Wikipedia

Edith Wharton

amerikansk författare

Edith Wharton (IPA: /ˈiːdɪθ ˈwɔːrtən/), ursprungligen Edith Newbold Jones, född 24 januari 1862 i New York, död 11 augusti 1937 i Saint-Brice-sous-Forêt i Val-d'Oise, Frankrike, var en amerikansk författare. Hon var nominerad till Nobelpriset i litteratur 1927, 1928 och 1930.[10]

Edith Wharton
Edith Wharton
FöddEdith Newbold Jones
24 januari 1862[1][2][3]
New York, delstaten New York, USA
Död11 augusti 1937 (75 år)
Saint-Brice-sous-Forêt, Val-d'Oise, Frankrike
BegravdCimetière des Gonards
Medborgare iUSA
SysselsättningFörfattare[4][5][6], översättare[4], prosaist, poet[4], konsthistoriker[7]
Noterbara verkOskuldens tid
MakeEdward Robbins Wharton
FöräldrarGeorge Frederic Jones
Lucretia Stevens Rhinelander
Utmärkelser
Pulitzerpriset för skönlitteratur (1921)[8]
National Women's Hall of Fame (1996)[9]
Riddare av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

I sina romaner skildrar Wharton med viss kritisk blick den amerikanska societsmiljö hon själv kom ifrån. År 1921 tilldelades hon Pulitzerpriset för sin roman Oskuldens tid (1920). 1996 valdes hon in i National Women's Hall of Fame.[11]

Biografi redigera

Barndom redigera

 
Edith Wharton, porträtterad runt 1870 av Edward Harrison May.

Wharton föddes Edith Newbold Jones den 24 januari 1862 i New York. Hennes föräldrar var George Frederic Jones and Lucretia Stevens Rhinelander.[12][13] Hon hade även två äldre bröder, Frederic Rhinelander och Henry Edward.[12] Wharton döptes den 20 april 1862 i Gracekyrkan i New York.[12]

Wharton föddes under Amerikanska inbördeskriget. Efter krigets slut åkte hennes familj till Europa på grund av att den amerikanska valutan för tillfället var så svag.[12][14] Från 1866 till 1872 var familjen ute i Europa och reste runt, till både Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland. Under sina resor lärde sig Wharton franska, tyska och italienska.[15] Under en spavistelse i Svarta skogen drabbades den då nioåriga Wharton av Tyfoidfeber och var nära att dö.[12] Efter att familjen år 1872 kom tillbaka till USA spenderade familjen Wharton sina vintrar i New York och sina somrar på Rhode Island.[15]

Början på skrivandet redigera

Wharton började skriva och berätta berättelser redan som barn. Under tiden i Europa brukade hon improvisera berättelser för sin familj.[16] Hon började skriva poesi och och skönlitterära berättelser som ung, och gjorde ett försök till att skriva sin första novell när hon var 11 år.[17] När hon var 15 år erbjöds hon 50 dollar för hennes översättning av den tyska dikten Was die Steine Erzählen av Heinrich Karl Brugsch. Hennes föräldrar ville dock inte att hennes dikt skulle publiceras, eftersom de mer förnäma damerna på den tiden inte skrev. Istället publicerades dikten under namnet på en bekants far, E.A Washburn. År 1877 skrev hon i hemlighet en novell, Fast and Loose. 1878 hjälpte Whartons far till att göra en privat diktsamling av två dussin egna dikter och fem översättningar.[18] Hon publicerade en dikt under pseudonym i New York World 1879 och 1880 hade hon anonymt publicerat fem dikter i Atlantic Monthly.[19] Trots att hon efter detta fortsatte skriva, publicerade hon inte något av sina verk förrän i oktober 1889, då hennes dikt "The Last Giustiniani" publicerades i Scribner's Magazine.

Avbrutet giftermål redigera

 
Edith Wharton

Wharton inledde ett äktenskap tillsammans med Henry Leyden Stevens, men åkte tillsammans med sin familj till Europa 1881 eftersom hennes far var sjuk. 1882 dog han av en stroke i Cannes.[20] Stevens var med på resan[21] och Wharton fortsatte sitt äktenskap med honom, och de blev förlovade i augusti 1882.[21] Samma månad de skulle gifta sig avbröt de dock förlovningen.[22]

Whartons mor flyttade till Paris 1883 och bodde där till sin död 1901.[14]

1880-talet 1900-talet redigera

Den 29 april 1885[23] gifte sig Wharton med Edward Robbins (Teddy) Wharton i Trinitykapellet i Manhattan.[24] Paret byggde en stuga i Newport. 1893 köpte de ett hus på andra sidan Newport och flyttade dit.[25] 1897 köpte de ett hem i New York på Park Avenue. Under 1896 och 1897 seglade de över Atlanten från februari till juni. För det mesta var de i Italien men de besökte även Paris och England.[26]

Från slutet av 1880-talet till 1902 led Whartons man av depression.[27] Under de åren led även Wharton själv av astma och perioder av depression.[28]

Som en följd av depressionen, blev Teddy Whartons mentala hälsa bara sämre, och 1908 började Edith Wharton få intresse för Morton Fullerton en författare.[29] År 1913 skiljde sig Teddy Wharton och Edith Wharton, efter att ha varit gifta i 28 år.[27]

Wharton skrev flera böcker om inredning, och hennes första stora publicerade verk, The Decoration of Houses (1897), som hon skrev tillsammans med Ogden Codman, var just en inredningsbok.

Resor redigera

 
Edith Wharton cirka 1889.

I sitt liv korsade Wharton Atlanten sammanlagt över 60 gånger.[30] I Europa åkte hon oftast till Italien, Frankrike och England. Hon åkte även till Marocko och skrev många böcker om sina resor. Hennes man Edward Wharton älskade också att resa, och minst fyra månader om året var de på resande fot, oftast till Italien och deras vän Egerton Winthrop var ofta med på resorna.[31] Under en resa till Egeiska öarna skrev hon en liten journal, vilken tros vara den första skrift hon skrev på resande fot.[32]

Senare år redigera

 
Edith Wharton

När första världskriget bröt ut och många flydde från Paris flyttade istället Wharton till Paris.[33] Under kriget utvecklade hon hjälpverksamhet för belgiska flyktingar.[34]

1916 tilldelade Raymond Poincaré, den dåvarande presidenten av Frankrike, Wharton Hederslegionen för hennes hjälpverksamhet för flyktingar under första världskriget.[35][36]

Wharton blev första kvinna att vinna Pulitzerpriset. Detta gjorde hon år 1921 för sin bok Oskuldens tid.[37] De tre jurymedlemmarna Stuart Pratt Sherman, Robert Morss Lovett och Hamlin Garland ville först ge priset till Sinclair Lewis, men Columbia Universitya rådgivande styrelse, ledd av universitetets rektor Nicholas Murray Butler fick jurymedlemmarna att ändra sig och ge priset till Edith Wharton.[38]

Död redigera

 
Whartons grav.

Den 1 juni 1937 satt Wharton i sitt hus i Frankrike och arbetade på en uppdaterad upplaga av en av hennes böcker, när hon drabbades av en hjärtattack. [39]

Senare, den 11 augusti samma år, dog hon av en stroke i sitt hus på Rue de Montmorency i Saint-Brice-sous-Forêt, runt halv sex på eftermiddagen. Det dröjde dock någon dag innan nyheten kom till Paris. Vid sidan om henne satt hennes vän Elisina Palamidessi de Castelvecchio Tyler.[40]

Böcker översatta till svenska redigera

  • En gåfva från grafven (översättning Hanny Flygare, Svithiod, 1901)
  • Messalianser: noveller (översättning Maria Ronge, Wahlström & Widstrand, 1905)
  • Glädjens hus (översättning Märta Lindqvist, Skoglund, 1922). Ny översättning av Irja Carlsson, Trevi, 1989 (The house of mirth, 1905)
  • Månstrålar (översättning Hildegard Wieselgren, Skoglund, 1923). Ny översättning av Eva Sjöstrand, Trevi, 1996, med titeln En skymt av månen (The glimpses of the moon, 1922)
  • Deras son (översättning Anna Warodell, Skoglund, 1924) (A son at the front, 1923)
  • Hans öde (översättning Ebba Atterbom, Skoglund, 1925). Ny översättning av Karin Sjödin, Pontes, 1992 med titeln Ethan Frome (Ethan Frome, 1911)
  • Lyckligt ogift (okänd översättare, Bonnier, 1929) (Twilight sleep, 1927)
  • Den brutna linjen (okänd översättare, Bonnier, 1930) (Hudson River bracketed, 1929)
  • Barnen (översättning Dagny Henschen, Bonnier, 1931) (The children, 1928)
  • Oskuldens tid (översättning Irja Carlsson, Trevi, 1988) (The age of innocence, 1920). Ny översättning av Charlotta Theorin, Harlequin, 2008
  • Landets sed (översättning Irja Carlsson, Trevi 1991) (The custom of the country, 1913)
  • Blindskär (översättning Harriet Alfons, Trevi, 1993) (The reef, 1912)
  • Lycksökerskorna (översättning Marianne Öjerskog, Forum, 1997) (The Buccaneers, 1938)

Filmatiseringar redigera

Källa: ”Edith Wharton on Film and Television:A history and Filmography” (på engelska). public.wsu.edu. https://public.wsu.edu/~campbelld/wharton/marshalls.pdf. Läst 23 april 2024. 

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Edith Wharton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Edith Wharton, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Internet Broadway Database, Edith Wharton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 1154.[källa från Wikidata]
  5. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ American Women Writers : A Critical Reference Guide from Colonial Times to the Present, 1979.[källa från Wikidata]
  7. ^ Dictionary of Art Historians, läst: 23 april 2022, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.pulitzer.org , läst: 21 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  9. ^ Edith Wharton (på engelska), National Women's Hall of Fame, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ http://www.nobelprize.org/nomination/archive/show_people.php?id=10128
  11. ^ ”Edith Wharton” (på engelska). womenofthehall.org. https://www.womenofthehall.org/inductee/edith-wharton/. Läst 23 april 2024. 
  12. ^ [a b c d e] Lee, sid 16.
  13. ^ Dwight, sid 12-13.
  14. ^ [a b] Lee, sid 7-8.
  15. ^ [a b] ”CHRONOLOGY” (på engelska). editwharton.org. https://web.archive.org/web/20160506085111/http://www.edithwharton.org/edith-wharton/chronology/. Läst 23 april 2024. 
  16. ^ Lee, sid 13-14.
  17. ^ Lee, sid 36.
  18. ^ Lee, sid 43.</nowiki>
  19. ^ Benstock, sid 38.
  20. ^ Lee, sid 35.
  21. ^ [a b] Lee, sid 61.
  22. ^ Lewis, sid 44-47
  23. ^ New York, New York, "Marriage Index", 1866–1937
  24. ^ Lee, sid 74-75-
  25. ^ Lee, sid 81.
  26. ^ Lee, sid 82.
  27. ^ [a b] Davis.
  28. ^ Lee, sid 78-81.
  29. ^ ”Edith Wharton's World:Portraits of people and places” (på engelska). npg.si.edu. https://www.npg.si.edu/exh/wharton/whar3.htm. Läst 23 april 2024. 
  30. ^ Wright, sid 17-18.
  31. ^ Wright, sid 3.
  32. ^ Wright, sid 17.
  33. ^ Dwight, sid 183
  34. ^ Dwight, sid 190.
  35. ^ Wolff, sid 283.
  36. ^ Lee, sid 8.
  37. ^ Nelson, Randy F.. ”The almanac of American letters”. https://archive.org/details/almanacofamerica00nels/page/8/mode/2up. 
  38. ^ ”A controversial Pulitzer Prize brings Edith Wharton and Sinclair Lewis together” (på engelska). blog.loa.org. 28 juni 2011. https://blog.loa.org/2011/06/controversial-pulitzer-prize-brings.html. Läst 23 april 2024. 
  39. ^ Benstock, sid 86.
  40. ^ "Edith Wharton, 75, Is Dead in France". The New York Times, 13 augusti 1937.

Källor redigera

  • Hermione Lee (2008). Edith Wharton. ISBN 9780099763512 
  • Eleanor Dwight (1994). Edith Wharton: An Extraordinary Life. ISBN 978-0-8109-3971-4 
  • Shari Benstock (1994). No Gifts from Chance: A Biography of Edith Wharton. ISBN 9780140172836 
  • Edith Wharton: What a Biography. 1975. ISBN 978-0-09-935891-6 
  • Mary Virginia Davis (2007). "Edith Wharton". Magills Survey of American Literature 
  • Sarah Bird Wright (1995). Edith Wharton Abroad: Selected Travel Writings 
  • Cynthia Griffin Wolff (1995). A Feast of Words: The Triumph of Edith Wharton. ISBN 0-201-40918-6 

Allmänna källor redigera

  • Litteraturhandboken (1971)

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Edith_Wharton&oldid=54648726”