Wikipedia

Duvhök

fågelart

Duvhök (Accipiter gentilis) är en medelstor kraftfull hökfågel som placeras i släktet Accipiter. Den har ett mycket stort utbredningsområde som sträcker sig över de tempererade områdena på norra halvklotet. Duvhöken är den enda arten i sitt släkte som förekommer både i Eurasien och i Nordamerika. Den beskrevs första gången 1758 av Linné i hans Systema naturae. IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).

Duvhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane av underarten arrigonii.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
UnderfamiljAccipitrinae
SläkteAccipiter
ArtDuvhök
A. gentilis
Vetenskapligt namn
§ Accipiter gentilis
Auktor(Linné, 1758)
Utbredning
Utbredningsområde:
Gult – Enbart häckningsområde
Grönt – Förekommer året runt
Blått – vinterkvarter.
Synonymer
  • Falco gentilis, Linne 1758 (protonym)
  • Falco palumbarius, Linne 1758
  • Astur palumbarius, Lacépéde 1801

Utseende och anatomi redigera

 
Adult hane.
 
Yngre hona.
 
Juvenil.

Duvhöken är en medelstor kraftfull rovfågel som väger 700–1200 gram och har breda, rundade vingar och proportionellt kort, tydligt bredbandad stjärt. Honan är betydligt större än hanen med en längd på 58–64 cm och ett vingspann på 108–120 cm jämfört med hanens omkring 49–56 cm och vingspann på 90–105 cm.[2]

Den adulta hanen har gråblå ovansida, ljus undersida med talrika täta grå tvärvattringar. Den har mörkt gråblå hjässa och kinder, tydligt vitt ögonbrynsstreck och gul näbbas. Adult hona har brungrå rygg och hjässa och är grovt tvärvattrad på buken. Den har breda höfter, yviga vita undre stjärttäckare och mycket grova gula tarser som saknar fjädrar på nedre delen. Den juvenila fågeln är grovfläckat brun på rygg och hjässa, och beige eller vit på undersidan med droppformade mörkbruna längsstreck (ett bra kännetcken gentemot sparvhök som i alla dräkter har tvärvattrad undersida). Ungfåglarna har klargul iris som övergår till rödorange hos de adulta fåglarna.[2]

Den adulta fågeln är mycket lik sparvhöken men är ett nummer större. Främsta skillnaderna är i övrigt duvhökens grova tarser, som är ungefär tre gånger så grova som sparvhökens "strumpstickor" till ben. När stjärten är utspärrad har duvhöken rundade stjärthörn medan sparvhöken har spetsiga. I flykten ses sparvhökens mycket längre stjärt medan duvhöken upplevs kortstjärtad, bredhöftad och bukig.[2] Den bästa dräktkaraktären hos en adult duvhök är de mörkare örontäckarna.

Utbredning och systematik redigera

Namn redigera

Duvhöken beskrevs första gången taxonomiskt av Linné 1758 under det vetenskapliga namnet Falco gentilis. Detta vetenskapliga namn använde Linné för att beskriva den juvenila duvhöken. Senare i samma källa beskriver han den adulta duvhöken under namnet Falco palumbarius.[3]

Dess vetenskapliga släktnamn härstammar från latinets accipiter som betecknade rovfåglar i allmänhet och falkar och hökar i synnerhet. Ordet härstammar förmodligen från latinets accipiō som betyder "fånga" eller "gripa".[4]

Släktskap redigera

Duvhöken tillhör en grupp kraftigare hökar där följande arter ingår:

DNA-studier visar att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag.[5][6][7][8] Faktiskt är kärrhökarna förvånande nog närmare släkt med duvhöken än vad duvhöken är med sparvhöken. Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För duvhökens del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Astur.

Utbredning och underarter redigera

Duvhöken förekommer cirkumpolärt över främst de norra delarna av norra halvklotet men utbredningsområdet sträcker sig som sydligast till Marocko och Mexiko. Merparten är stannfåglar eller strykfåglar, men de populationer som exempelvis häckar i nordligaste Asien flyttar söderut om vinter. Även ungfåglar brukar dra sig söderut under vintern.

Arten brukar delas upp i nio underarter som i sin tur ofta placeras i två släktgrupper:[9]

  • gentilis-gruppen (Palearktis)
    • A. g. gentilis – häckar i Europa (förutom i nordost och sydost) samt i norra Marocko
    • A. g. buteoides – häckar i norra Eurasien, från norra Sverige till floden Lena; övervintrar i Centralasien
    • A. g. albidus – nordöstra Sibirien, till Kamtjatka
    • A. g. schvedowi – nordöstra Asien till centrala Kina; övervintrar så långt söderut som norra Indokina
    • A. g. fujiyamae – Japan
    • A. g. arrigonii – Korsika och Sardinien
    • A. g. marginatus – Italien och Balkan österut till Kaukasus och norra Iran
  • atricapillus/laingi-gruppen (Nearktis)
    • A. g. atricapillus – häckar i Nordamerika, så långt söderut som södra USA och västra Mexiko.
    • A. g. laingi – häckar i sydvästra Kanada på Queen Charlotte Islands och Vancouver Island.

Vissa erkänner även underarten apache som förekommer i sydvästra USA och nordvästra Mexiko. Denna inkluderas här i atricapillus.

Sedan 2023 urskiljer International Ornithological Congress duvhöken i Nordamerika som den egna arten amerikansk duvhök (A. atricapillus), baserat på skillnader i läten, morfologi och DNA.[10][11][12][13]

Duvhöken i Sverige redigera

Duvhöken häckar i hela landet upp till trädgränsen men inte i fjällen. Två underarter av duvhök förekommer regelbundet i Sverige: Nominatformen A. g. gentilis och den ljusare A. g. buteoides som har sin främsta utbredning österut. Den senare ses främst på vintern när ungfåglarna drar omkring, men i norra Sverige förekommer det också att den häckar.

Ekologi redigera

Biotop och häckning redigera

 
Ett duvhöksbo med fyra cirka 30 dagar gamla ungar.

Arten föredrar skogsmiljö, helst med inslag av gamla barrträd. Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa. Boet byggs på varje år, främst på höjden. Dock använder sig paret ofta av samma bo i högst tre år i sträck, förmodligen på grund av parasiter. Paret har i sitt revir ofta ett antal bon som de väljer mellan varje vår. Honan lägger i snitt tre till fyra ägg, främst i maj och ruvar mellan 36 och 38 dygn. Ungarna blir flygga efter 40 till 43 dygn.

 
Ägg från duvhök.

Föda redigera

Duvhökar lever av fåglar och mindre däggdjur som hare, ekorre, större fåglar upp till tjäderns storlek, emellanåt även andra rovfåglar.[14] Den lever även av as, främst vintertid. På grund av att honan är så pass mycket större än hanen kan hon också slå betydligt större byten.

Människan och duvhöken redigera

Status och hot redigera

 
En juvenil duvhök av nominatformen A. g. gentilis

Duvhöken hör till de rovfåglar som bäst uthärdat förföljelse från människan och verkar inte ha drabbats så hårt av miljögifter. Arten har ett mycket stort utbredningsområde och likaså är den globala populationen stor och populationstrenden är på ett globalt plan stabil. På grund av detta kategoriseras den som livskraftig (LC) av IUCN.

Status i Sverige redigera

Stammen i Sverige minskade kraftigt från 1800-talet till mitten på 1900-talet på grund av jakt. Under 1950-talet var det istället miljögifterna som gick hårt åt stammen men efter förbud mot vissa miljögifter har stammen återhämtat sig. Idag finns en livskraftig population i Sverige på mellan 5 000 och 10 000 häckande par som dock minskar.[15] Arten är i Sverige fredad från jakt, men tillstånd till skyddsjakt i syfte att skydda fåglar som är uppfödda för att sättas ut för jakt kan ges, men får endast avse fångst av duvhök för förflyttning till en annan plats för att åter släppas fri.[16] I Artdatabankens senaste rödlista från 2020 kategoriseras den som nära hotad (NT).[17]

Namn redigera

Den äldsta kända källan där artnamnet duvhök förekommer är från 1755 men namnet är förmodligen äldre.[18] En äldre benämning på duvhök är hönshök[19], vilket förekommer i många olika dialektala varianter som bohuslänska hönsehög[20] och västerbottniska hönshöjk[21]. I Norge heter arten just hønsehauk. Både duvhök och hönshök refererar till artens tänka rov, det vill säga en idé om att dess huvudsakliga föda var duvor eller hönsfåglar. Ett annat folkligt namn är slaghök som även användes för andra medelstora rovfåglar, som ormvråk och bivråk.[22] Andra folkliga namn är harhök och duvfalk.[23] Dialektalt har den i Västerbotten kallats hönsspänning och röjspänning.[21] Det portugisiska ordet för duvhök är açor, varifrån ögruppen Azorerna har fått sitt namn.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ BirdLife International 2013 Accipiter gentilis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 112-113. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Lönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången
  4. ^ Wiktionary, Accipiter, läst 2014-07-19
  5. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  6. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  8. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  9. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  10. ^ Geraldes A, KK Askelson, E Nikelski, FI Doyle, WL Harrower, K Winker & DE Irwin. 2019. Population genomic analyses reveal a highly differentiated and endangered genetic cluster of northern goshawks (Accipiter gentilis laingi) in Haida Gwaii. Evolutionary Applications 12: 757–772.
  11. ^ Kunz F, A Gamauf, FE Zachos & E Haring. 2019. Mitochondrial phylogenetics of the goshawk Accipiter [gentilis] superspecies. Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research 57: 942–958.
  12. ^ Sangster G. 2022. The taxonomic status of Palearctic and Nearctic populations of northern goshawk Accipiter gentilis (Aves, Accipitridae): New evidence from vocalisations. Vertebrate Zoology 72:445-456
  13. ^ Chesser RT, SM Billerman, KJ Burns, C Cicero, JL Dunn, BE Hernández-Baños, RA Jiménez, AW Kratter, NA Mason, PC Rasmussen, JV Remsen, Jr. & K Winker. 2023. Sixty-fourth Supplement to the American Ornithological Society’s Check-list of North American Birds. Ornithology.
  14. ^ Svenska jägarförbundet (2010-09-24) Duvhök Arkiverad 15 december 2011 hämtat från the Wayback Machine., <www.jagareforbundet.se>, läst 2011-12-11
  15. ^ Jägarförbundet: Duvhök Arkiverad 24 oktober 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ Sveriges riksdag, Jaktförordning (1987:905). Uppdaterad t.o.m. SFS 2016:1004. 29§. Allmän skyddsjakt rådde fram till 1989 (Se Sönke Eggers, 2006, Skyddsjakt på Duvhök behov och konsekvens), med utfärdandet av SFS 2009:1265 förbjöds avlivande.
  17. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ Svenska Akademiens ordbok: Duf-hök (tryckår 1922)
  19. ^ Svensk uppslagsbok (1955) Duvhök, läst 2014-08-13
  20. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:245
  21. ^ [a b] Wilhelm Fischer (1980) Västerbottniska fågelnamn Arkiverad 4 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine., Västerbotten, nr.2, sid:93
  22. ^ Nordisk familjebok, artikeln "slaghök"
  23. ^ Janica Björlund (2008) En analys om benämningar på dagrovfåglar i svenskan och finskan – Fåglar som häckar i Norden, Institutionen för språk, Jyväskylä univeritet, sid:46

Källor redigera

  • Wahlberg, Tage (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Lars Larsson (2001) Birds of the world, CD-rom

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Duvhök&oldid=54239056”