Drillsångare

asiatisk fågel i familjen lövsångare

Drillsångare[3] (Phylloscopus tenellipes) är en östasiatisk tätting inom familjen lövsångare.[4] Den häckar vid floddalar i nordöstra Asien. Vintertid flyttar den till Sydostasien. Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med ett enda fynd i England 2016.

Drillsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtDrillsångare
P. tenellipes
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus tenellipes
AuktorSwinhoe, 1860
Synonymer
Seicercus tenellipes[2]

Utseende redigera

Drillsångaren är en 12 centimeter lång lövsångare med brunaktig ovansida och kontrasterande gråbrun krona och nacke. Det vitaktiga kraftiga ögonbrynsstrecket når inte fram till pannan men sträcker sig långt bakom ögat. Ögonstrecket är mörkbrunt och vidgar sig bakom ögat. Kinden är blekt brun och fläckad, strupen är vit. Vita undre stjärttäckare kontrasterar med olivbrun övergump och övre stjärttäckare som saknar inslag av grönt. Bröst och buk är vitaktiga.[5]

 

Läte redigera

Sången liknar nordsångarens, en ihållande torr och mekanisk drill, men är snabbare, tunnare och ljusare. Locklätet är ett mycket ljust, tunt och metalliskt "tib" eller "tip".[6]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln lever och häckar vid floddalar i nordöstra Asien och övervintrar i Sydostasien.[4] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med ett enda fynd, en död fågel som hittades 21 oktober 2016 på ön Saint Agnes i Scillyöarna väster om Cornwall i England.[7] Tidigare behandlades både izusångaren och sachalinsångaren som underarter till drillsångaren.[8]

Släktestillhörighet redigera

DNA-studier[9] visar att släktet Phylloscopus är parafyletiskt gentemot Seicercus. Dels är ett stort antal Phylloscopus-arter närmare släkt med Seicercus-arterna än med andra Phylloscopus (däribland drillsångaren med släktingar), dels är inte heller arterna i Seicercus varandras närmaste släktingar. Olika taxonomiska auktoriteter har löst detta på olika sätt. De flesta expanderar numera Phylloscopus till att omfatta hela familjen lövsångare[4][10], vilket är den hållning som följs här. Andra flyttar bland andra drillsångare till ett expanderat Seicercus[2].De står tillsammans närmare ett antal östasiatiska och sydostasiatiska arter än exempelvis lövsångaren[11][12] och förs därför av vissa till ett annat släkte, Seicercus.

Familjetillhörighet redigera

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[13] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettisångare (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Ekologi och beteende redigera

Drillsångaren häckar i glesa lövskogar och floddalar, men även i undervegetation i mer höglänt terräng, upp till 1.800 meter över havet. Vintertid ses den i buskmarker i låglänta områden samt mangroveskogar.[8]

Den häckar från slutet av maj till slutet av juli. I en gräsboll gömd bland multnande löv och rötter på marken lägger den fem till sex äg som ruvas tolv dagar. Den boparasiteras av tajgagök.[8]

Fågeln är aktiv och pumpar gärna nedåt med stjärten. Den födosöker efter små insekter lågt i vegetationen eller på marken.[8]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som relativ vanlig.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Phylloscopus tenellipes Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ A Field Guide to the Birds of Korea (2005). ISBN 89-951415-3-0.
  6. ^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  7. ^ Tarsiger.com Fynd av drillsångare i Västpalearktis
  8. ^ [a b c d] Clement, P. (2017). Pale-legged Leaf-warbler (Phylloscopus tenellipes). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58889 24 december 2017).
  9. ^ Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031. 
  10. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  11. ^ Johansson, U.S., P. Alström, U. Olsson, P.G.P. Ericson, P. Sundberg, and T.D. Price (2007a), Build-Up of the Himalayan Avifauna through Immigration: A Biogeographical Analysis of the Phylloscopus and Seicercus Warblers, Evolution 61, 324-333.
  12. ^ Olsson, U., P. Alström, P.G.P. Ericson, and P. Sundberg (2005), Non-monophyletic taxa and cryptic species — evidence from a molecular phylogeny of leaf-warblers (Phylloscopus, Aves), Mol. Phylogenet. Evol. 36, 261-276.
  13. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

Externa länkar redigera