Dietyltoluamid eller DEET är en aromatisk amid med formeln C7H7CON(C2H5)2. Det är ett vanligt förekommande ämne i insektsmedel.

DEET
Strukturformel
Systematiskt namnN,N-Dietyl-3-metylbensamid
Övriga namnDEET, N,N-Dietyl-m-toluamid
Kemisk formelC7H7CON(C2H5)2
Molmassa191,27 g/mol
UtseendeFärglös eller svagt gul, oljig vätska
CAS-nummer134-62-3
SMILESc1cccc(C)c1C(=O)N(CC)CC
Egenskaper
Densitet1,00 g/cm³
Löslighet (vatten)Olöslig
Smältpunkt-45 °C
Kokpunkt240 °C
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
LD501170 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Historia redigera

DEET utvecklades av USA:s armé 1944 av Samuel Gertler som jobbade på United States Department of Agriculture för användandet av USA:s armé på grund av deras erfarenheter från Oceaniens och Sydostasiens regnskogar under andra världskriget. Det började användas på försök inom jordbruket och av militären 1946 för att senare komma ut på marknaden 1957.[1]


DEET var i sin ursprungliga form var det känt som "bug juice" (insektsjuice) medlet man använde bestod av 75% DEET och etanol.

Senare så utvecklades det en ny version av insektsmedlet av armén samt USDA, denna version innehåll DEET samt olika polymerer som gjorde utsöndringen av DEET höll i sig ändå längre och minskade avdunstningen markant.

Denna version med den minskade avdunstningen registrerades av EPA 1991.

Framställning redigera

DEET tillverkas av meta-metyl-bensoesyra (C7H7COOH) och dietylamin ((C2H5)2NH).

 

Effekt på myggor redigera

Ämnet gör att myggor blockeras från att känna lukten av komponenter i människosvett.[2] Det var molekylärbiologen Mathias Ditzen och hans forskarlag som på senare tid kom fram till slutsatsen efter försök med bananflugor och malariamyggor.[2]

 
Myggmedel innehåller ofta DEET.

Källor redigera