Edmund White
Edmund Valentine White III (född 13 januari 1940) är en amerikansk författare som har skrivit ett antal romaner samt essäer om litteratur och samhällsorienterande ämnen. Merparten av hans produktion är på temat samkönad kärlek. Hans mest kända böcker är The Joy of Gay Sex (1977) (skriven tillsammans med Charles Silverstein) och den självbiografiska trilogin A Boy's Own Story (1982), The Beautiful Room Is Empty (1988) och The Farewell Symphony (1997).
| Edmund White | |
 | |
| Född | 13 januari 1940[1][2][3] (84 år) Cincinnati[4], USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA[5] |
| Utbildad vid | University of Michigan, filosofie kandidat, Cranbrook Schools Cranbrook Foundation  |
| Sysselsättning | Romanförfattare[6], biograf, memoarförfattare[7], essäist, litteraturkritiker[7], journalist, universitetslärare[8], dramatiker |
| Befattning | |
| Jurymedlem för Bookerpriset[9] | |
| Arbetsgivare | Princeton University[7] |
| Make | Michael Carroll |
| Utmärkelser | |
| National Book Award (2019)[10] National Book Critics Circle Award för biografi Guggenheimstipendiet[11] Lambda Literary Award | |
| Redigera Wikidata | |
De tidigare åren och studietiden redigera
Edmund Valentine White föddes 1940 i Cincinnati, Ohio. I Whites familj förekom incestuösa handlingar. Han mor var attraherad av honom, men själv hyste han sexuella känslor för sin far som i sin tur låg med Whites syster. Om detta har White uttalat sig i intervjuer.[12]
White ses även som en av de allra första att skriva romaner om hur det är att växa upp som homosexuell i en medelklassmiljö och han menar att detta har fungerat som en form av terapi för honom.[13]
Huvudsakligen växte han upp i Chicago och som barn gick han i Cranbrook School in Bloomfield Hills, Michigan och senare kom han att studera kinesiska vid University of Michigan.
Karriär redigera
Efter studierna arbetade White som journalist i New York. White är själv homosexuell och mycket av hans arbete baserar sig på hans egna erfarenheter. Debutromanen ”Forgetting Elena” (1973) utspelar sig på en ö och kan ses som en indirekt kommentar kring gaykulturen. Boken "The Joy of Gay Sex" (1977), som han skrev tillsammans med Charles Silverstein, gjorde honom känd för en större publik. "Nocturnes for the King of Naples" (1978)hade ett uttalat gaytema och baserade sig huvudsakligen på hans eget liv.
Mellan 1980 och 1981 var White medlem i The Violet Quill, en grupp med öppet homosexuella författare där även Andrew Holleran och Felice Picano ingick. Whites självbiografiska verk är rättframma kring sin promiskuitet och sin positiva HIV-status.
Mellan 1983 och 1990 bodde Edmund White i Paris där han hade en aktiv roll i grundandet av den franska organisationen AIDES som arbetar med HIV/AIDS-frågor. Under denna period skrev han även romanen ”Caracole” (1985) som fokuserar på heterosexuella relationer. Efter att han hade återvänt till Amerika behöll han intresset för fransk litteratur och publicerade då ett flertal verk på temat: "Genet: a biography" (1993), "Our Paris: sketches from memory" (1995), "Marcel Proust" (1998), "The Flaneur: a stroll through the paradoxes of Paris" (2000) och "Rimbaud" (2008). White har haft stort inflytande som litteratur- och kulturkritiker, speciellt när det gäller samkönad kärlek och sexualitet. Han är verksam som lärare i kreativt skrivande vid Princeton University [14] Han har fått utmärkelser för sin litterära produktion och han är medlem i American Academy of Arts and Letters och är officier de l'Ordre des Arts et des Lettres. 2005 publicerade Edmund White sin självbiografi "My Lives" och 2009 kom hans memoarer ut med titeln "City Boy".
Måndagen den 9 januari[förtydliga] sände Sveriges Radio P1 ett program om Edmund White med titeln "Edmund White – litteratur med livet som insats" där White öppenhjärtigt berättade om sitt liv, sina relationer och om sin litterära produktion.
Verk redigera
Skönlitterära verk redigera
- Forgetting Elena (1973)
- Nocturnes for the King of Naples (1978)
- A Boy's Own Story (1982) ISBN 0-525-24128-0
- Caracole (1985)
- The Beautiful Room Is Empty (1988)
- Skinned Alive: Stories (1995)
- The Farewell Symphony (1997)
- The Married Man (2000)
- Fanny: A Fiction (2003)
- Chaos: A Novella and Stories (2007)
- Hotel de Dream (2007) Review from the NYT
- Jack Holmes and His Friend (2012)
Pjäser redigera
- Terre Haute (2006)
Facklitteratur redigera
- The Joy of Gay Sex, with Charles Silverstein (1977)
- States of Desire (1980)
- The Burning Library: Writings on Art, Politics and Sexuality 1969-1993 (1994)
- The Flâneur: A Stroll Through the Paradoxes of Paris (2000)
- Arts and Letters (2004)
- Sacred Monsters (2011)
Biografier redigera
- Genet: A Biography (1993)
- Marcel Proust (1998)
- Rimbaud: The Double Life of a Rebel (2008)
Memoarer redigera
- Our Paris: Sketches from Memory (1995)
- My Lives (2005)
- City Boy (2009)
Antologier redigera
Läs mer redigera
- Doten, Mark. "Interview with Edmund White", Bookslut, February 2007.
- Fleming, Keith. "Uncle Ed". Granta 68 (Winter 1999). (A memoir by Edmund White's nephew who lived with White in the 1970s.)
- Morton, Paul. (April 6, 2006) "Interview: Edmund White", EconoCulture. Retrieved April 29, 2006.
- Teeman, Tim. (July 29, 2006) "Inside a mind set to explode", The Times (London). Retrieved January 9, 2007.
- White, Edmund. "My Women. Learning how to love them", The New Yorker, June 13, 2005. Autobiographical article excerpted from My Lives.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter redigera
- ^ Internet Movie Database, läst: 13 augusti 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Edmund White, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Speculative Fiction Database, Edmund White, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, 1215889127749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
- ^ Joseph Kahn (red.), The New York Times, The New York Times Company och Arthur Gregg Sulzberger, 7 februari 2023, läs online och läs onlineläs online, läst: 9 februari 2023 .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, The New York Times , läst: 10 februari 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Joseph Kahn (red.), The New York Times, The New York Times Company och Arthur Gregg Sulzberger, 24 juli 2020, läs online och läs onlineläs online, läst: 10 februari 2023 .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, thebookerprizes.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.nationalbook.org .[källa från Wikidata]
- ^ edmund-white.[källa från Wikidata]
- ^ Interview with Edmund White, David Shankbone, Wikinews, November 8, 2007.
- ^ http://www.stevedow.com.au/default.aspx?id=247
- ^ The Program in Creative Writing, Princeton University Arkiverad 5 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar redigera
Wikinews har nyheter relaterade till Edmund White on writing, incest, life and Larry Kramer.- Officiell webbplats
- Official webpage at Princeton
- Jordan Elgrably (Fall 1988). ”Edmund White, The Art of Fiction No. 105”. The Paris Review. http://www.theparisreview.org/interviews/2488/the-art-of-fiction-no-105-edmund-white.
- of Edmund White's lecture "A Man's Own Story," delivered at the Key West Literary Seminar, January 2008
- [1] Transcript of interview with Ramona Koval on The Book Show, ABC Radio National November 7, 2007
- White article archive and bio from The New York Review of Books
