Emma Bonino, född 9 mars 1948 i Bra i Piemonte, är en italiensk politiker. Hon har bland annat varit EU-kommissionär, utrikesminister och vice talman i Italiens senat.

Emma Bonino
FöddEmma Bonino
9 mars 1948[1] (76 år)
Bra, Italien
Medborgare iItalien
Utbildad vidUniversità Commerciale Luigi Bocconi,
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens sjunde mandatperiod (1976–1978)[2]
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens åttonde mandatperiod (1979–1983)[3]
Europaparlamentariker
första Europaparlamentet, Italien (1979–1984)[4]
Europaparlamentariker
andra Europaparlamentet, Italien (1984–1984)[4]
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens nionde mandatperiod (1986–1987)[5]
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens tionde mandatperiod (1990–1992)[6]
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens elfte mandatperiod (1992–1994)[7]
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens tolfte mandatperiod (1994–1995)[8]
EU-kommissionär för hälsa och livsmedelssäkerhet (1995–1999)
Europaparlamentariker
femte Europaparlamentet, Italien (1999–2004)[4]
Europaparlamentariker
sjätte Europaparlamentet, Nordöstra Italien (2004–2006)[4]
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens femtonde mandatperiod (2006–2008)[9]
Italiens EU-minister
regeringen Prodi II (2006–2008)
Italiens utrikeshandelsminister
regeringen Prodi II (2006–2008)
Ledamot av italienska senaten
Italiens sextonde mandatperiod (2008–2013)[10]
Italiens utrikesminister
regeringen Letta (2013–2014)
Ledamot av italienska senaten
Italiens artonde mandatperiod (2018–2022)[11]
Politiskt parti
Partito Radicale
Utmärkelser
Prinsessan av Asturiens pris för internationellt samarbete (1998)
Nord-Syd-priset (1999)
Kommendör av Hederslegionen (2009)
100 Women (2013)
Hedersdoktor vid Vrije Universiteit Brussel (2017)[12]
Storofficer av Senegals Lejonorden
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden[13]
Storkors av Majorden
Furst Branimirs orden
Webbplatsemmabonino.it
Redigera Wikidata
Emma Bonino med USA:s utrikesminister John Kerry i maj 2013.

Bonino valdes in i deputeradekammaren för Radikala partiet 1976 och i Europaparlamentet 1979. 1995 utnämndes hon till EU-kommissionär i Santer-kommissionen där hon ansvarade för konsument-, hälso- och fiskefrågor samt Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (ECHO). Hela kommissionen tvingades avgå 1999 på grund av korruptionsanklagelser och Bonino kandiderade samma år till posten som Italiens president. Efter att parlamentet istället utnämnt Carlo Azeglio Ciampi till president grundade Bonino vallistan Lista Bonino och valdes åter in i Europaparlamentet. 2001 grundade hon och Marco Pannella partiet Italienska radikaler som 2004 anslöt sig till Europaparlamentets liberala grupp ALDE. Partiet ingick från 2005 i Romano Prodis valallians Unionen och Bonino utnämndes 2006 till Europa- och handelsminister. Hon kvarstod på denna post till 2008 då hon utsågs till vice talman i senaten. Hon var utrikesminister 2013-2014 i Enrico Lettas regering.

Bonino har en doktorsexamen i litteratur och främmande språk från Bocconiuniversitet i Milano. Hennes politiska åskådning är libertariansk och vänsterliberal. Hon har varit engagerad i frågor kring mänskliga och medborgerliga rättigheter samt individens frihet till exempel avseende religion, abort, skilsmässa, dödshjälp, samkönade äktenskap och droger.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Munzinger Personen, Emma Bonino, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, legislature.camera.it .[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, legislature.camera.it .[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] läs online, www.europarl.europa.eu .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, legislature.camera.it .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, legislature.camera.it .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, legislature.camera.it .[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, legislature.camera.it .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, legxv.camera.it .[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.senato.it .[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.senato.it .[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, cavavub.be .[källa från Wikidata]
  13. ^ quirinale.it, läst: 29 november 2021.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera

Företrädare:
Ioannis Paleokrassas
EU:s fiskekommissionär
1995-1999
Efterträdare:
Franz Fischler
Företrädare:
Manuel Marín
EU:s biståndskommissionär
1995-1999
Efterträdare:
Poul Nielson
Företrädare:
Christiane Scrivener
EU-kommissionär
med ansvar för konsument- och hälsofrågor

1995-1999
Efterträdare:
David Byrne
Företrädare:
Antonio Ruberti och
Raniero Vanni d'Archirafi
EU-kommissionär från Italien
tillsammans med Mario Monti
1995-1999
Efterträdare:
Romano Prodi
och Mario Monti
Företrädare:
Giulio Terzi di Sant'Agata
Italiens utrikesminister
2013-2014
Efterträdare:
Federica Mogherini