De fyra stora talspråksromanerna (på kinesiska 四大名著, sì dà míng zhù, "de fyra stora berömda verken") är fyra kinesiska klassiska romaner skrivna på talspråk (till skillnad från böcker skrivna på klassisk kinesiska):

Sammanställningen av dessa fyra verk förekommer allmänt i västliga översikter över Kinas litteratur.[1]

Tre av de fyra verken finns 2022 i svensk översättning. Göran Malmqvist har översatt Berättelser från träskmarkerna 1976-1979[2] och Färden till västern 1995-1996,[3] medan Pär Bergman har översatt Drömmar om röda gemak 2017.[4]

De tre första verken är från Ming-dynastin och skrevs under 1300- till 1500-talen samt trycktes första gången på 1500-talet, i samtliga fall efter sina förmodade författares död.

De av Malmqvist översatta verken har en form som knyter dem till en muntlig berättartradition.[5] De består av ett stort antal löst sammanfogade kapitel eller omgångar. Malmqvist skriver i sitt förd till del 1 av till Berättelser från träskmarkerna:[2]

Varje kapitel eller omgång inleds med orden «Nu ska berättas om …» och avslutas, när handlingen är som mest spännande, med orden «Vill ni veta hur det gick sen får ni lyssna till nästa omgång!» Vi kan vara helt övertygade om att betättaren inte gick vidare i texten förrän lyssnarna hade lämnat sin tribut av kopparslantar.

Det fjärde verket, Drömmar om röda gemak är från 1700-talet (Qing-dynastin). Också det trycktes först efter sin huvudförfattare, Cao Xueqin hade avlidit.

Andra klassiska talspråksromaner redigera

Den kinesiske litteraturvetaren C.T. Hsia, som var verksam i USA, skriver om sex verk i sin bok The classical Chinese novel,[6] och hans amerikanske kollega Andrew skriver om fyra verk från Ming--dynastin i The Four Masterworks of the Ming Novel.[7] De två verk som tillkommer nämns här under sina kinesiska namn ordagrant översatta:

  • Jinpingmei 金瓶梅 – Gyllene plommonblomstvasen, från 1500-talet, Ming-dynastin
  • Rulin waishi 儒林外史 儒 – Lärdomsvärldens inofficiella historia, från 1700-talet, Qing-dynastin.

Jinpingmei finns i en ofullständig svensk översättning som Chin Ping Mei: Romanen om Hsimen och hans sex fruar. Översättningen är baserad på en tysk översättning från kinesiska.[8] Verket är omstritt på grund av sina erotiska skildringar.

Det sjätte verket, Rulin waishi, är en satir över konfucianismens företrädare i författarens samtid, men har handlingen förlagd till ett tidsskede under Mingdybastin.[6] Det förefaller inte ha fått någon uppmärksamhet på svenska språket.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 18 augusti 2022.

Noter redigera

  1. ^ Shep, Sydney J. (2011), ”Paper and Print Technology”, The Encyclopedia of the Novel, Encyclopedia of Literature, Vol. 2, John Wiley & Sons, s. 596, ISBN 9781405161848, https://books.google.com/books?id=bvFSRPx2uokC, ”Dream of the Red Chamber ... is considered one of China's four great classical novels.” 
  2. ^ [a b] Berättelser från träskmarkerna, översatt av Göran Malmqvist, 4 delar, 1976–1979. Libris 8200581
  3. ^ Färden till västern översatt av Göran Malmqvist, 5 delar 1995–1996. Libris 2052127
  4. ^ Drömmar om röda gemak, översatt av Pär Bergman, 5 delar, 2017.
  5. ^ Man kan förmoda att det äldsta verket, Sagan om de tre kungarikena, har samma struktur, men detta är för närvarande inte dokumenterat.
  6. ^ [a b] C.T. Hsia (1968): The classic Chinese novel : a critical introduction. New York: Columbia University Press. Libris 8125115.
  7. ^ Andrew H. Plaks (1987). The Four Masterworks of the Ming Novel: Ssu Ta Ch'i-Shu. Princeton, N.J.: Princeton University Press. ISBN 0691067082.
  8. ^ Chin Ping Mei : romanen om Hsimen och hans sex fruar, översatt av Elsie och Håkan Tollet, kommenterad och språkgranskad av Anders Byttner. Stockholm: Fahlcrantz & Gumælius, 1950. Libris 8219444.