Wikipedia

Bufotalin

Bufotalin är en kardiotoxisk bufanolidsteroid, hjärtglykosidanalog, utsöndrad av ett antal paddor.[2][3] Bufotalin kan extraheras från hudens parotoidkörtlar hos flera typer av padda. Namnet kommer från Bufo, det latinska namnet för padda. Bufotalin är en glykosid som kan påverka hjärtat.[4] Det är inte farligt för människor, men kan vara dödligt för andra djur, till exempel hundar.

Bufotalin
Bufotalin
Systematiskt namn(3S,5R,10S,13R,14S,16S,17R)-3,14-Dihydroxi-10,13-dimetyl-17-(6-oxopyran-3-yl)-1,2,3,4,5,6,7,8,9,11,12,15,16,17-tetradekahydrocyklopenta[a]fenantren-16-yl)acetat
Kemisk formelC26H36O6
Molmassa444,568 g/mol
UtseendeKristallint fast ämne
CAS-nummer471-95-4
Faror
HuvudfaraGiftig
LD504,13 mg·kg−1 (mus, IV)

0,4 mg·kg−1 (mus, SC)

0,136 mg·kg−1 (katt, IV)[1]
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Liksom bufagin från Agapadda och senso från Japansk padda har det använts som hjärtstimulerande medel.[5]

Framställning redigera

Rhinella marina (Cane padda), Rhaebo guttatus (Slätsidig padda), Bufo melanostictus (asiatisk padda) och Bufo bufo (vanlig europeisk padda) är källor till bufotalin.[2][3][6]

Egenskaper redigera

Om bufotalin förestras med suberylarginin erhålls den bufotalinliknande steroiden bufotoxin.[7]

Användning redigera

Bufotalin är en del av Ch'an Su, en traditionell kinesisk medicin som används mot cancer. Det är också känt som Venenum Bufonis eller senso (japanska).[8]

Säkerhet redigera

Specifikt hos katter är den dödliga mediandosen 0,13 mg/kg[1] och hos hundar 0,36 mg/kg (intravenös).[9]

Eftersom det inte finns något motgift mot bufotalin måste alla förekommande symtom behandlas separat eller om möjligt i kombination med andra. För att öka klarläggandet teoretiskt, på grund av likheterna med digitoxin, kan kolestyramin, ett gallsalt, vara till hjälp.[9] Nya djurstudier har visat att taurin återställer hjärtfunktioner.[10]

Symtomatiska motmedel kan vara lignokain, atropin och fenytoin för hjärttoxicitet och intravenösa kaliumföreningar för att korrigera hyperkalemi från dess effekt på Na+/K+ ATPaspumpen.[9]

Farmakologi och verkningsmekanismer redigera

Efter en enda intravenös injektion distribueras bufotalin snabbt och elimineras från blodplasman med en halvtid på 28,6 minuter och en MRT på 14,7 min. Efter 30 minuter efter intaget av bufotalin är koncentrationerna i hjärnan och lungorna signifikant högre än i blod och andra vävnader.[11] Det ökar också cancercellens mottaglighet för apoptos via TNF-α-signalering av BH3-interagerande domändödsagonist och STAT-proteiner.[12]

Bufotalin inducerar apoptos in vitro i humant hepatocellulärt karcinom Hep 3B-celler och kan involvera kaspaser och apoptosinducerande faktor (AIF).[13] Användningen av bufotalin som en cancerbehandlande förening är fortfarande (2022) i experimentfasen. Det stoppar också cellcykeln vid G(2)/M, genom upp- och nedreglering av flera enzymer.

Mekanismen för biotransformation av bufotalin är fortfarande okänd. Undersökningar har visat att bufotalin bioomvandlas till minst fem olika föreningar.[14]

 
De fem kända biotransformationsprodukterna av bufotalin.

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bufotalin, 5 juli 2022.

Noter redigera

  1. ^ [a b] "Datasheet: Bufotalin sc-202509" Santa Cruz Biotechnology, Inc.http://datasheets.scbt.com/sc-202509.pdf
  2. ^ [a b] Kwan, T (september 1992). ”Digitalis toxicity caused by toad venom.”. Chest 102 (3): sid. 949–50. doi:10.1378/chest.102.3.949. PMID 1325343. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141011092604/http://journal.publications.chestnet.org/data/Journals/CHEST/21654/949.pdf. Läst 5 mars 2014. 
  3. ^ [a b] Jan, SL (november–december 1997). ”Intoxication after ingestion of toad soup: report of two cases.”. Zhonghua Minguo Xiao Er Ke Yi Xue Hui Za Zhi 38 (6): sid. 477–80. PMID 9473822. 
  4. ^ Göthberg Gunnar, Sandberg Finn, red (1982). Örtmedicin och växtmagi (1. uppl.). Stockholm: Det bästa [Reader's digest]. Libris 7593152. ISBN 91-7030-073-9 
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 283 
  6. ^ Ferreira, PM (september 2013). ”Antiproliferative activity of Rhinella marina and Rhaebo guttatus venom extracts from Southern Amazon.”. Toxicon 72: sid. 43–51. doi:10.1016/j.toxicon.2013.06.009. PMID 23796725. 
  7. ^ Müller-Schwarze, D (2006). Chemical ecology of vertebrates. Cambridge: Cambridge University Press. sid. 255. ISBN 978-0521363778 
  8. ^ Zhang, DM (oktober 2012). ”Bufotalin from Venenum Bufonis inhibits growth of multidrug resistant HepG2 cells through G2/M cell cycle arrest and apoptosis.”. European Journal of Pharmacology 692 (1–3): sid. 19–28. doi:10.1016/j.ejphar.2012.06.045. PMID 22841670. 
  9. ^ [a b c] Spoerke, DG (1 november 1986). ”Toad Toxins”. http://www.erowid.org/animals/toads/toads_health1.shtml. 
  10. ^ Ma, Hongyue (januari 2012). ”Protective effect of taurine on cardiotoxicity of the bufadienolides derived from toad (Bufo bufo gargarizans Canto) venom in guinea-pigs in vivo and in vitro”. Toxicology Mechanisms and Methods 22 (1): sid. 1–8. doi:10.3109/15376516.2011.583295. PMID 22150009. 
  11. ^ Yu, CL (25 december 2010). ”Plasma pharmacokinetics and tissue distribution of bufotalin in mice following single-bolus injection and constant-rate infusion of bufotalin solution”. European Journal of Drug Metabolism and Pharmacokinetics 35 (3–4): sid. 115–121. doi:10.1007/s13318-010-0017-6. PMID 21302038. 
  12. ^ Waiwut, P (januari 2012). ”Bufotalin sensitizes death receptor-induced apoptosis via Bid- and STAT1-dependent pathways.” (PDF). International Journal of Oncology 40 (1): sid. 203–8. doi:10.3892/ijo.2011.1182. PMID 21887462. http://www.spandidos-publications.com/ijo/40/1/203/download. 
  13. ^ Su, CL (14 januari 2009). ”Involvement of Caspases and Apoptosis-Inducing Factor in Bufotalin-Induced Apoptosis of Hep 3B Cells”. Journal of Agricultural and Food Chemistry 57 (1): sid. 55–61. doi:10.1021/jf802769g. PMID 19055367. 
  14. ^ Zhang, X (oktober 2011). ”Biotransformation of bufadienolides by cell suspension cultures of Saussurea involucrata.”. Phytochemistry 72 (14–15): sid. 1779–85. doi:10.1016/j.phytochem.2011.05.004. PMID 21636103. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bufotalin&oldid=53952984”