Blanfordimys bucharicus
Blanfordimys bucharicus[3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Boris Stepanovich Vinogradov 1930. Blanfordimys bucharicus ingår i släktet Blanfordimys och familjen hamsterartade gnagare.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]
| Blanfordimys bucharicus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Blanfordimys |
| Art | Blanfordimys bucharicus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Blanfordimys bucharicus | |
| Auktor | (Vinogradov, 1930) |
| Synonymer | |
| Blanfordimys bucharensis[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten listas i nyare verk i släktet åkersorkar.[7]
Utseende redigera
Individerna blir upp till 127 mm långa (huvud och bål), har en upp till 34 mm lång svans och den maximala vikten är 53 g. Huvudet och bålen ovansidan är täckta av grå päls och på undersidan förekommer vitaktig päls. Även vid svansen är undersidan otydlig ljusare. Skillnaden mot andra åkersorkar består i avvikande detaljer av tänderna.[7]
Utbredning redigera
Denna gnagare förekommer i norra Afghanistan, östra Uzbekistan och i Tadzjikistan. I bergstrakter når arten 3000 meter över havet. Habitatet utgörs av gräsmarker med mjuk jord.[1]
Ekologi redigera
Individerna är aktiva på dagen och bildar kolonier i komplexa tunnelsystem. Honor kan para sig hela året med undantag av 2-3 heta månader under sommaren.[1]
Arten äter främst gröna växtdelar och frön. Den kan vara aktiv under alla dagtider. Boets centrala rum ligger 25 till 90 cm under markytan. Några gångar ligger tät under markytan och andra 25 till 45 cm djup. Under gynnsamma förhållanden kan det finnas 20 000 ingångar per hektar. Fortplantningen sker mellan januari och maj. Honor kan ha två kullar per år med 3 till 6 ungar per kull.[7]
Källor redigera
- ^ [a b c] Cassola, F. 2016 Blanfordimys bucharensis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 november 2022.
- ^ (2005) , website Blanfordimys bucharensis, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (18 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/blanfordimys+bucharicus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Microtus bucharensis”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 332. ISBN 978-84-16728-04-6