Blålupin
Blålupin eller sötlupin (Lupinus angustifolius) är en art i familjen ärtväxter från södra Europa och Medelhavsområdet. Växten ger en proteinrik ätlig böna, och har länge odlats i bland annat medelhavsområdet, Mellanöstern och Sydamerika. Den används både som människoföda och till djurfoder. Kronbladen är blå och växten är kvävefixerande.[2]
| Blålupin Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ärtordningen Fabales |
| Familj | Ärtväxter Fabaceae |
| Släkte | Lupinsläktet Lathyrus |
| Art | Blålupin L. angustifolius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lathyrus angustifolius | |
| Auktor | Linné |
Sötlupin tar upp kväve från luften, vilket ger ett jämförelsevis mindre behov av kvävegödsling vid odling. Dess långa pålrötter både binder och luckrar upp jorden.[3] Arten kan därför planteras på urlakade jordar som en jordförbättrare. Enligt Axfoundation sprider sig sötlupin inte i det vilda, och det är svårt eller omöjligt att korsa arten med den vanliga trädgårdslupinen, som är giftig.[3]
Vid testodling i Sverige gav sötlupinen en avkastning på 3,7 ton per hektar, och bönorna fick ett proteininnehåll på cirka 36 %. Tillsammans med åkerböna har den föreslagits som en ersättning för den mycket miljöbelastande sojabönan, i djurfoder och mat.[3]
Växten når en höjd av 20 till 150 centimeter och den blommar mellan april och juni.[1]
Ekologi redigera
Arten växer i låglandet och i bergstrakter upp till 1500 meter över havet. Naturliga populationer hittas vanligen i öppna buskskogar, invid vägar, på ängar, i klippiga områden, i stäpper och på obrukad jordbruksmark. Blålupin utvecklas bäst vid temperaturer mellan 6 och 26°C men den kan uthärda -6°C.[1]
Hot redigera
Lokala bestånd hotas av intensivt brukade betesmarker och av landskapsförändringar. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar blålupin som livskraftig (LC).[1]
Bilder redigera
-
Blomställning -
Ärtskidor av blålupin, Muséum de Toulouse
Synonymer redigera
subsp. angustifolius
- Lupinus angustifolius proles cryptanthus (Shuttlew.) Rouy
- Lupinus angustifolius proles linifolius (Roth) Rouy
- Lupinus angustifolius subsp. cryptanthus (Shuttlew.) P.Fourn.
- Lupinus angustifolius subsp. leucospermus (Boiss. & Reut.) Cout.
- Lupinus angustifolius subsp. linifolius (Roth) Arcang.
- Lupinus angustifolius subsp. linifolius P.Fourn.
- Lupinus cryptanthus Shuttlew.
- Lupinus jugoslavicus Kazim. & Nowacki
- Lupinus leucospermus Boiss. & Reut.
- Lupinus linifolius J.N.Buek
- Lupinus linifolius Roth
- Lupinus philistaeus Boiss.
- Lupinus reticulatus Desv.
- Lupinus reticulatus subsp. linifolius (Roth) Nyman comb. illeg.
- Lupinus varius Savi nom. illeg.
- Lupinus varius L.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d] Rhodes, L. & Maxted, N. 2014 Lupinus angustifolius . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 25 februari 2022.
- ^ Davies, Paul; Bob Gibbons. Field Guide to Wild Flowers of Southern Europe. The Crowood Press Ltd
- ^ [a b c] Sötlupinen, den nordiska sojan?, axfoundation.se
Övriga källor redigera
Cullen, J. (1995) The European Garden Flora: Dicotyledons (Vol 4) ISBN 0-521-42095-4
Externa länkar redigera
- Flora Vascular de Canarias
- Sötlupin – den nya sojan?, Länsstyrelsen i Stockholm