Wikipedia

Carl Schlyter

svensk politiker
För den tidigare svenske justitieministern, se Karl Schlyter.

Carl-Christian Erik Schlyter, född 7 januari 1968 i Danderyd,[3] är en svensk opinionsbildare och politiker (Partiet Vändpunkt från 2019, dessförinnan miljöpartist). Han var miljöpartistisk riksdagsledamot för Stockholms län från 2014 till 2018, EU-nämndens ordförande 2014–2016 och europaparlamentariker från juni 2004 till juli 2014. Schlyter har även varit politisk sekreterare i Stockholms stad 1994–1995 och ledamot av Miljöpartiets partistyrelse 2000–2008.

Carl Schlyter

Mandatperiod
2014–2018
Valkrets Stockholms län
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[1]
ordinarie ledamot
ordförande i EU-nämnden (2014–2016)
ledamot i EU-nämnden (2014)
ledamot i krigsdelegationen (2014–2018)
Ordförande i
EU-nämnden (2014–2016)
Mandatperiod
2004–2009
2009–2014
Valkrets Sverige
Tid i befattningen
2019–2020
Född 7 januari 1968 (56 år)
Danderyd, Stockholms län
Politiskt parti Miljöpartiet (till 2019)
Partiet vändpunkt (från 2019)
Alma mater Kungliga Tekniska högskolan, Miami University
Partner Rebecka Le Moine[2]
Video (svenska) / (engelska) / (franska)

Efter att under flera år tillhört en krets av interna kritiker grundade han tillsammans med några av dessa Partiet Vändpunkt den 15 februari 2019.[4] Detta skedde strax efter att han lämnat Miljöpartiet.[5]

Studier redigera

Schlyter studerade kemiteknik med inriktning på bioteknik och miljö på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1987–1994 och forskade på Miami University i Ohio om föroreningar i stenkol 1989.[6]

EU-parlamentet redigera

Schlyter har framför allt varit aktiv på europeisk nivå, under 1996 var han assistent till Europaparlamentarikern Ulf Holm och 1997–2004 var han rådgivare för Gröna gruppen i budgetkontrollutskottet. Han var en av Miljöpartiets delegater i Europeiska gröna federationen från 2001, från 2004 benämnt Europeiska gröna partiet, fram till 2008. Efter valet 2004 valdes han in i Europaparlamentet som enda ledamot från Miljöpartiet i Sverige. I valet 2009 erhöll Miljöpartiet, med Schlyter som förstanamn, två mandat. Schlyter har framför allt varit aktiv i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, där han var vice ordförande från 2009.

Uppdrag i Europaparlamentet redigera

  • Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet: ledamot 2004–2009, vice ordförande 2009–2014
  • Delegationen till den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen: ledamot 2004-2014
  • Utskottet för internationell handel: suppleant 2007–2014
  • Fiskeriutskottet: suppleant 2004–2009
  • Budgetkontrollutskottet: suppleant 2004–2009
  • Delegationen för förbindelserna med länderna i Sydostasien och ASEAN: suppleant 2009–2014

Riksdagen redigera

I riksdagen var Schlyter EU-nämndens ordförande 2014–2016. I juni 2016 fick han lämna ordförandeposten, och efterträddes av Åsa Romson, som då just fått lämna regeringen och posten som miljöminister.[7] Samtidigt fick Valter Mutt lämna posten som utrikespolitisk talesperson. Petningen hade föregåtts av att de i maj 2016 röstade mot regeringens proposition om värdlandsavtalet mellan Sverige och Nato.[7] Schlyter betecknade deras petning som en "utrensning"[8], och flera tongivande miljöpartister protesterade på olika sätt mot dessa petningar.

Riksdagsmotioner (ett urval) redigera

  • Ökat inflytande för jordens fattigaste länder i WTO, Världsbanken och IMF (2016/17:2661). En motion tillsammans med Valter Mutt och Annika Lillemets om att Sverige bör ta initiativ för att de fattiga länderna ska få ökat inflytande.
  • Basinkomst (2016/17:2631). En motion tillsammans med Valter Mutt, Annika Lillemets och Jabar Amin om att regeringen bör utreda hur ett system med basinkomst skulle kunna introduceras i Sverige. I motionen nämns, som motivering, bland annat automatiseringen och att de försök som gjorts i andra länder visat på positiva resultat.
  • Bekämpa korruption och stoppa handel med Citesskyddade arter (2016/17:2663). En enskild motion om att Sverige bör bekämpa den organiserade brottsligheten och korruptionen inom handel med skyddade arter.
  • Motion angående CETA-avtalet (2017/18:3957) av Schlyter med flera. I motionen hävdas att CETA skapar administrativa problem, försvårar för klimatarbetet och skyddet av djur, hälsa och miljö. Dessutom styr det Sverige mot ett nyliberalt sätt att organisera samhällets service och detaljreglerar handel och investeringar. Motionen tar också upp kritiken mot tvistlösningsmekanismen ICS.
  • Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (2017/18:3923). I motionen föreslås ett tillägg i lagen om krigsmateriel (1992:1300), där det tydligt ska framgå att tillstånd för vapenexport inte får ges då den mottagande parten är delaktig i krigsförbrytelser.

Utträde ur Miljöpartiet redigera

Den 17 januari 2019 meddelade Schlyter på sin Facebook-sida att han har begärt utträde ur Miljöpartiet i protest mot januariavtalet.[9] Han menar att nyliberalismen ökar klyftorna och att resurseffektiviteten i samhället minskar, vilket enligt honom går emot det Miljöpartiet står för.

Den 13 februari 2019 startade Schlyter tillsammans med Valter Mutt och Annika Lillemets Partiet Vändpunkt. Efter en kort tid gick även Max Andersson, också före detta miljöpartist och liksom Schlyter också före detta EU-parlamentariker för Miljöpartiet, med i detta nya parti.[10] I Europaparlamentsvalet 2019 fick partiet 5 171 röster, vilket motsvarade 0,12 procentenheter av rösterna.[11]

Kampanjchef på Greenpeace redigera

Den 20 juni 2020 meddelade Greenpeace i Sverige att de rekryterat Schlyter som kampanjchef.[12]

Referenser redigera

  1. ^ Carl Schlyter (MP), Sveriges riksdags webbplats. Läst 12 augusti 2021.
  2. ^ Rogvall, Filippa (20 september 2020). ”Le Moine: ”Står inför en oåterkallelig katastrof”” (Tabloid). Expressen. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211030024111/https://www.expressen.se/nyheter/le-moine-star-infor-en-oaterkallelig-katastrof/. Läst 30 oktober 2021. 
  3. ^ Sveriges befolkning 1990, Version 1.01, Sveriges Släktforskarförbund: Schlyter, Carl-Christian Erik
  4. ^ "Partiet Vändpunkt bildades i Färgelanda", Dalslänningen. Publicerat den 15 februari 2019. Läst den 16 februari 2019.
  5. ^ Delling, Hannes (13 februari 2019). ”Schlyter startar nytt parti – vill införa ett ”folkligt veto””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/schlyter-startar-nytt-parti--siktar-pa-eu-valet. Läst 14 februari 2019. 
  6. ^ ”Europaparlamentet / Ledamöter: Carl Schlyter”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/28139/Carl_SCHLYTER.html. Läst 1 april 2012. 
  7. ^ [a b] MP–kritiker tvingas bort, Dagens Nyheter 2016-06-07
  8. ^ Schlyter kallar MP-petning för utrensning, Sveriges radio 2016-06-07
  9. ^ ”Carl Schlyter lämnar Miljöpartiet i protest”. sverigesradio.se. (Sveriges Radio - P1-morgon). https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7133826. Läst 17 januari 2019. 
  10. ^ ”MP-avhoppare startar nytt politiskt parti”. dn.se. 13 februari 2014. https://www.dn.se/nyheter/politik/schlyter-startar-nytt-politiskt-parti/. Läst 14 februari 2019. 
  11. ^ ”Röster - Val 2019”. data.val.se. https://historik.val.se/val/ep2019/slutresultat/E/rike/index.html. Läst 31 maj 2019. 
  12. ^ ”Carl Schlyter ny kampanjledare på Greenpeace”. greenpeace.org. https://www.greenpeace.org/sweden/pressmeddelanden/11669/carl-schlyter-ny-kampanjledare-pa-greenpeace/. Läst 6 november 2010. 

Externa länkar redigera

Företrädare:
Allan Widman 		EU-nämndens ordförande
2014–2016 		Efterträdare:
Åsa Romson
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Schlyter&oldid=54653889”