Cykeltjuven
Cykeltjuven (originaltitel: Ladri di biciclette) är en italiensk neorealistisk film från 1948 i regi av Vittorio De Sica.[1] Den hade svensk premiär den 27 februari 1950.
| Cykeltjuven (Ladri di biciclette) | |
.jpg) Lamberto Maggiorani och Enzo Staiola i en scen ur filmen. | |
| Genre | Drama Neorealism |
|---|---|
| Regissör | Vittorio De Sica |
| Producent | PDS: Produzioni De Sica (med finansiering av Ercole Graziadei, Sergio Bernardi och greve Cicogna) |
| Manus | Vittorio De Sica Cesare Zavattini Suso Cecchi d'Amico Gerardo Guerrieri Oreste Biancoli Adolfo Franci |
| Synopsis | Cesare Zavattini |
| Baserad på | Cykeltjuven av Luigi Bartolini |
| Skådespelare | Enzo Staiola Lamberto Maggiorani |
| Originalmusik | Alessandro Cicognini |
| Fotograf | Carlo Montuori |
| Klippning | Eraldo Da Roma |
| Distribution | Ente Nazionale Industrie Cinematografiche Umbrella Entertainment |
| Premiär |
|
| Speltid | 93 minuter |
| Land |  Italien |
| Språk | Italienska |
| IMDb SFDb Elonet Yle Arenan | |
1952, endast fyra år efter filmens premiär, utsågs Cykeltjuven till den bästa filmen någonsin då filmtidskriften Sight & Sound genomförde sin första utfrågning, som återkommer var tionde år, till filmmakare och -kritiker om vilken film som är den bästa.
Handling redigera
I stadsdelen Val Melaina i Rom försöker Antonio Ricci (Lamberto Maggiorani) desperat, i de mycket svåra tiderna efter andra världskrigets slut, få ett jobb för att försörja sin familj, bestående av frun Maria (Lianella Carell), sonen Bruno (Enzo Staiola) och en liten baby. Han erbjuds ett jobb, som består i att sätta upp reklamaffischer, men för att få jobbet krävs att han har en cykel.
Maria pantsätter deras lakan, som var hennes hemgift, för att få råd till att lösa ut Antonios cykel hos pantbanken. Antonio får jobbet, men redan under hans första arbetsdag blir cykeln stulen.
Medverkande i urval redigera
- Lamberto Maggiorani – Antonio Ricci
- Enzo Staiola – Bruno Ricci, Antonios son
- Lianella Carell – Maria Ricci, Antonios fru
- Gino Saltamerenda – Baiocco, Antonios vän som hjälper till att leta
- Vittorio Antonucci – Alfredo Catelli, cykeltjuven
- Giulio Chiari – En tiggare
- Elena Altieri – Den välgörande damen
- Carlo Jachino – En tiggare
- Michele Sakara – Sekreteraren i välgörenhetsorganisationen
- Emma Druetti
- Fausto Guerzoni – En amatörskådespelare
Priser och utmärkelser redigera
- Vid BAFTA-galan 1950 vann filmen en BAFTA Award för bästa film.
- 1950 vann filmen en Oscar för bästa utländska film,[1] efter att den hade haft premiär i USA året innan.
Referenser redigera
- ^ [a b] ”Cykeltjuven - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/cykeltjuven. Läst 25 april 2020.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Cykeltjuven.
Wikiquote har citat av eller om Cykeltjuven.- Cykeltjuven på Internet Movie Database (engelska)
- Cykeltjuven på Svensk Filmdatabas
