Cikadavårtbitare
Cikadavårtbitare (Metrioptera roeselii), även kallad ängsvårtbitare, är en art i insektsordningen hopprätvingar som tillhör familjen vårtbitare.
| Cikadavårtbitare | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Hopprätvingar Orthoptera |
| Underordning | Långhornsrätvingar Enisfera |
| Familj | Vårtbitare Tettigoniidae |
| Släkte | Metrioptera |
| Art | Cikadavårtbitare M. roeselii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Metrioptera roeselii | |
| Auktor | Hagenbach, 1822 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kännetecken redigera
Cikavårtbitaren har en kroppslängd på 12 till 18 millimeter. Färgen på kroppen varierar från grönaktigt till brunaktigt och rödbrun till gulaktigt vit, med mindre mörkare markeringar på huvud, kroppssidor och bakben. Vingarna är korta.
Utbredning redigera
Cikadavårtbitaren finns i delar av Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige finns det största sammanhängande utbredningsområdet i Mellansverige. Mindre och isolerade populationer finns både i södra och i norra Sverige [1]. Sättet som arten sprider sig på är troligtvis en kombination av egna förflyttningar och med människans hjälp, t.ex. genom att ägg placerade i hö förflyttas till nya områden [2]. Arten gynnades i Sverige under de första decennierna av 2000-talet av klimatförändringarna, och förekomsten ökade, särskilt i östra Svealand[3]
Levnadssätt redigera
Cikadavårtbitarens habitat är främst gräsmarker, som ängar. Till levnadssättet är den en omnivor, som både äter växter och tar andra mindre insekter. Gräs och örter utgör dock övervägande delen av dess föda. Hanen stridulerar, det vill säga spelar, för att locka till sig honor. Individerna sprider sig genom landskapet med hjälp av gräskanter som diken och väggrenar [4]. Den typen av habitat är viktiga för populationers överlevnad och gör att utbredningen kan expandera [5].
Källor redigera
- Sandhall, Åke & Ander, Kjell. Gräshoppor, syrsor och deras släktingar: Naturguide i färg om rätvingarnas utseende, utveckling, levnadssätt och beteenden, Interpublishing AB, 1978. ISBN 91-534-0464-5.
Noter redigera
- ^ Kaňuch, Peter; Berggren, Åsa; Cassel-Lundhagen, Anna (2013). ”Colonization history of in northern Europe indicates human-mediated dispersal”. Journal of Biogeography 40 (5): sid. 977–987. doi:.
- ^ Preuss, Sonja; Berggren, Åsa; Cassel-Lundhagen, Anna (2015-06-18). ”Genetic patterns reveal an old introduction event and dispersal limitations despite rapid distribution expansion” (på engelska). Biological Invasions 17 (10): sid. 2851–2862. doi:. ISSN 1387-3547. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10530-015-0915-2. Läst 3 oktober 2018.
- ^ Johannes Bergsten (18 mars 2021). ”Främlingen som invaderade Gotland”. Dagens Nyheter.
- ^ Berggren, Asa; Birath, Bengt; Kindvall, Oskar (2002-12). ”Effect of Corridors and Habitat Edges on Dispersal Behavior, Movement Rates, and Movement Angles in Roesel's Bush-Cricket (Metrioptera roeseli)”. Conservation Biology 16 (6): sid. 1562–1569. doi:. ISSN 0888-8892. http://dx.doi.org/10.1046/j.1523-1739.2002.01203.x. Läst 3 oktober 2018.
- ^ Berggren Å, Carlson A and Kindvall O. (2001). ”The effect of landscape composition on colonization success, growth rate and dispersal in introduced bush-crickets Metrioptera roeseli.”. Journal of Animal Ecology 70: sid. 663-670.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Cikadavårtbitare.
