Elementarladdningen, betecknad e (observera kursiveringen), är den minsta positiva elektriska laddning som antas förekomma fritt i naturen. I den senaste versionen av SI-systemet, som började gälla den 20 maj 2019, är elementarladdningen en av de sju definierande konstanterna.[1] Det numeriska värdet är definierat till 1,602 176 634 × 10−19 coulomb.[1] En elektrons elektriska laddningen är −e.

Elementarladdningen ansågs länge vara den minsta möjliga laddning som en partikel kan ha. I kvarkmodellen tillskrivs dock varje kvark en laddning vars storlek är antingen ±1/3 eller ±2/3 av elementarladdningen. Enstaka kvarkar kan emellertid inte förekomma fritt utan 2 eller 3 kvarkar är alltid förenade så att summan av laddningarna blir en heltalsmultipel av e. Exempelvis består protonen av två kvarkar med laddning +2/3 och en med laddning −1/3, varvid protonladdningen blir lika stor som elektronens, men med motsatt tecken.

Elementarladdningens storlek bestämdes första gången med noggrannhet 1909 genom Millikans oljedroppsförsök.

Källor redigera

  1. ^ [a b] ”The seven defining constants”. The International System of Units (SI). BIPM. 20 maj 2019. https://www.bipm.org/en/measurement-units/. Läst 12 juni 2019.