Elisabet av Hohenstaufen
Elisabet av Hohenstaufen, född 1203 i Nürnberg, död november 1235 i Toro, var en drottning av Kastilien, gift 1219 med kung Ferdinand III av Kastilien.[3] Hon döptes till Elisabet och kallades Isabella efter sin ankomst till Kastilien, men bytte namn till Beatriz efter sin avlidna syster, den tysk-romerska kejsarinnan Beatrice av Hohenstaufen.
Elisabet av Hohenstaufen | |
Född | Elisabeth von Schwaben 1205 Nürnberg |
---|---|
Död | 5 november 1235 Toro |
Begravd | Katedralen i Sevilla |
Medborgare i | Schwaben |
Make | Ferdinand III av Kastilien (g. 1219–)[1][2] |
Barn | Alfons X av Kastilien (f. 1221)[1] Fredrik av Kastilien (f. 1223 och 1224) Ferdinando di Castiglia (f. 1225) Leonor de Castilla (f. 1225) Berenguela de Castilla (f. 1228) Henrik av Kastilien (f. 1230) Filip av Kastilien (f. 1231) Sancho av Kastilien (f. 1233) Manuel av Kastilien (f. 1234) Maria av Kastilien (f. 1235) |
Föräldrar | Filip av Schwaben[1] Irene Angelina[1] |
Släktingar | Beatrice av Hohenstaufen (syskon)[1] Kunigunda av Hohenstaufen (syskon)[1] |
Redigera Wikidata |
Biografi redigera
Hon var dotter till Filip av Schwaben och Irene Angelina. Efter sin mors och fars död år 1208 blev hon fosterdotter till Fredrik II (tysk-romersk kejsare). Kejsaren arrangerade hennes äktenskap med Kastiliens monark.
Drottning redigera
Vigseln ägde rum 30 november 1219 i Burgos. Krönikören Rodrigo Ximenez de Rada beskrev henne som optimalt, pulchra et pudica sapiens ('God, vacker, klok och blygsam'). Äktenskapet beskrivs som lyckligt; hennes make var trogen mot henne, och hon följde honom på alla resor och var oftast i hans sällskap. Hon beskrivs som from, och dyrkade särskilt Jungfru Maria, som påstods ha räddat hennes liv då hon år 1226 var svårt sjuk.
Hon födde tio barn mellan 1221 och 1235, vilket försvagade hennes hälsa. Hon avled under eller strax efter sin sista förlossning.
Källor redigera
Företrädare: Mafalda av Portugal |
Drottning av Kastilien 1219–1235 |
Efterträdare: Johanna I av Ponthieu |