Eleonora av Provence

Eleonora av Provence
Eleonora av Provence
	Eleanora av Provence, stenskulptur från Westminster Abbey
Kröning	20 januari 1236
Företrädare	Isabella av Angoulême
Efterträdare	Eleanora av Kastilien
Barn	Edvard I av England, ; Margareta av England,; Beatrice av England,; Edmund Krokrygg m fl.
Föräldrar	Raimond Berengar IV; Beatrice av Savojen
Född	ca 1223; Aix-en-Provence
Död	24, 25 eller 26 juni 1291; Amesbury, Wiltshire
Begravd	Abbey of St. Mary and St. Melor i Amesbury

Eleanora av Provence, född cirka 1223, död 24, 25 eller 26 juni 1291, var en engelsk drottning, gift med kung Henrik III av England. Hon var Englands ställföreträdande regent under sin makes vistelse i Guienne i Frankrike år 1255, biträdd av sin svåger Richard av Cornwall.^[1]

Biografi redigera

Éléonore de Provence föddes i Aix-en-Provence och var dotter till Raimond Berengar IV, greve av Provence (1198–1245) och Beatrice av Savojen (1206–1266), dotter till Thomas I av Savojen och hans andra hustru Margareta av Genève. Alla deras fyra döttrar blev drottningar. Precis som sin mor, mormor och sina systrar var Eleanora berömd för sin skönhet. Eleanora föddes troligtvis 1223; Matthew Paris beskriver att hon var "jamque duodennem" (tolv för närvarande) då hon anlände till England för sitt bröllop.

Eleonora gifte sig med Henrik III i Canterbury katedral 14 januari 1236 och kallades i England "Eleanor of Provence". Hon hade aldrig sett honom innan bröllopet och aldrig satt sin fot i hans försvagade rike. Edmund Rich, ärkebiskop av Canterbury, vigde dem. Dagen därpå gjorde hon sitt högtidliga intåg i London, där hon samma dag kröntes till drottning i Winchester katedral.

Eleonora verkar ha varit särskilt hängiven sin äldste son, Edvard; då han var dödligt sjuk 1246, var hon hos honom i klostret Beaulieu i tre veckor, betydligt längre än vad klosterreglerna tillät. Det var tack vare hennes inflytande kung Henrik tilldelade det franska hertigdömet Gascogne till Edward 1249. Hennes yngsta barn, Katharine, verkar ha haft en sjukdom som gjorde henne stum. Då hon dog i fyraårsåldern, drabbades båda hennes föräldrar av överväldigande sorg.

Eleonora beskrivs som en skönhet med mörkt brunt hår och vackra ögon. Hon var känd för sin list, sin bildning och sin poetiska begåvning, skrev dikter och var en modeikon som regelbundet importerade sina kläder från Frankrike. Hon var särskilt förtjust i röd damast, och introducerade en modenyhet i England: ett dok som bredde ut sig om huvudet som ett kronblad runt en pistill.

Hon var en tillitsfull drottning till Henrik, men hon tog in många släktingar, "savoyarderna" och hennes inflytande över kungen och hennes impopularitet hos de engelska baronerna ledde till slitningar under Henriks regeringstid. Eleonora var hängiven sin makes sak och utmanade dristigt Simon de Montfort och rustade trupper i Frankrike för Henriks skull. 13 juli 1263, då hon seglade nedför Themsen på en slup, attackerades hon av londonbor som bland annat kastade gyttja och stenar mot henne. Hon räddades av Thomas FitzThomas, Londons borgmästare, och sökte skydd i biskopen av Londons hem. Orsaken till detta var allmänhetens missnöje med det faktum att en tiondel av statens skatt, det så kallade drottningguldet, gick till henne personligen, och att hon då och då lät ta ut extra skatter från dem för sitt personliga bruk.

1272 dog Henrik, och hennes son Edvard, 33 år gammal, blev Edvard I av England. Hon fortsatte att bo i England som änkedrottning och uppfostrade flera av sina barnbarn, Edvards son Henrik och dotter Eleanora, och Beatrices son Johan av Bretagne. Då hennes barnbarn Henrik dog i hennes vård 1274, sörjde Eleonora honom och hans hjärta begravdes vid klostret i Guildford, som hon grundade till hans minne. Eleonora drog sig tillbaka till ett kloster, men höll kontakt med sin son och sin syster, Marguerite.

Eleanor dog 1291 i Amesbury, England.