Carlemans olikhet är en matematisk olikhet namngiven efter Torsten Carleman, som var den förste att publicera olikheten 1923[1].

Låt vara en följd av icke-negativa reella tal. Då gäller det att

Konstanten i olikheten är den bästa möjliga; för mindre konstanter gäller inte olikheten. Om är positiva istället för icke-negativa är olikheten strikt.

Bevis redigera

Utgå från Hardys olikhet:

 

ta den inre summan i vänsterledet, ersätt   med   och skriv om på följande sätt:

 

Låt   och skriv om exponenten som en derivata av den nya variabeln x, som här är noll:

 

Applicera nu   då man får:

 

Betrakta nu högerledet i Hardys olikhet och utför samma steg, ersätt   med   och låt p gå mot oändligheten

 

detta ger oss den icke-strikta varianten av Carlemans olikhet:

 

Referenser redigera

  1. ^ T. Carleman, Sur les fonctions quasi-analytiques, Conférences faites au cinquième congres des mathématiciens Scandinaves, Helsinki (1923), 181-196.
  • Maria Johansson, Lars-Erik Persson, Anna Wedestig (2003). ”Carleman's inequality - history, proofs and som new generalizations”. Journal of Inequalities in Pure and Applied Mathematics 4 (3). Läst 10 februari 2009.