Carrera Panamericana
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Carrera Panamericana var en långdistanstävling för bilar som kördes på allmän landsväg genom Mexiko mellan 1950 och 1954. Sedan 1988 körs ett historiskt rally under samma namn.
1950-1954 redigera
Carrera Panamericana instiftades för att uppmärksamma att den mexikanska delen av Pan-American Highway blev klar 1950. Tävlingen följde till stora delar den nya vägen genom Mexiko, en sträcka på drygt 3300 km. Sträckorna gick ofta på hög höjd, som högst 3195 m över havet.
De första åren lockade tävlingen främst deltagare från Mexiko och USA, i amerikanska bilar som Oldsmobile, Cadillac och Lincoln. Ganska snart upptäckte mer specialiserade europeiska sportvagnstillverkare, som Ferrari, Porsche och Mercedes-Benz, reklamvärdet i tävlingen. Med dessa renodlade tävlingsbilar ökade farterna, men också olycksriskerna. Andelen olyckor med dödlig utgång var ovanligt hög i Carrera Panamericana och efter Le Mans-katastrofen 1955 ställdes tävlingen in.
Vinnare redigera
| År | Förare | Bil |
|---|---|---|
| 1950 |  Hershel McGriff Ray Elliott
|
Oldsmobile 88 |
| 1951 |  Piero Taruffi Luigi Chinetti
|
Ferrari 212 Inter |
| 1952 |  Karl Kling Hans Klenk
|
Mercedes-Benz W194 |
| 1953 |  Juan Manuel Fangio
|
Lancia D24 |
| 1954 | Umberto Maglioli
|
Ferrari 375 Plus |
Historiskt rally 1988- redigera
1988 återkom Carrera Panamericana som ett historiskt rally för bilar från femtio- och sextiotalen. Tävlingen pågår under sju dagar och distansen är 3200 km. Bilarna tävlar i en rad olika klasser, där den snabbaste Unlimited-klassen tillåter det mesta. Under karossen från en femtiotalsbil hittar man huvudsakligen modern NASCAR-teknik.