Christoph Delphicus zu Dohna
Christoph Delphicus zu Dohna, född 1628 i Holland, Nederländerna, död 21 maj 1668 i London, England, var greve, militär, diplomat; gardesöverste 1653, generalmajor 1654, svensk fältmarskalk 1666.
| Christoff Delphicus zu Dohna | |
| Född | 4 juni 1628[1] Delft[1], Nederländerna |
|---|---|
| Död | 21 maj 1668[1] (39 år) London[1] |
| Begravd | Uppsala domkyrka kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Diplomat |
| Befattning | |
| Vikarierande landshövding, Bremen Sveriges ambassadör, fredskonferens (1667–) | |
| Maka | Anna, Grevinna Oxenstierna af Korsholm och Wasa |
| Barn | Burggrafin & Grafin Charlotte Eleonore zu Dohna (f. 1660)[2] Amàlia de Dohna-Carwinden (f. 1661 och 1661)[2] Friedrich Christoph, Burggraf und Graf zu Dohna-Carwinden (f. 1664)[2] Fredrik Christoffer Dohna (f. 1664)[3] |
| Föräldrar | Christoph von Dohna Ursula von Dohna[2] |
| Redigera Wikidata | |
Dohna var son till Christoph von Dohna (1583-1637), ståthållare i furstendömet Orange, och Ursula zu Solms-Braunfels (1594-1657). Den unge Christoph Delphicus förde redan som 18-årig befäl över ett holländskt kompani i kriget mot Spanien. Efter att ha bott på sina gods i Preussen i tre år reste han till Sverige för att för familjens räkning återvinna en del gods i Livland. Drottning Kristina blev mycket intresserad av honom, gjorde honom till svensk greve och utnämnde honom 1653 till överkammarherre och överste för livgardet. Karriären gick exceptionellt snabbt – året därpå nådde han graden generalmajor av infanteriet. Därtill erhöll han en donation på 30.000 riksdaler, och bruttoinkomsterna från Neukloster i Wismar. Samma år (1654) ledsagade han, bland andra, Kristina ut ur Sverige. Drottningen var under resan förklädd och uppgav sig heta ”greve Dohna”.
Dohna deltog i Karl X Gustavs polska krig varvid han sårades. Som ett slags kompensation utnämndes han till generallöjtnant. 1658 blev han vice guvernör i Bremen och var 1659-60 guvernör över Falster, Lolland och Mön. Efter en kort tids beskickning till kurfursten av Brandenburg 1661 upplöstes hans regemente och han bosatte sig på Neukloster. 1665 förde han befäl i det nesliga bremiska kriget. 1666 blev han fältmarskalk och avgick som ambassadör till Holland med uppgift att medla i striden mellan Holland och England.
Dohna deltog, tillsammans med Göran Fleming och Peter Julius Coyet som svensk medlare mellan Holland och England vid kongressen i Breda (1667), där också ett vänskapsfördrag mellan Sverige och Holland undertecknades. Föredraget utvecklades sen till den ryktbara trippelalliansen mellan England, Nederländerna och Sverige.
Dohna dog 1668 i London, begravdes 1669 i Stockholms storkyrka och begravdes i Uppsala domkyrka, där 1687 en präktig minnesvård, troligen av Pieter Verbrugghen den yngre i Antwerpen, restes över honom.
Familj redigera
Christoph Delphicus zu Dohna var gift med Anna Gabrielsdotter Oxenstierna (1620–1691), dotter till Gabriel Bengtsson Oxenstierna; deras dotter Amalia (1661-1724) blev morfars mor till hertig Fredrik Karl Ludvig av Holstein-Beck. Sonen Friedrich Christoph Delphicus zu Dohna var svensk diplomat.
Se även redigera
Källor redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Dohna, 1. Kristofer Delphicus, burggrefve af, 1904–1926.
Noter redigera
- ^ [a b c d] Christoff Delphicus Dohna, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Friedrich Christoph Dohna, läst: 14 september 2019.[källa från Wikidata]