en eller flera förare och gemensam underhållsgrupp. De genomför ett antal lopp i sex–åtta tävlingar på olika platser under en säsong och tävlar om enskilda lopp och sammanlagt säsongresultat.

Deltävlingar i Norden redigera

Deltävlingar har anordnats i Finland i Tammerfors 1998, i Helsingfors 2002 och 2003 samt i Lahtis 2008 och 2009.[4]

Världsmästare redigera

År Världsmästare
----- -----
1981   Renato Molinari
1982   Roger Jenkins
1983   Renato Molinari
1984   Renato Molinari
1985   Bob Spalding
1986   Gene Thibodaux
1987 Inget VM
1988 Inget VM
1989 Inget VM
År Världsmästare
1990   John Hill
1991   Jonathan Jones
1992   Fabrizio Bocca
1993   Guido Cappellini
1994   Guido Cappellini
1995   Guido Cappellini
1996   Guido Cappellini
1997   Scott Gillman
1998   Jonathan Jones
1999   Guido Cappellini
År Världsmästare
2000   Scott Gillman
2001   Guido Cappellini
2002   Guido Cappellini
2003   Guido Cappellini
2004   Scott Gillman
2005   Guido Cappellini
2006   Scott Gillman
2007   Sami Seliö
2008   Jay Price
2009   Guido Cappellini
År Världsmästare
2010   Sami Seliö
2011   Alex Carella
2012   Alex Carella
2013   Alex Carella
2014   Philippe Chiappe
2015   Philippe Chiappe
2016   Philippe Chiappe
2017   Alex Carella
2018   Shaun Torrente
2019   Shaun Torrente
År Världsmästare
2020 Inget VM
2021   Jonas Andersson
2022   Shaun Torrente

Framträdande förare i de nordiska länderna redigera

  • Finland: Sami Seliö har varit en av de mest framgångsrika förarna med bland annat totalsegrar 2007 och 2010. Andra framgångsrika förare har varit Filip Roms (till exempel sexa totalt 2016) och Alec Weckström (femma totalt 2015).
  • Norge: Bästa norska föraren har varit Marit Strømøy med bland annat en tredeplacering totalt 2019.
  • Sverige: År 2021 blev Jonas Andersson i Team Sweden totalsegrare och har under årens lopp haft flera andra framskjutande placeringar. Andra framgångsrika förare har varit bland andra Erik Stark (till exempel tvåa totalt 2018), Pierre Lundin (till exempel fyra totalt 2007), Erik Edin (till exempel nia totalt 2018) och Jesper Forss (12:a totalt 2015).

Referenser redigera

Noter redigera

Externa länkar redigera