Wikipedia

Campylobacter jejuni

Campylobacter jejuni är en patogen bakterie som är vanlig hos framförallt fåglar och orsakar sjukdom hos människor i form av akuta mag- och tarmproblem. Smittan kan överföras från djur till människa och är därför en zoonos. Spridningen sker genom smittat livsmedel som inte har värmts upp tillräckligt och genom avföring.[1] En ökning har setts under de senaste tio åren och C. jejuni är numera orsak till mag- och tarmsjukdomar i lika hög omfattning som Salmonella.[2] [3] Toppar av sjukdomsfall kan ses under sensommaren, juli till september, något som kan kopplas ihop med grillsäsongen.[4] [5] Bakterien är känslig för värme och vid temperaturer över 60 grader Celsius dör bakterien.[6]

Campylobacter jejuni
Elektronmikroskopbild av C. jejuni som visar den karakteristiska stavformen.
Systematik
RikeBakterier
Bacteria
StamProteobacteria
KlassEpsilon Proteobacteria
OrdningCampylobacterales
FamiljCampylobacteraceae
SläkteCampylobacter
ArtC. jejuni
Vetenskapligt namn
§ Campylobacter jejuni
Auktor(Jones et al. 1931)
Veron & Chatelain 1973

Historia redigera

1963 beskrevs och namngavs Campylobacter-släktet efter att Vibrio fetus bytte namn till Campylobacter fetus.[3]

Det var först i början av 1980-talet som Campylobacter jejuni upptäcktes som art och har sedan dess snabbt blivit identifierad som en av de vanligast förekommande patogenerna i livsmedel [7] och har visat sig vara en större källa till magsjukdomar än salmonella.[8]

Släktet Campylobacter har vuxit avsevärt sedan den första beskrivningen 1963 och bestod i december 2014 av 26 olika arter. [3] Bland dessa är C. jejuni en av de vanligaste när det kommer till Campylobacterios och inflammation i tarmen, så kallad "Enterit" hos människor. [7]

Utseende, levnad och genom redigera

C. jejuni är en gramnegativ spiral- och stavformad bakterie. I ena eller båda ändarna finns en flagell. [2] [5] C. jejuni har en cirkulär kromosom med 1 641 481 baspar där 30,6% är G+C. Dessa kodar av 1 654 proteiner och 54 RNA-sorter.[9] Bakterien är mikroaerofil och trivs därför i miljöer med reducerad syrehalt (5%) och förhöjd CO₂-halt (10%). Optimal temperatur för tillväxt är 42 grader Celsius men den växer inom spannet 30-45 grader Celsius. Bakterien klarar av pH-variationer mellan 4,9 och 9,5 men trivs bäst när pH ligger runt 6,5-7,5. Detta gör att C. jejuni inte klarar av att leva i till exempel filprodukter (syrade mjölkprodukter) där pH är för lågt.[2]

Förekomst i Sverige redigera

Infektioner orsakade av Campylobacter påträffas i hela världen. I Sverige är det den vanligaste orsaken till tarmsjukdom orsakad av bakterier, då främst av C. jejuni och C. coli.[10]

I Sverige finns sedan 1991 ett övervakningsprogram för Campylobacter hos slaktkyckling. Procenten slaktkycklingflockar med smitta har minskat från att 2002 ligga på cirka 20% till 15,2% år 2016. [10] Men just 2016 visade dessa tester att förekomsten av Campylobacter i slaktkycklingflockar och antalet Campylobacter i kycklingkött var betydligt högre än tidigare år. Sjukdomsstatistiken visade att över 11 000 fall av campylobacterios hade rapporterats jämfört med motsvarande 8000 - 9000 fall/år under de senaste åren. Av dessa visade det sig att över 60% blivit smittade i Sverige.[11] Detta visade sig bero på brister i rengöringen av transportlådor på ett slakteri vilket gjorde att smittan spreds mellan olika anläggningar. När smittkällan hittades kunde detta åtgärdas.[12] Resterande cirka 40% var utlandsresenärer som smittats under semester i Europa eller Sydostasien.[11]

 
Antalet fall av campylobacterinfektion i Sverige ökar [13]

När det kommer till infektioner orsakade av C. jejuni antas att mörkertalet är stort och det verkliga antalet smittade per år istället är 10 gånger fler än vad som rapporteras. [14]

Sjukdom redigera

Genom att till exempel äta livsmedel eller dricka vatten smittat av C. jejuni får man i sig bakterien vilket i tillräckligt stor dos ger Campylobacterios som är en infektion orsakad av bakterien. Denna infektion resulterar vanligtvis i Enterit som är en inflammation i tarmen och kännetecknas av buksmärtor i form av kramper, vattnig och ibland blodig diarré, feber och allmän sjukdomskänsla. [3] Människor kan också bli smittade av C. jejuni genom direktkontakt med smittat djur.[11]

Symptom visar sig vanligtvis inom 24 - 72 timmar efter att man har fått i sig bakterien, men kan ta längre tid om dosen bakterier inte är så hög.[11] Inkubationstiden kan vara upp till 10 dygn.[15]

Vanligtvis varar sjukdomen i 7 dagar efter insjuknandet och är oftast självläkande.[3]

Tiden för bärarskap är normalt omkring tre veckor. Längre bärarskap är ovanligt i Sverige.[15]Dock kan C. jejuni leva i tarmen upp till två månader trots att den drabbade är symptomfri.[6]

Patogenicitet redigera

Dosen bakterier av C. jejuni som krävs för att orsaka sjukdom kan vara så låg som 360 kolonibildande enheter (engelska: colony forming unit, CFU).[16]

Patogeniciteten hos C. jejuni är inte helt förklarad och mycket är fortfarande okänt. Men studier har visat att bakterien använder sig av kemotaxis, motilitet och flagellen för att binda in till epitelceller i tarmens slemhinna och orsaka en inflammation.[17]

C. jejuni tillväxer i tarmen där bakterierna tränger in och invaderar tarmens slemhinna.[7]

Mottaglighet redigera

Personer i alla åldrar kan drabbas av infektion av C. jejuni. En dansk studie visar dock att en infektion orsakad av C. jejuni oftare drabbar små barn 1- 4 år och unga vuxna mellan 15 och 24 år än personer i andra åldersgrupper[18]. Studier har också visat att det är högre risk att bli smittad och infekterad under sommarmånaderna[3]. Detta tros bero på att svenskarna ändrar sina matvanor under månaderna juni till september. Under denna säsong är det till exempel mycket vanligt med grillning och picknick av olika slag.[4]

Källor till smitta och spridningsvägar redigera

Det är främst via förtäring av smittat livsmedel, i synnerhet kyckling, opastöriserad mjölk och förorenat vatten som Campylobacter överförs till människor[3]. Smittan kan även överföras genom direktkontakt med djur som bär på smittan. Normalt sett förekommer bakterien i tarmkanalen hos fåglar och varmblodiga djurarter som t.ex. ko och gris, och sprids med avföringen. Djur uppvisar sällan några tecken på sjukdom eller besvär orsakade av bakterien.[4][10]

Kyckling är en mycket känd källa till C. jejuni. Detta på grund av att Campylobacter ofta återfinns på kycklinguppfödningsanläggningar och hönserier, samt i deras omgivande miljö. Förutom kyckling och höns gäller detta även kalkoner och ankor.[3]

C. jejuni-stammar kan överleva i kycklingfekalier upp till sex dagar efter utsöndring vilket därmed kan leda till att kycklingavföring också kan vara en potentiell källa till smitta av människor eller till omgivningen när hönsgödsel används som gödningsmedel.[3]

En annan spridningsväg kan vara kogödsel och då främst som smittoväg till mjölken. Bakterien kan finnas i mjölken utan att kon får symptom, detta på grund av låg dos av bakterier. Men bakterien kan stanna kvar i juvret i flera månader och då föröka sig och i vissa fall orsaka mjölkstockning hos kon. Campylobacter kan även orsaka inflammation i tarmen (enterit) och även aborter hos husdjur inkl. kor och kalvar men nötboskap bär ofta C. jejuni i tarmen utan att själva ha besvär av det.[7]

Färska och frysta köttprodukter av ko och gris är en annan smittkälla av Campylobacter medan produkter som köps färdigkokta löper mindre risk att bära på smitta. C. jejuni står för 69% av bakterierna i de smittade produkterna.[3]

Även hundar och katter kan bära på C. jejuni men med tanke på de låga nivåerna av bakterierna utgör inte dessa djur någon stor eller vanlig smittkälla.[3]

C. jejuni kan även förekomma i förorenat vatten[3] men smittar sällan människor emellan.[7]

Komplikationer redigera

Kända komplikationer och följdsjukdomar till infektion av C. jejuni är; Guillain-Barrés syndrom, ledbesvär i form av reaktiv artrit och IBS.[15][19]

Behandling redigera

C. jejuni är resistent mot ett antal penicillin och antibiotika och det generella rådet är att vätska med elektrolyter räcker som behandling för de flesta för att inte öka risken för resistens mot de antibiotika som fungerar och som behövs av personer med svagare immunförsvar, gravida eller om symptomen varar längre än en vecka.[5][3]

Enligt smittskyddslagen (Lag 2004:168) är det en anmälningspliktig sjukdom.[4]

Förebyggande redigera

Det är viktigt att vara noga med hygienen vid hantering och tillagning av kyckling och kött samt att köttet tillagas på tillräcklig temperatur. Är köttsaften genomskinlig på alla ställen är temperaturen tillräcklig för att döda C. jejuni.

Det är även viktigt att vara noga med hygien och att köttet får tillräcklig temperatur vid grillning och picknick.[4]

Det är även lämpligt att undvika att dricka opastöriserad mjölk som kan ge smitta av många mikroorganismer däribland C. jejuni.[20]

Finns C. jejuni i vattnet är det viktigt att hetta upp det till minst 65 °C innan det används.

Smittade personer bör undvika matlagning och en god personlig hygien är viktig för att minska smitta mellan människor.

Nära kontakt med djur kan medföra en ökad risk för smitta med C. jejuni och man bör därför tvätta händerna efteråt.[4]

Källor redigera

  1. ^ Campylobacterinfektion : ett nationellt strategidokument.. Socialstyrelsen. 2013-01-01. ISBN 9789175550190. OCLC 940813958. https://www.worldcat.org/oclc/940813958 
  2. ^ [a b c] ”Campylobacter jejuni - LRF”. Lantbrukarnas Riksförbund. Arkiverad från originalet den 29 april 2017. https://web.archive.org/web/20170429092610/https://www.lrf.se/om-lrf/organisation/branschavdelningar/lrf-mjolk/expertomraden/mjolkkvalitet/mjolkkvalitet/patogena-bakterier/campylobacter-jejuni/. Läst 20 april 2017. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Kaakoush, N. O.; Castaño-Rodríguez, N.; Mitchell, Hazel M.; Man, S. (2015). ”Global Epidemiology of Campylobacter Infection” (på engelska). Clinical Microbiology Reviews 28 (3): sid. 687–720. doi:10.1128/CMR.00006-15. ISSN 0893-8512. http://cmr.asm.org/content/28/3/687. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Nationellt strategidokument Folkhälsomyndigheten Campylobacterinfektion”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160630090829/https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/20527/campylobacterinfektion-ett-nationellt-strategidokument-2013-1-12.pdf. Läst 18 april 2017. 
  5. ^ [a b c] Epps, S. V. R.; Harvey, R. B.; Hume, M. E.; Phillips, T. D.; Anderson, R. C.; Nisbet, D. J. (2013). ”Foodborne Campylobacter: Infections, Metabolism, Pathogenesis and Reservoirs” (på engelska). International Journal of Environmental Research and Public Health 10 (12): sid. 6292–6304. doi:10.3390/ijerph10126292. http://www.mdpi.com/1660-4601/10/12/6292. 
  6. ^ [a b] Isaksson, B.. ”Campylobacter, läkarinformation, Landstinget i Jönköpings län”. plus.lj.se. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809025711/http://plus.lj.se/infopage.jsf?nodeId=36006&childId=8706. Läst 20 april 2017. 
  7. ^ [a b c d e] ”Campylobacter jejuni - LRF”. Lantbrukarnas Riksförbund. Arkiverad från originalet den 29 april 2017. https://web.archive.org/web/20170429092610/https://www.lrf.se/om-lrf/organisation/branschavdelningar/lrf-mjolk/expertomraden/mjolkkvalitet/mjolkkvalitet/patogena-bakterier/campylobacter-jejuni/. Läst 20 april 2017. 
  8. ^ Altekruse, S. F.; Stern, N. J.; Fields, P. I.; Swerdlow, D. L. (1999). ”Campylobacter jejuni--an emerging foodborne pathogen.”. Emerging Infectious Diseases 5 (1): sid. 28–35. doi:10.3201/eid0501.990104. ISSN 1080-6040. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2627687/. 
  9. ^ Parkhill, J.; Wren, B. W.; Mungall, K.; Ketley, J. M.; Churcher, C.; Basham, D. (2000). ”The genome sequence of the food-borne pathogen Campylobacter jejuni reveals hypervariable sequences” (på engelska). Nature 403 (6770): sid. 665–668. doi:10.1038/35001088. ISSN 0028-0836. http://www.nature.com/nature/journal/v403/n6770/full/403665a0.html. 
  10. ^ [a b c] ”Campylobakterinfektion som zoonos”. Arkiverad från originalet den 25 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170325182132/http://sva.se/djurhalsa/zoonoser/campylobacterios-zoonos#. Läst 9 april 2017. 
  11. ^ [a b c d] ”Campylobacter”. www.jordbruksverket.se. http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/sjukdomarochsmittskydd/smittsammadjursjukdomar/campylobacter.4.67e843d911ff9f551db8000351.html. Läst 20 april 2017. 
  12. ^ ”Campylobacter frågor och svar- SVA”. www.sva.se. Arkiverad från originalet den 29 april 2017. https://web.archive.org/web/20170429184656/http://www.sva.se/djurhalsa/zoonoser/campylobacterios-zoonos/campylobacter-fragor-och-svar. Läst 20 april 2017. 
  13. ^ ”Campylobacterinfektion — Folkhälsomyndigheten”. https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistikdatabaser-och-visualisering/sjukdomsstatistik/campylobacterinfektion/?t=trend. Läst 12 juni 2017. 
  14. ^ Sundström, K. (2007). Campylobacterios och salmonellos i Sverige. Rapport 2007:1 Livsmedelsekonomiska Institutet. 
  15. ^ [a b c] ”Sjukdomsinformation om campylobacterinfektion”. Folkhälsomyndigheten. 9. Arkiverad från originalet den 20 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170520092454/https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/campylobacterinfektion-/. Läst 7 juni 2017. 
  16. ^ Hara-Kudo, Y.; Takatori, K. (2011). ”Contamination level and ingestion dose of foodborne pathogens associated with infections”. Epidemiology & Infection 139 (10): sid. 1505–1510. doi:10.1017/S095026881000292X. ISSN 1469-4409. https://www.cambridge.org/core/journals/epidemiology-and-infection/article/contamination-level-and-ingestion-dose-of-foodborne-pathogens-associated-with-infections/99D04C194ED1DA48AFE0046258B8D163. 
  17. ^ Takata T., Fujimoto S., Amako K (1992). Isolation of nonchemotactic mutants of Campylobacter jejuni and their colonization of the mouse intestinal tract. Infect Immun 60: 3596-3600 
  18. ^ Nielsen, H. L.; Ejlertsen, T.; Engberg, J.; Nielsen, H. (2013). ”High incidence of Campylobacter concisus in gastroenteritis in North Jutland, Denmark: a population-based study” (på engelska). Clinical Microbiology and Infection 19 (5): sid. 445–450. doi:10.1111/j.1469-0691.2012.03852.x. ISSN 1198-743X. http://www.clinicalmicrobiologyandinfection.com/article/S1198-743X(14)60514-0/abstract. 
  19. ^ EFSA Panel on Biological Hazards (BIOHAZ) (2011). ”Scientific Opinion on Campylobacter in broiler meat production: control options and performance objectives and/or targets at different stages of the food chain” (på engelska). EFSA Journal 9 (4): sid. n/a–n/a. doi:10.2903/j.efsa.2011.2105. ISSN 1831-4732. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2011.2105/abstract. 
  20. ^ ”Campylobacter”. www.livsmedelsverket.se. Arkiverad från originalet den 29 april 2017. https://web.archive.org/web/20170429092421/https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/bakterier-virus-och-parasiter1/bakterier/campylobacter. Läst 19 april 2017. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Campylobacter_jejuni&oldid=53429256”