Eurovision Song Contest 1959

fjärde upplagan av Eurovision Song Contest

Eurovision Song Contest 1959 var den 4:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest, som sändes den 11 mars 1959 från det numera rivna Palais des Festivals i Cannes, Frankrike. Detta efter att låten "Dors, mon amour", framförd av André Claveau, vunnit föregående års tävling. Programledare var Jacqueline Joubert och kapellmästare var Franck Pourcel. Varje lands jury bestod detta år av tio medlemmar, vilka var och en hade en röst att lägga på sin favorit.

Eurovision Song Contest 1959
Teddy Scholten, vinnare av Eurovision Song Contest 1959
Datum11 mars 1959
Arrangemang
PlatsFrankrike Frankrike, Cannes
ArenaPalais des Festivals
TV-bolagRadiodiffusion-Télévision Française (RTF)
ProgramledareJacqueline Joubert
DirigentFranck Pourcel
Bidrag
Vinnare Nederländerna,
"Een beetje"
Röstningssystem
Varje land hade 10 jurymedlemmar som gav 1 poäng till deras respektive favoritbidrag.
Antal bidrag11
Debutanter Monaco
Återvändande Storbritannien
Tillbakadragande Luxemburg
Eurovision Song Contest
◄ 1958Eurovision Song Contest 19591960 ►
  Deltagande länder.
  Länder som tävlat förut men inte deltog 1959.

I detta års upplaga infördes en regel som förbjöd musikexperter att få vara en del av de nationella jurygrupperna.

Vinnare detta år blev Nederländerna med låten "Een beetje" som framfördes av Teddy Scholten. Landet var det första att vinna tävlingen två gånger. Textförfattaren till segerlåten, Willy van Hemert, skrev även låten "Net als toen", som Nederländerna segrade med i 1957.

Detta år innebar den första och enda gången som inte bara vinnarlåten fick framföras igen efter segern, men även låtarna som kom 2:a och 3:a fick framföras igen i slutet av tävlingen.

Sämst gick det för Monaco som representerades av Jacques Pills med låten "Mon ami Pierrot", som räddades från att bli poänglös genom att den fick en poäng från Österrike.

Deltagande länder redigera

 
Värdarenan, Palais des Festivals et des Congrès, i Cannes.

Monaco debuterade detta år. Storbritannien återvände efter att ha avstått från att tävla föregående års tävling, sedan dess har landet tävlat varje år. Luxemburg valde att inte tävla i detta års upplaga.

Dirigenter redigera

Återkommande artister redigera

Land Artist Tidigare år Tidigare
placering
  Danmark Birthe Wilke 19571 3:e
  Italien Domenico Modugno 1958 3:e

11957 tävlade Birthe Wilke i duett med Gustav Winckler.

Resultat redigera

NrLandArtistSångÖversättningSpråkPlacering[1]Poäng
1  FrankrikeJean PhilippeOui, oui, oui, ouiFranska315
2  DanmarkBirthe WilkeUh, jeg ville ønske jeg var digDanska512
3  ItalienDomenico ModugnoPiove (Ciao, ciao bambina)Italienska69
4  MonacoJacques PillsMon ami PierrotFranska111
5  NederländernaTeddy ScholtenEen beetjeNederländska121
6  VästtysklandAlice & Ellen KesslerHeute Abend wollen wir tanzen geh'nTyska85
7  SverigeBrita BorgAugustinSvenska94
8  SchweizChrista WilliamsIrgendwoherTyska414
9  ÖsterrikeFerry GrafDer K und K Kalypso aus WienTyska94
10  StorbritannienPearl Carr & Teddy JohnsonSing, Little BirdieEngelska216
11  BelgienBob BennyHou toch van mijNederländska69

Omröstningen redigera

Omröstningen blev spännande detta år, med flera växlingar i ledningen. Nederländerna tog ledningen direkt efter första omröstningen, och Schweiz gick om i den andra. Nederländerna lade sig emellertid jämsides, även Storbritannien efter omgång fyra. Schweiz tog sig förbi övriga efter femte omgången. Vid sjätte omgången växlade ledningen till Storbritannien, bara för att tappa denna till Nederländerna som drog ifrån ordentligt omgången efter, och som höll denna ledning fram till tävlingens slut.

Själva omröstningen förflöt med mindre problem. Storbritannien fick repetera sina röster efter missförstånd och även Monaco fick repetera på grund av att poängräkningen på stora tavlan blev fel. Jacqueline hade svårt att höra vissa länders röster, vilket krävde viss återupprepning.

Röster (→)
Bidrag (↓)
Totalt BE UK AT CH SE DE NL MC IT DK FR
  Frankrike 15 2 1 1 4 2 1 4
  Danmark 12 2 2 1 4 1 1 1
  Italien 9 1 3 1 1 3
  Monaco 1 1
  Nederländerna 21 3 1 3 2 1 7 4
  Västtyskland 5 1 1 1 2
  Sverige 4 3 1
  Schweiz 14 1 5 1 3 1 1 2
  Österrike 4 1 2 1
  Storbritannien 16 2 2 3 5 2 1 1
  Belgien 9 2 3 1 1 2

Källor redigera

  • Thorsson, Leif; Verhage, Martin (2006). Melodifestivalen genom tiderna. Ny, utökad och reviderad utgåva (2:a uppl). Stockholm: Premium förlag. ISBN 91-89136-29-2 

Noter redigera

Externa länkar redigera