Cercartetus concinnus
Cercartetus concinnus[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av John Gould 1845. Cercartetus concinnus ingår i släktet sovarpungmöss och familjen dvärgpungsovare.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
| Cercartetus concinnus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Överfamilj | Phalangeroidea |
| Familj | Dvärgpungsovare Burramyidae |
| Släkte | Sovarpungmöss Cercartetus |
| Art | Cercartetus concinnus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cercartetus concinnus | |
| Auktor | (Gould, 1845) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 57 till 72 mm, en svanslängd av 77 till 87 mm och en vikt av 8 till 21 g. Bakfötterna är 11 till 13 mm långa och öronen är 13 till 15 mm stora. Förutom könsdelarna finns inga yttre skillnader mellan honor och hannar. Pälsen på ovansidan är kanelfärgad med inslag av grått, och det finns en tydlig gräns mot den helt vita pälsen på undersidan. Hos andra sektmedlemmar är undersidans hår nära roten grå. Kring de svarta ögonen förekommer en mörk fläck men den är inte lika tydlig som hos andra släktmedlemmar. Den långa och smala svansen är täckt av fjäll. Den kan användas som gripverktyg.[8]
I överkäken finns på varje sida 3 framtänder, 1 hörntand, 3 premolarer och 3 molarer. Däremot har Cercartetus concinnus i underkäken bara 2 framtänder och ingen hörntand per sida. Antalet premolarer och molarer är lika som i överkäken. Den väl utvecklade pungen (marsupium) hos honan innehåller 6 spenar.[8]
Utbredning redigera
Pungdjuret förekommer i södra Australien och på Kangaroo Island. Habitatet utgörs av skogar (ofta med undervegetation av buskar) och hedområden.[1]
Ekologi redigera
Under den kalla årstiden intar Cercartetus concinnus ofta ett stelt tillstånd (torpor) som vanligen varar i 4 dagar och ibland upp till 11 dagar.[8]
Individerna är främst nattaktiva. De klättrar i växtligheten och går på marken. Arten äter nektar och pollen från växter av släktena Banksia, Eucalyptus och Melaleuca samt insekter. Exemplar i fångenskap matades dessutom framgångsrik med frukter, kakor, honung, sylt, komjölk och spädbarnsmat. Djurets fiender är introducerade katter och rödrävar samt rovpungdjur och troligen ormar och rovlevande fåglar.[8]
När Cercartetus concinnus sover använder den trädens håligheter, bergssprickor, övergivna fågelbon, täta växtansamlingar och hålor under trädstubbar. Honan kan ha flera kullar per år och per kull föds 4 till 6 ungar. Troligen vilar de befruktade äggen en tid tills syskonen från förra kullen lämnar pungen. Vid födelsen är ungarna underutvecklade och i genomsnitt 2,9 mm långa. När de lämnar pungen är de fortfarande blinda. De göms sedan i boet. Ungarna diar sin mor cirka 50 dagar. Könsmognaden infaller efter 12 till 15 månader.[8]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[6]
- C. c. concinnus
- C. c. minor
Källor redigera
- ^ [a b c] 2008 Cercartetus concinnus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website Cercartetus concinnus, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
- ^ Osborne, M. J., and L. Christidis (2002) Systematics and biogeography of pygmy possums (Burramyidae : Cercartetus), Australian Journal of Zoology, vol. 50, no. 1
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] Harris (2014). ”Cercartetus concinnus”. Mammalian Species #831. sid. 1-11. doi:. https://academic.oup.com/mspecies/article/doi/10.1644/831.1/2600873. Läst 9 juli 2018.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Cercartetus concinnus.
Wikispecies har information om Cercartetus concinnus.
