Djävulssopp
Djävulssopp (Rubroboletus satanas)[3][4] är en svampart i familjen Boletaceae. Den har även kallats för vargsopp, ett namn som dock använts även på närbesläktade arter.
| Djävulssopp Status i Sverige: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Stam | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Boletales |
| Familj | Boletaceae |
| Släkte | Rubroboletus |
| Art | Djävulssopp R. satanas |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rubroboletus satanas | |
| Auktor | (Lenz) Kuan Zhao & Zhu L. Yang 2104 |
| Synonymer | |
|
Tubiporus satanas (Lenz) Maire 1937[2] Boletus satanas Lenz 1831 Suillellus satanas (Lenz) Blanco-Dios | |
|
Den mykologiska karaktären hos djävulssopp: | |||||||||
|
|
|
|
| ||||||
|
|
|
| |||||||
Förekomst redigera
Den är ej ovanlig i Syd- och Mellaneuropa där den bildar ektomykorrhiza med ekar, bokar, lindar och andra lövräd på kalkrik mark. I Sverige har den tidigare med säkerhet endast påträffats på Öland och Gotland, men 2018 rapporterade media om ett fynd vid Uppsala i Uppland.[5] I övriga Norden är den funnen även i sydvästligaste Finland och Danmark.[6]
Kännetecken redigera
Hatten är 10 till 25 cm bred och ljusgrå (ibland nästan vit eller ljusockra) ovan. Porerna är röda till rödorange, något ljusare mot hattkanten, och blånar vid beröring. Foten är klubbformig och gul, med tiden rodnande, med ett rött ådernät. Köttet är ljusgult hos unga fruktkroppar, men vitnar med åldern, och blånar i snitt.[6][7] Den kan förväxlas med rosensopp (Rubroboletus rhodoxanthus), Rubroboletus rubrosanguineus och falsk djävulssopp Rubroboletus legaliae, men dessa har vanligen rosa till röda färgtoner i hatthuden.
Giftighet redigera
Svampen innehåller ett glykoprotein kallat "bolesatin" (LD50 3,3 mg/kg hos möss[8]) vilket framkallar kraftig gastroenterit med svåra magkramper och kräkningar. I äldre svampböcker har den betecknats som dödligt giftig, så även ibland i nyare.[9] Bolesatin denatureras av upphettning, vilket gör att rå eller dåligt tillagad djävulssopp leder till allvarligare förgiftningar.[10] Bolesatin hämmar proteinsyntes och verkar som cellgift, vilket kan komma till användning inom cancerbehandling.[11]
Referenser redigera
- Mattias Andersson, Tommy Knutsson & Michael Krikorev, 2016, Djävulssopp, falsk djävulssopp och deras djävulskt lika dubbelgångare – röda relikter i släktena Rubroboletus och Imperator funna i Skandinavien, Svensk Mykologisk Tidskrift, 37:3, sid. 12-25.
- ^ ”Rödlistning 2020 av djävulssopp”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Rubroboletus-satanas-161. Läst 19 mars 2022.
- ^ Maire (1937) , In: Publ. Inst. Bot. Barcelona 3(4):45
- ^ Djävulssopp på Dyntaxa.
- ^ Rubriboletus satanas på Species Fungorum.
- ^ Lotta Sandhammar, Unikt fynd av giftig svamp i Uppsala på svt.se, 21 september 2018.
- ^ [a b] Djävulssopp på Artdatabanken.
- ^ Boletus satanas' på Boletales.com.
- ^ O. Kretz, E.E. Creppy, G Dirheimer, 1991, Disposition of the toxic protein, bolesatine, in rats: its resistance to proteolytic enzymes, Xenobiotica 21:1, sid. 65-73.
- ^ Peter Jordan, 2015, Field Guide To Edible Mushrooms Of Britain And Europe, sid. 125. ISBN 9781472920850
- ^ Jiri Patocka, 2018, Bolesatine, a Toxic Protein from the Mushroom Rubroboletus satanas, Military Medical Science Letters, 87:1, sid. 14-20.
- ^ T.S. Ivanova, T.A. Krupodorova, V.Y. Barshteyn, A.B. Artamonova, V.A. Shlyakhovenko, 2014, Anticancer substances of mushroom origin Arkiverad 24 september 2018 hämtat från the Wayback Machine., Experimental Oncology, 36:2.
Externa länkar redigera
- Naturhistoriska riksmuseets svampbok
Wikimedia Commons har media som rör Djävulssopp.
