Eugène Ionesco, egentligen Eugen Ionescu, född 26 november 1909 i Slatina i Rumänien, död 28 mars 1994 i Paris i Frankrike, var en rumänsk dramatiker. 1970 valdes han in i Franska akademien.

Eugène Ionesco
FöddEugen Dimitri Ionescu[1]
26 november 1909[2]
Slatina[3], Rumänien
Död28 mars 1994[2][4] (84 år)
Paris fjortonde arrondissement[1]
BegravdMontparnassekyrkogården
Medborgare iRumänien
Utbildad vidBukarests universitet
Colegiul Național Carol I din Craiova
Fraţii Buzeşti National College
Collegium Saint Sava
SysselsättningDramatiker[5], dagboksskrivare, illustratör, litteraturkritiker, författare[5], poet[5], grafiker[5]
Befattning
Stol nummer 6 i Franska akademien (1970–1994)[6]
Politiskt parti
Transnational Radical Party
MakaRodica Ionesco
(g. 1936–)
Barn1
Utmärkelser
Österrikiska statens pris för europeisk litteratur (1971)[7]
Jerusalempriset (1973)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Prix du Brigadier
Kommendör av Arts et Lettres-orden[6]
Prix littéraire Prince Pierre
Kommendör av Nationalförtjänstorden[6]
Officer av Hederslegionen[6]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Ionescos föräldrar skilde sig 1927 varefter han bodde med sin far i Bukarest. Han studerade vid universitetet och blev fransklärare. 1938 kom han till Frankrike. Under kriget bodde han i Marseille. Efter kriget flyttade han till Paris och blev fransk medborgare 1950.

1948 påbörjade han sin första pjäs, La Cantatrice chauve (Den skalliga primadonnan), vilken sattes upp 1950. Vid sidan av Samuel Beckett och Arthur Adamov blev Ionesco en företrädare för 1950-talets nya teaterform absurdismen.

Ionesco utgår i sitt författarskap från att den mänskliga tillvaron är i grunden orimlig och att språket som meddelelsemedel också är absurt. Handlingen och dialogen i hans skådespel är nonsenspräglade, verklighetens orsakssammanhang och logikens lagar har upphävts. Bakom en grotesk komik finns ångest och dödsmedvetande. [8]

Hans pjäser blandar ofta rent vardagliga situationer med overkliga, drömliknande inslag. Bland hans pjäser återfinns förutom Den skalliga primadonnan också Stolarna, Lektionen och Noshörningen.

Sedan den 16 februari 1957 har pjäserna Den skalliga primadonnan och Lektionen (La Leçon) spelats varje dag på teatern La Huchette i Paris.[9]

I förordet till den tredje upplagan av Anthologie de l'humour noir (1966) berättade André Breton att han avstått från att utöka antologin med ytterligare bidrag sedan förra upplagan 1950, men hade han gjort det skulle något av Ionesco hört dit.

Efter sin död efterträddes han på stol 6 i Franska akademien av Marc Fumaroli.

Anne Wiazemsky skildrar i sin självbiografiska roman Ett avgörande år hur Ionesco gör rasistiska utfall mot en västindisk läkare under Avignonfestivalen 1967.

Utgivet på svenska redigera

  • Tre pjäser (översättning Ebbe Linde, Bonnier, 1961) [Innehåll: Den skalliga förtrollerskan (La cantatrice chauve), Stolarna (Les chaises), Amédée (Amédée, ou Comment s'en debarasser?)]
  • Noshörningen (Le rhinocéros) (översättning Ebbe Linde, Bonnier, 1961)
  • Enstöringen (Le solitaire) (översättning Tora Nordström-Bonnier) (Bonnier, 1975)
  • Den skalliga primadonnan: antipjäs eller en protest mot teatern (La cantatrice chauve) (Ebbe Lindes översättning förkortad och arrangerad i 6 scener med kommentarer av Margreta Söderwall, Natur och kultur, 1982)
  • Gnistor (Sclipiri) (översättning Dan Shafran, Ellerström, 2006)

Otryckta pjäsöversättningar redigera

(manuskript på Musik- och teaterbiblioteket, Stockholm)

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Fichier des personnes décédées, läst: 10 januari 2023, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ Akademie der Künste, Eugène Ionesco, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, Eugène Ionesco, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Académie française, Eugène Ionesco, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.kunstkultur.bka.gv.at, läst: 8 maj 2009.[källa från Wikidata]
  8. ^ Bra Böckers lexikon, 1976
  9. ^ Théâtre de la Huchettes aktuella program, juni 2013 Arkiverad 6 juli 2013 hämtat från the Wayback Machine. spectacles.premiere.fr

Externa länkar redigera