Bombus frigidus (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus) som sällsynt finns i Kanada och USA.

Bombus frigidus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläktePyrobombus[1]
ArtB. frigidus
Vetenskapligt namn
§ Bombus frigidus
AuktorSmith, 1854[2]
Utbredning
Synonymer

Bombus carriei Greene, 1860

Bombus couperi Cresson, 1878
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Huvudet är kort, svart, ofta med inblandning av gula hår och med en relativt kort tunga.[3][4] Mellankroppen är gul med ett svart, fyrkantigt fält mellan vingfästena. Av bakkroppens fyra främre tergiter (segment på ovansidan) är de två till tre främsta gula, följda av ett till två svarta segment. De sista bakkroppssegmenten är orange.[4]

Ekologi redigera

Arten är känd för att vara en av de åtminstone två humlearter (den andra är Bombus bifarius) som har en mekanism mot inavel: Studier har visat, att drottningar och hanar från samma koloni känner igen varandra och vanligen undviker att para sig med varandra.[5]

Bombus frigidus är en bergsart som endast lever på högre höjd.[6]

Den är av betydelse för pollineringen av örter ur blåbärssläktet[7], men besöker ett flertal blommande växter, som mjölkearter, lupiner, nävor, snöbär, klöver, röllikor[4], tistlar, fjärvor och maskros[3].

Utbredning redigera

Arten finns i bergsområden i Alaska, Nordvästterritorierna i Kanada,[6] Montana, norra och sydöstra Idaho, Wyoming, Colorado[4] samt norra Wisconsin.[3]

I USA är arten sällsynt.[3]

Källor redigera

  1. ^ Pyrobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/pr.html#frigidus. Läst 15 januari 2015. 
  2. ^ ”Bombus frigidus” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+frigidus. Läst 24 februari 2015. 
  3. ^ [a b c d] Sheila Colla, Leif Richardson och Paul Williams (2010). ”Bumble Bees of the Eastern United States” (på engelska) (5,65 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. sid. 16–17. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Colla&al11_EBG.pdf. Läst 21 februari 2015. 
  4. ^ [a b c d] Jonathan Koch, James Strange och Paul Williams (2012). ”Bumble Bees of the Western United States” (på engelska) (7,56 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. sid. 46–49. https://xerces.org/sites/default/files/2018-05/12-053_01_Western_BB_guide.pdf. Läst 29 februari 2020. 
  5. ^ Penelope R. Whitehorn, Matthew C. Tinsley, Dave Goulson (27 mars 2009). Jean Louveaux & Friedrich Ruttner. red. ”Kin recognition and inbreeding reluctance in bumblebees” (på engelska) (PDF (106 kB)). Apidologie (Les Ulis, Frankrike: EDP Sciences) 40: sid. 627–633. doi:10.1051/apido/2009050. http://www.apidologie.org/articles/apido/pdf/2009/06/m09004.pdf. Läst 24 februari 2015. 
  6. ^ [a b] ”North American bumblebees” (på engelska). Bumblebee.org. http://www.bumblebee.org/NorthAmerica.htm. Läst 26 januari 2013. 
  7. ^ L. W. Boulanger, G. W. Wood, E. A. Osgood, & C. O. Dirks (1967). ”Native Bees Associated With the Low-Bush Blueberry in Maine and Eastern Canada” (på engelska) (PDF (1,17 MB)). Technical Bulletin (Orono, USA / New Brunswick, Kanada: Maine Agricultural Experiment Station, Canada Agriculture Research Station) (T 26): sid. 21. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402155544/http://library.umaine.edu/MaineAES/TechnicalBulletin/tb26.pdf. Läst 24 februari 2015.