Champ Car-säsongen 2001 bestod av 20 deltävlingar.

Säsongsresumé redigera

Gil de Ferran tog sin andra raka titel med Marlboro Team Penske, innan stallet annonserade att man skulle lämna CART, för att istället delta i IRL säsongen 2002. De Ferrans säsong var mer övertygande än hans titel 2000, då han låg på åttonde plats efter sju deltävlingar, men ändå kunde ta sig fram i det sammanlagda mästerskapet, och till slut övervinna Kenny Bräcks titelutmaning. Det som gav honom övertaget var segrarna på Rockingham och Houston, där hans enda två segrar kom. Då Bräcks form avtog mot slutet, räckte de Ferrans två segrar mot Bräcks fyra vinster.

Bräck var annars säsongens överraskning, då han såg ut att kunna föra Team Rahal till dess första titel sedan stallägaren Bobby Rahal vann debutåret 1992. Bräck hade sin stora fördel på ovalerna, då han vann på Motegi, Milwaukee, Chicago och Lausitzring. Rahal kunde dock inte hålla kvar Bräck i teamet, utan 35-åringen skrev på ett ettårskontrakt med Chip Ganassi Racing. Bräcks stallkamrat Max Papis vann Portlands och Laguna Secas tävlingar i skymundan, och slutade på sjätte plats sammanlagt.

Michael Andretti hade sitt bästa år sedan 1996, och avslutade säsongen på en tredjeplats, med en ytterligare förbättring av sitt vinstrekord i Toronto. Det som var oroande var dock den lilla attraktionskraft serien hade för de inhemska amerikanska förarna. Förutom Andretti var det bara 1996 års mästare Jimmy Vasser och Bryan Herta som deltog under hela säsongen. Av 32 deltagande förare överhuvudtaget, var bara sju från USA, och ett flertal körde tre race eller mindre. Samtidigt märktes en neddragning av biljettförsäljningarna på ovalbanorna, som istället började byta till IndyCar. Bland annat Michigan 500 kördes för sista gången, men även Nazareth Speedway valde att byta serie. Det gjorde att CART gick in i 2002 med rekordlåga fem ovaler schemalagda, varav enbart två i USA.

Chip Ganassi Racing vann titlarna 1996, 1997, 1998 och 1999, och etablerade sig då som den dominerande kraften inom amerikansk formelbilsracing. Stallet hade dock inte fått in vare sig Jimmy Vasser eller Juan Pablo Montoya bland de sex bästa 2000, vilket ledde till att Vasser fick lämna stallet, samtidigt som Williams i formel 1, utnyttjade sin option på Montoya. Bruno Junqueira och Nicolas Minassian blev ersättarna, men ingen av dessa klarade av att hålla Montoyas och Vassers klass. Minassians förmåga att köra bilen ansågs vara så dålig, att han fick lämna teamet redan under våren, medan Junqueira kunde åtminstone vinna på Road America. Dock slutade han på sextonde plats i mästerskapet, vilket markerade Ganassis sämsta säsong någonsin.

Även Team KOOL Green hade en mindre lyckad säsong. Dario Franchitti hittade inte den storform han hade, när han slutade på de sammanlagda mästerskapspallarna 1998 och 1999, men fick nöja sig med att vinna Clevelands flygplatstävling, men hans sjundeplats var under förväntningarna. Stallkamraten Paul Tracy famlade återigen i det mörker han hade under säsongen 1998, och ingenting gick som han önskade. Efter att ha varit på pallen i två av de tre första tävlingarna, nådde han inte podiet i någon av de sjutton sista racen, och fjortondeplatsen var hans sämsta någonsin. Att Andretti blev trea i den nystartade systerverksamheten Team Motorola gjorde inte säsongen lättare att svälja för varken Franchitti eller Tracy.

I kontrast till detta överraskade Scott Dixon depån, genom att vinna på Nazareth under sin debutsäsong, utklassa stallkamraten Maurício Gugelmin, och sluta åtta i sin debutsäsong för det ekonomiskt ansatta PacWest-stallet. Även Mo Nunn Racing tog ett stort steg framåt med en niondeplats för Tony Kanaan. Stallets tilltänkta fixstjärna Alex Zanardi kunde dock inte hitta formen han hade när han vann titlarna med Ganassi 1997 och 1998. Han hittade formen först i det ödesdigra loppet på Lausitzring. Zanardi ledde tävlingen, när han gick in i depån för att tanka. Han kom ut bland de första, men hade för bråttom, slirade ut på gräsmattan, och blev träffad rakt in i cockpitsidan av Alex Taglianis bil. Tagliani klarade sig utan allvarliga skador, men Zanardi var nära att dö av de svåra skadorna han fick i sina ben, som han tvingades amputera.

Den brasilianska dominansen fortsatte, även om Rio de Janerios oval fick stryka på foten, för de två nya europeiska tävlingarna. De Ferran tog sin andra raka mästerskapstitel, hans stallkamrat Hélio Castroneves vann IRL:s Indianapolis 500, och CART:s tävlingar på Long Beach, Detroit och Mid-Ohio. Han slutade fyra i mästerskapet, två poäng före Cristiano da Matta, som fick kontrakt med Newman/Haas Racing inför säsongen. Da Matta vann på Monterrey, Surfers Paradise och Fontana, och de två sista segrarna gjorde att han drog ifrån de bakomvarande i mästerskapet, vilket satte de fem första i en egen division. 2000 års mästerskapstrea Roberto Moreno vann visserligen i Vancouver, men hans resultat i övrigt var ytterst ojämna, och Christian Fittipaldi klarade inte alls av att motsvara stallkamraten da Mattas resultat. Totalt tio brasilianare ställde upp under säsongen, och tillsammans vann de elva av tjugo race.

Säsongens tredje deltävling; Firestone Firehawk 600, på Texas Motor Speedway, ställdes in, efter att förarna klagat över för stora G-krafter, och den påföljande rädslan av att förarna skulle svimma under tävlingen. CART-bilarna hade blivit så snabba att de inte klarade av den 2,4 kilometer långa banan med 24° banking. Det var inte farterna i sig som var det största problemet, utan det att kurvorna var så tätt sammanlänkade. Kvalet kördes som normalt, och Kenny Bräck fick tillgodoräkna sig poängen för pole position, men tävlingen ställdes in på morgonen den skulle köras. Texas Motor Speedway stämde CART för avtalsbrott, vilket tvingade CART till en dyr förlikning, samtidigt som de planerade tävlingarna 2002 och 2003 ställdes in.

CART:s internationella expansion fortsatte, och sju av de tjugo tävlingarna hölls utanför USA. För första gången sedan 1981 kom CART till Mexiko, då Monterrey höll sitt första race. Det var första gången någonsin CART hade haft sin säsongspremiär utanför USA, och evenemanget lockade stora mängder besökare. I september besöktes Lausitzring och Rockingham, två ovaler samtidigt byggda i Europa. Det tyska loppet på Lausitzring påverkades enormt av 11 september-attackerna i New York, vilket gjorde att tävlingen bytte namn till The American Memorial. Zanardis olycka lade ytterligare sordin på stämningen. Den andra tävlingen i Storbritannien förflöt smärtfritt, och karaktäriserades av en jämn målgång mellan mästerskapskandidaterna Bräck och de Ferran.

Delsegrare redigera

Bana Vinnare Team Rapport
  Monterrey   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing *
  Long Beach   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske *
  Nazareth   Scott Dixon PacWest Racing *
  Motegi   Kenny Bräck Team Rahal *
  Milwaukee   Kenny Bräck Team Rahal *
  Detroit   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske *
  Portland   Max Papis Team Rahal *
  Cleveland   Dario Franchitti Team KOOL Green *
  Toronto   Michael Andretti Team Motorola *
  Michigan 500   Patrick Carpentier Forsythe Racing *
  Chicago   Kenny Bräck Team Rahal *
  Mid-Ohio   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske *
  Road America   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing *
  Vancouver   Roberto Moreno Patrick Racing *
  Lausitzring   Kenny Bräck Team Rahal *
  Rockingham   Gil de Ferran Marlboro Team Penske *
  Houston   Gil de Ferran Marlboro Team Penske *
  Laguna Seca   Max Papis Team Rahal *
  Surfers Paradise   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing *
  Fontana   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing *

Monterrey redigera

Plats Förare Team
1   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
2   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
3   Paul Tracy Team KOOL Green
4   Michael Andretti Team Motorola
5   Kenny Bräck Team Rahal
6   Jimmy Vasser Patrick Racing
7   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
8   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
9   Dario Franchitti Team KOOL Green
10   Tora Takagi Walker Motorsport

Long Beach redigera

Plats Förare Team
1   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
2   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
3   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
4   Paul Tracy Team KOOL Green
5   Jimmy Vasser Patrick Racing
6   Dario Franchitti Team KOOL Green
7   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
8   Nicolas Minassian Chip Ganassi Racing
9   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing
10   Bryan Herta Forsythe Racing

Nazareth redigera

Plats Förare Team
1   Scott Dixon PacWest Racing
2   Kenny Bräck Team Rahal
3   Paul Tracy Team KOOL Green
4   Jimmy Vasser Patrick Racing
5   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
6   Michael Andretti Team Motorola
7   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing
8   Dario Franchitti Team KOOL Green
9   Oriol Servià Sigma Autosport
10   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing

Motegi redigera

Plats Förare Team
1   Kenny Bräck Team Rahal
2   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
3   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
4   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
5   Jimmy Vasser Patrick Racing
6   Max Papis Team Rahal
7   Alex Zanardi Mo Nunn Racing
8   Shinji Nakano Fernández Racing
9   Scott Dixon PacWest Racing
10   Roberto Moreno Patrick Racing

Milwaukee redigera

Plats Förare Team
1   Kenny Bräck Team Rahal
2   Michael Andretti Team Motorola
3   Scott Dixon PacWest Racing
4   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing
5   Adrián Fernández Fernández Racing
6   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
7   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
8   Max Papis Team Rahal
9   Dario Franchitti Team KOOL Green
10   Maurício Gugelmin PacWest Racing

Detroit redigera

Plats Förare Team
1   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
2   Dario Franchitti Team KOOL Green
3   Roberto Moreno Patrick Racing
4   Michael Andretti Team Motorola
5   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
6   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
7   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
8   Patrick Carpentier Forsythe Racing
9   Kenny Bräck Team Rahal
10   Maurício Gugelmin PacWest Racing

Portland redigera

Plats Förare Team
1   Max Papis Team Rahal
2   Roberto Moreno Patrick Racing
3   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
4   Max Wilson Arciero-Blair Racing
5   Patrick Carpentier Forsythe Racing
6   Dario Franchitti Team KOOL Green
7   Scott Dixon PacWest Racing
8   Michael Andretti Team Motorola
9   Oriol Servià Sigma Autosport
10   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing

Cleveland redigera

Plats Förare Team
1   Dario Franchitti Team KOOL Green
2   Memo Gidley Chip Ganassi Racing
3   Bryan Herta Forsythe Racing
4   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
5   Jimmy Vasser Patrick Racing
6   Kenny Bräck Team Rahal
7   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
8   Roberto Moreno Patrick Racing
9   Alex Tagliani Forsythe Racing
10   Maurício Gugelmin PacWest Racing

Toronto redigera

Plats Förare Team
1   Michael Andretti Team Motorola
2   Alex Tagliani Forsythe Racing
3   Adrián Fernández Fernández Racing
4   Alex Zanardi Mo Nunn Racing
5   Scott Dixon PacWest Racing
6   Paul Tracy Team KOOL Green
7   Maurício Gugelmin PacWest Racing
8   Max Papis Team Rahal
9   Shinji Nakano Fernández Racing
10   Tony Kanaan Mo Nunn Racing

Michigan 500 redigera

Plats Förare Team
1   Patrick Carpentier Forsythe Racing
2   Dario Franchitti Team KOOL Green
3   Michel Jourdain Jr. Bettenhausen Motorsport
4   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
5   Bryan Herta Forsythe Racing
6   Alex Tagliani Forsythe Racing
7   Paul Tracy Team KOOL Green
8   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
9   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing
10   Scott Dixon PacWest Racing

Chicago redigera

Plats Förare Team
1   Kenny Bräck Team Rahal
2   Patrick Carpentier Forsythe Racing
3   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
4   Scott Dixon PacWest Racing
5   Memo Gidley Chip Ganassi Racing
6   Alex Tagliani Forsythe Racing
7   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
8   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
9   Alex Zanardi Mo Nunn Racing
10   Adrián Fernández Fernández Racing

Mid-Ohio redigera

Plats Förare Team
1   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
2   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
3   Patrick Carpentier Forsythe Racing
4   Paul Tracy Team KOOL Green
5   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
6   Roberto Moreno Patrick Racing
7   Alex Tagliani Forsythe Racing
8   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
9   Oriol Servià Sigma Autosport
10   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing

Road America redigera

Plats Förare Team
1   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing
2   Michael Andretti Team Motorola
3   Adrián Fernández Fernández Racing
4   Scott Dixon PacWest Racing
5   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
6   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
7   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
8   Alex Tagliani Forsythe Racing
9   Patrick Carpentier Forsythe Racing
10   Oriol Servià Sigma Autosport

Vancouver redigera

Plats Förare Team
1   Roberto Moreno Patrick Racing
2   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
3   Michael Andretti Team Motorola
4   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
5   Oriol Servià Sigma Autosport
6   Michel Jourdain Jr. Bettenhausen Motorsport
7   Tora Takagi Walker Motorsport
8   Kenny Bräck Team Rahal
9   Dario Franchitti Team KOOL Green
10   Memo Gidley Chip Ganassi Racing

Lausitzring redigera

Plats Förare Team
1   Kenny Bräck Team Rahal
2   Max Papis Team Rahal
3   Patrick Carpentier Forsythe Racing
4   Michael Andretti Team Motorola
5   Oriol Servià Sigma Autosport
6   Toranosuke Takagi Walker Motorsport
7   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
8   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
9   Scott Dixon PacWest Racing
10   Paul Tracy Team KOOL Green

Rockingham redigera

Plats Förare Team
1   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
2   Kenny Bräck Team Rahal
3   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
4   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
5   Michael Andretti Team Motorola
6   Paul Tracy Team KOOL Green
7   Jimmy Vasser Patrick Racing
8   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
9   Dario Franchitti Team KOOL Green
10   Oriol Servià Sigma Autosport

Houston redigera

Plats Förare Team
1   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
2   Dario Franchitti Team KOOL Green
3   Memo Gidley Chip Ganassi Racing
4   Toranosuke Takagi Walker Motorsport
5   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
6   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
7   Kenny Bräck Team Rahal
8   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
9   Max Papis Team Rahal
10   Patrick Carpentier Forsythe Racing

Laguna Seca redigera

Plats Förare Team
1   Max Papis Team Rahal
2   Memo Gidley Chip Ganassi Racing
3   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
4   Scott Dixon PacWest Racing
5   Jimmy Vasser Patrick Racing
6   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske
7   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing
8   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
9   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
10   Adrián Fernández Fernández Racing

Surfers Paradise redigera

Plats Förare Team
1   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
2   Michael Andretti Team Motorola
3   Alex Tagliani Forsythe Racing
4   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
5   Kenny Bräck Team Rahal
6   Jimmy Vasser Patrick Racing
7   Michel Jourdain Jr. Bettenhausen Motorsport
8   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing
9   Max Papis Team Rahal
10   Memo Gidley Chip Ganassi Racing

Fontana redigera

Plats Förare Team
1   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing
2   Max Papis Team Rahal
3   Alex Tagliani Forsythe Racing
4   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing
5   Tony Kanaan Mo Nunn Racing
6   Gil de Ferran Marlboro Team Penske
7   Michael Andretti Team Motorola
8   Casey Mears Mo Nunn Racing
9   Alex Barron Arciero-Wells Racing
10   Patrick Carpentier Forsythe Racing

Slutställning redigera

Plats Förare Team Poäng
1   Gil de Ferran Marlboro Team Penske 199
2   Kenny Bräck Team Rahal 163
3   Michael Andretti Team Motorola 147
4   Hélio Castroneves Marlboro Team Penske 141
5   Cristiano da Matta Newman/Haas Racing 140
6   Max Papis Team Rahal 107
7   Dario Franchitti Team KOOL Green 105
8   Scott Dixon PacWest Racing 96
9   Tony Kanaan Mo Nunn Racing 93
10   Patrick Carpentier Forsythe Racing 91
11   Alex Tagliani Forsythe Racing 80
12   Jimmy Vasser Patrick Racing 77
13   Roberto Moreno Patrick Racing 76
14   Paul Tracy Team KOOL Green 73
15   Christian Fittipaldi Newman/Haas Racing 70
16   Bruno Junqueira Chip Ganassi Racing 68
17   Memo Gidley Chip Ganassi Racing 65
18   Adrián Fernández Fernández Racing 45
19   Oriol Servià Sigma Autosport 42
20   Michel Jourdain Jr. Bettenhausen Motorsport 30
21   Toranosuke Takagi Walker Motorsport 29
22   Bryan Herta Forsythe Racing 28
23   Alex Zanardi Mo Nunn Racing 24
24   Maurício Gugelmin PacWest Racing 17
25   Max Wilson Arciero-Blair Racing 12
26   Shinji Nakano Fernández Racing 11
27   Casey Mears Mo Nunn Racing 7
28   Nicolas Minassian Chip Ganassi Racing 7
29   Alex Barron Arciero-Wells Racing 4
30   Townsend Bell Patrick Racing 1

Resultat redigera

Plats Förare Mot   LB   Tex   Naz   Jap   Mil   Det   Por   Cle   Tor   Mic   Chi   Mid   RA   Van   Ger   UK   Hou   Lag   Aus   Fon   Poäng
1   Gil de Ferran 2 3 Ret Ret 7 6 13 4 14 Ret 3 2 5 2 8 1 1 3 4 6 199
2   Kenny Bräck 5 Ret 2 1 1 9 11 6 Ret Ret 1 20 14 8 1 2 7 Ret 5 Ret 163
3   Michael Andretti 4 Ret 6 Ret 2 4 8 15 1 Ret Ret Ret 2 3 4 5 Ret 14 2 7 147
4   Hélio Castroneves 8 1 11 2 Ret 1 17 12 Ret 8 7 1 7 18 12 4 5 6 20 Ret 141
5   Cristiano da Matta 1 2 10 Ret Ret 7 10 7 15 5 19 10 6 Ret Ret 3 6 Ret 1 1 140
6   Max Papis 12 17 Ret 6 8 11 1 18 8 Ret 13 Ret 16 Ret 2 11 9 1 9 2 107
7   Dario Franchitti 9 6 8 Ret 9 2 6 1 Ret 2 15 16 Ret 9 Ret 9 2 Ret Ret Ret 105
8   Scott Dixon 13 19 1 9 3 Ret 7 20 5 10 4 12 4 13 9 Ret Ret 4 15 Ret 98
9   Tony Kanaan 7 7 16 3 6 WD Ret 16 10 Ret 8 5 12 4 7 8 12 8 17 5 93
10   Patrick Carpentier Ret Ret Ret Ret 17 8 5 Ret Ret 1 2 3 9 16 3 16 10 Ret 11 10 91
11   Alex Tagliani Ret 18 Ret Ret 12 Ret 12 9 2 6 6 7 8 Ret Ret 14 Ret 15 3 3 80
12   Jimmy Vasser 6 5 4 5 Ret Ret 16 5 Ret 14 Ret Ret Ret 15 7 11 5 6 12 77
13   Roberto Moreno Ret 11 12 10 15 3 2 8 11 12 20 6 11 1 Ret 13 Ret Ret Ret Ret 76
14   Paul Tracy 3 4 3 Ret Ret Ret Ret Ret 6 7 12 4 Ret Ret 10 6 Ret Ret 14 Ret 73
15   Christian Fittipaldi Ret Ret 5 4 Ret 5 3 11 12 Ret Ret 8 Ret 11 Ret Ret 8 9 8 13 70
16   Bruno Junqueira Ret 9 7 Ret 4 Ret Ret Ret 13 9 17 13 1 12 11 Ret Ret 7 Ret 4 68
17   Memo Gidley Ret 2 17 14 5 11 Ret 10 14 18 3 2 10 14 65
18   Adrián Fernández Ret 16 Ret Ret 5 12 19 Ret 3 Ret 10 Ret 3 Ret Ret Ret 14 10 19 Ret 45
19   Oriol Servià 14 14 9 Ret 14 Ret 9 17 Ret 11 18 9 10 5 5 10 Ret Ret Ret 11 42
20   Michel Jourdain Jr. 17 13 13 11 13 Ret 15 Ret 16 3 Ret 17 17 6 17 19 Ret Ret 7 16 30
21   Tora Takagi 10 Ret 14 Ret DSQ Ret 18 14 Ret 13 11 Ret Ret 7 6 Ret 4 13 16 15 29
22   Bryan Herta 16 10 Ret Ret Ret Ret 14 3 Ret 4 21 Ret Ret 17 Ret 15 13 12 18 Ret 28
23   Alex Zanardi Ret Ret Ret 7 11 Ret Ret 13 4 Ret 9 19 13 Ret Ret 24
24   Maurício Gugelmin 15 Ret 12 10 10 Ret 10 7 15 22 14 Ret 15 16 20 Ret Ret Ret Ret 17
25   Max Wilson Ret Ret 17 Ret Ret 4 19 Ret 15 Ret Ret 18 21 16 Ret 12
26   Shinji Nakano 18 12 15 8 16 13 Ret Ret 9 Ret 16 18 15 14 Ret 17 15 Ret 12 Ret 11
27   Casey Mears 17 11 Ret 8 7
28   Nicolas Minassian 11 8 18 Ret Ret Ret 7
29   Alex Barron 13 9 4
30   Townsend Bell 13 12 1
31   Michael Krumm Ret 15 0
31   Luiz Garcia Jr. Ret Ret 0
Plats Förare Mot   LB   Tex   Naz   Jap   Mil   Det   Por   Cle   Tor   Mic   Chi   Mid   RA   Van   Ger   UK   Hou   Lag   Aus   Fon   Poäng