Clelia scytalina[3] är en ormart som beskrevs av Cope 1867. Clelia scytalina ingår i släktet Clelia och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Clelia scytalina
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteClelia
ArtClelia scytalina
Vetenskapligt namn
§ Clelia scytalina
Auktor(Cope, 1867)
Synonymer
Clelia clelia Smith 1942[2]
Oxyrhopus proximus BOCOURT 1897
Scolecophis scytalinus COPE 1867[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Arten förekommer från delstaten Veracruz i Mexiko över norra Centralamerika till Costa Rica. Enligt ett fynd ska den även leva i västra Panama. Clelia scytalina vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1900 meter över havet. Habitatet utgörs av mer eller mindre fuktiga lövfällande och städsegröna skogar. Ibland besöks angränsande jordbruksmark. Individerna vistas på marken och gömmer sig ofta i lövskiktet eller under föremål.[1] Honor lägger ägg.[5]

För beståndet är inga hot kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] López-Luna, M.A. & Canseco-Márquez, L. 2013 Clelia scytalina . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 juni 2020.
  2. ^ Smith, Hobart (1942) Mexican herpetological miscellany., Proc. US. Natl. Mus. 92 (3153): 349-395
  3. ^ [a b] Cope, E.D. (1867) Fifth contribution lo the herpetology of tropical America., Proc. Acad. nat. Sci. Philadelphia, 18 [1866]: 317-323
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/clelia+scytalina/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b] Clelia scytalina i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.