Boreray (skotsk gaeliska: Boraraigh) är en obebodd ö i den världsarvs-skyddade ögruppen St Kilda i Nordatlanten. Ön är hemvist åt den ovanliga fårrasen Borerayfår.

Boreray längst till höger, Stac an Armin längst till vänster och Stac Lee i mitten
Boreray på kartan över Yttre Hebriderna
Boreray
Boreray på kartan över Yttre Hebriderna.

Geografi redigera

Boreray ligger cirka 66 kilometer västnordväst om North Uist. Ön är cirka 77 hektar stor och når en höjd på 384 meter vid den högsta punkten Mullach an Eilein.

Boreray är bildad av breccia, gabbro och dolerit.[1]

Det finns två raukar (eng:Stac, vertikal pelare av sten), precis vid Boreray. Stac En Armin, som är belägen 400 meter åt norr, är 196 meter hög, medan Stac Lee, 600 meter åt väster, är 172 meter hög. Boreray är den minsta av de skotska öar som har en topp över tusen fot.

Historia redigera

Macauley (1764) rapporterar att det finns fem druidaltare på öarna, inklusive en stor cirkel av stenar fastsatta vinkelrätt i marken vid Stallir House of Boreray.[2] Öarna köptes 1931 av ornitologen John Crichton-Stuart, 5:e markis av Bute. Efter hans död skänktes de 1957 till National Trust for Scotland (NTS), som är den nuvarande ägaren.[1]

St Kilda listades som ett världsarv 1986 av Unesco på grund av sin exceptionella naturliga skönhet och sina betydelsefulla livsmiljöer. I juli 2004 utvidgades detta för att även omfatta den omgivande marina miljön. I juli 2005 uppmärksammades ögruppen ytterligare genom att få en dubbel världsarvsstatus för både natur- och kulturbetydelse.[3]

Djurliv redigera

Borerays klippor är hemvist för olika havsfåglar. Under 1959 räknades 45 000 par havssulor på ön och dess två rauk-öar. Det finns också över 130 olika sorter av blommande växter på ön.[4] Ön är också hemvist för en ovanlig fårras, kända som Borerayfår.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter redigera

  1. ^ [a b] ”World Heritage Sites Protected Areas Programme - St Kilda”. United Nations Environment Programme. Arkiverad från originalet den 18 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080718175107/http://www.unep-wcmc.org/sites/wh/stkilda.html. Läst 5 januari 2008. 
  2. ^ Macauley, Rev Kenneth (1764) History of St Kilda. London
  3. ^ ”St Kilda”. National Trust for Scotland. Arkiverad från originalet den 10 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160110172858/http://www.kilda.org.uk/. Läst 5 januari 2008. 
  4. ^ Haswell-Smith, Hamish (1996). The Scottish Islands. Canongate. sid. 268. ISBN 0 86241 579 9 

Externa länkar redigera

  •   Wikimedia Commons har media som rör Boreray.