Björn Gustafson
Björn Herman Leonard Gustafson, egentligen Gustafsson, född 30 november 1934 i Bromma församling i Stockholm,[2][1] är en svensk skådespelare.
| Björn Gustafson | |
 Björn Gustafson, 1961. | |
| Född | Björn Herman Leonard Gustafsson[1] 30 november 1934[1] Bromma församling, Stockholm, Sverige[1] |
|---|---|
| Aktiva år | 1955– |
| Maka | Gisela Jonsson (sedan 1962) |
| Betydande roller | |
| Alfred i Emil i Lönneberga Berättarröst i Alfons Åberg Bertilsson i Dubbelstötarna Dynamit-Harry i Jönssonligan-filmerna (1982–2000) Bert Hersby i Sjukan | |
| IMDb SFDb | |
Gustafson är förknippad med folkkära roller som den snälle drängen Alfred i filmerna om Emil i Lönneberga 1971–1973, den fumlige Dynamit-Harry i Jönssonligan och den sympatiske men kriminelle studierektorn Jan Bertilsson i Dubbelstötarna (1980), Dubbelsvindlarna (1982) och Studierektorns sista strid (1986). Socialisten Bert Hersby i TV-serien Sjukan är också en av Gustafsons mer kända roller. Han har även gjort berättarrösten till TV-serien Alfons Åberg.
Biografi redigera
Björn Gustafson, som är son till timmermannen Herman Gustafson och Harriet Näslund,[3] växte upp i Bromma tillsammans med systern Lena (1940–2016)[4] som senare gifte sig med skådespelaren Sten Mattsson. Björn Gustafson studerade på Axel Witzanskys teaterskola och efter en sejour vid Wasa teater i Finland kom han 1954 in vid Dramatens elevskola och blev elevkamrat med Bibi Andersson, Mona Malm, Gun Jönsson, Gunilla Sundberg-Poppe och Lars Lind.
Efter debuten på Dramaten 1955 i Leck Fischers Vår egen ö tillhörde han periodvis Dramatens ensemble och har gjort lite drygt 70 roller där. Först fick han göra en rad säregna figurer i diverse småroller, men våren 1957 gjorde han Mickey Maloy mot Lars Hanson och Inga Tidblad i världspremiären på Eugene O'Neills drama Ett stycke poet, som Olof Molander satte upp på Stora scenen. Gustafson medverkade de närmast påföljande åren i Tjechovs Ivanov (1957), Ostrovskijs Vargar och lamm (1960), Shakespeares Kung John (1961) i regi av Alf Sjöberg. Han var även med Sjöbergs båda storslagna Brecht-uppsättningar: Svejk i andra världskriget (1963) där han gjorde Baloun mot Allan Edwalls Svejk och Mutter Courage med Margaretha Krook i titelrollen. Senare återkom han till Dramaten i Hustruskolan (1980) och Dödgrävaren (1992).[5]
Han har även varit engagerad vid Stockholms stadsteater, turnerat med Riksteatern och spelat på Allan Edwalls Teater Brunnsgatan Fyra. Han spelade mot Meg Westergren i Karin Thunbergs Lite längtan, helt enkelt (2016) på Stockholms stadsteater.
På Stockholms privatteatrar har Gustafson rönt framgång som komiker. Han gjorde huvudrollen som taxichauffören i Kuta och kör (1984) på Folkan. Därefter följde framgångar som Det stannar i familjen (1988) och Skaffa mig en tenor (1989). På Maximteatern spelade han i farserna Rakt ner i fickan (1996) och Pengarna eller livet (1998) samt i revyn Strålande tider! Härliga tider! (2000).
Gustafson filmdebuterade redan 1952 som ung man vid dansbanan i Ragnar Frisks Flottare med färg. Gustafson har samarbetat mycket med Ulf Brunnberg i Jönssonligan-filmerna och i flera TV-produktioner som till exempel Sjukan (1995) och i Ray Cooney-farsen Oj då en till! på Folkteatern 1987. Gustafson spelade revy med Brunnberg på Stora Teatern i Stockholm och gjorde huvudrollen som tönten i komedin Hjääälp! The Nerd! på samma scen. Sommaren 2003 spelade han en förvirrad folkparksföreståndare i Eva Rydbergs lustspel Kaos i folkparken på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Våren 2008 medverkade han i TV-serien Andra Avenyn, där han spelade pensionerad psykolog. I TV har Gustafson gjort komediroller i serierna En fyra för tre och Sjukan.
För barnpubliken är hans röst välkänd från bland annat Robin Hood (broder Tucks svenska röst), de tecknade filmerna om Pelle Svanslös av Stig Lasseby (som Bull) och barnprogrammet Alfons Åberg (1979–1981, 1994). I det sistnämnda fallet har han lånat ut sin röst till både TV och ljudbok.
Björn Gustafson är sedan 1962 gift med Gisela Gustafson, född Jonsson 1937, dotter till musikern Josef Briné och Viktoria, ogift Böhm.[3][6] Makarna har tre barn tillsammans.[7]
Produktioner redigera
Teater redigera
Roller redigera
Regi redigera
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1970 | Mr Ernest The Importance Of Being Earnest |
Oscar Wilde | Stockholms stadsteater. |
| 1985 | Intill mjölkhagen |
Dylan Thomas | Stockholms stadsteater |
| 1999 | Fullpackat |
Eric Chappell | Riksteatern |
| 2001 | Brinner Paris... |
Bill Warnock | Riksteatern |
Filmografi (i urval) redigera
- 1956 – Swing it, fröken
- 1957 – Värmlänningarna
- 1957 – Vägen genom Skå
- 1958 – Mannekäng i rött
- 1958 – Fröken April
- 1958 – Lek på regnbågen
- 1959 – Sängkammartjuven
- 1959 – Ryttare i blått
- 1961 – Ljuva ungdomstid
- 1961 – Pojken i trädet
- 1962 – En nolla för mycket
- 1962 – Värmlänningarna
- 1963 – Kurragömma
- 1964 – Är du inte riktigt klok?
- 1965 – Kärlek 65
- 1966 – Ormen
- 1967 – Mördaren – en helt vanlig person
- 1968 – Bombi Bitt och jag (TV-serie)
- 1968 – Badarna
- 1969 – Mej och dej
- 1969 – Eriksson
- 1970 – Frida och hennes vän (TV-serie)
- 1971 – Emil i Lönneberga - drängen Alfred
- 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga - drängen Alfred
- 1973 – Den vita stenen (TV-serie) - Bror Emilsson, konditor
- 1973 – Makt på spel (TV-serie)
- 1973 – Robin Hood (röst som broder Tuck)
- 1973 – Emil och griseknoen - drängen Alfred
- 1974 – Vita nejlikan eller Den barmhärtige sybariten
- 1974 – Engeln (TV-serie)
- 1975 – Nisse och Greta (TV-serie)
- 1975 – Robert och Jessica (TV-serie)
- 1975 – Från A till Ö (TV-serie) - Arvid Tallfors, jägmästare
- 1978 – En och en
- 1979 – Min älskade
- 1980 – Och skeppets namn var Gigantic (TV-program) (TV-pjäs)
- 1980 – Swedenhielms (TV-serie) (TV-pjäs)
- 1980 – Huset i världens mitt
- 1980 – Madicken på Junibacken - Einar Berglund, doktor
- 1980 – Dubbelstötarna (TV-serie) - Jan Bertilsson, studierektor
- 1980 – Mannen som blev miljonär
- 1980 – Marmeladupproret
- 1981 – Pelle Svanslös (röst som Bull)
- 1982 – Jönssonligan & Dynamit-Harry - Dynamit-Harry
- 1982 – Dubbelsvindlarna (TV-serie) - Jan Bertilsson, studierektor
- 1983 – P&B
- 1983 – Vad betjänten såg (TV-program) (TV-pjäs)
- 1984 – Jönssonligan får guldfeber - Dynamit-Harry
- 1984 – Hur ska det gå för Pettersson? (TV-teater)
- 1984 – Åke och hans värld
- 1985 – Pelle Svanslös i Amerikatt (röst som Bull)
- 1986 – Jönssonligan dyker upp igen - Dynamit-Harry
- 1987 – Mälarpirater
- 1989 – Jönssonligan på Mallorca - Dynamit-Harry
- 1989 – Godnatt herr luffare - Manfred, luffare
- 1990 – Rosenbaddarna (TV-serie)
- 1991 – Oxen
- 1991 – Den goda viljan (TV-serie)
- 1992 – Jönssonligan & den svarta diamanten - Dynamit-Harry
- 1994 – Flumsnack
- 1994 – Pillertrillaren
- 1995 – Jönssonligans största kupp - Dynamit-Harry
- 1995 – Sjukan (TV-serie), första säsongen
- 1995 – Alfred
- 1996–1997 – En fyra för tre (TV-serie)
- 1997 – Sjukan (TV-serie), andra säsongen
- 2000 – Jönssonligan spelar högt - Dynamit-Harry
- 2002 – Utanför din dörr
- 2005 – Doxa
- 2005 – Lovisa och Carl Michael (TV-serie)
- 2006 – Världarnas bok (TV-serie)
- 2007 – Höök (TV-serie)
- 2007 – Animalia (TV-serie) (Berättare, Kalevi-morfar, Toucan) (röst)
- 2007–2008 – Hotell Kantarell (TV-serie)
- 2008 – Andra Avenyn (TV-serie)
- 2011 – Någon annanstans i Sverige
- 2012 – Gustafsson 3 tr (TV-serie)
- 2016 – Selmas saga (TV-serie) (julkalender)
- 2016 – Syrror (TV-serie)
- 2017 – Jakten på tidskristallen (TV-serie)
- 2017–2019 – Enkelstöten (TV-serie)
- 2017 – Fröken Frimans krig (TV-serie)
- 2018 – Sjölyckan (TV-serie)
- 2019 – Solsidan (TV-serie)
- 2019 – En del av mitt hjärta
- 2020 – Helt perfekt (TV-serie)
- 2020 – Champagne & Cyanide (kortfilm)
Priser och utmärkelser redigera
- 1975 – Gösta Ekman-stipendiet[21]
- 1985 – Svenska Dagbladets Poppepris[21]
- 1996 – Guldmasken för "Bästa manliga biroll i pjäs" i Rakt ner i fickan[22]
- 2002 – Mottog pris ur Truxas minnesfond[källa behövs]
- 2004 – Guldmasken för "Bästa manliga biroll i musikal" i Fångad på nätet[23]
- 2009 – Litteris et Artibus[24]
- 2023 – Hedersguldbaggen[25]
Källor redigera
- ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Gustafsson, Björn Herman Leonard
- ^ Sveriges befolkning 2000: Gustafsson, Björn Herman Leonard (1934-11-30) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
- ^ [a b] Gustafsson, Björn H L, skådespelare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1997 / s 407.
- ^ Stockholms befolkning 1945, Arkiv Digital.
- ^ Björn Gustafson i Dramatens rollbok
- ^ Sveriges befolkning 1960, Arkiv Digital
- ^ Björn och Meg först ut i Eslöv Eventnews.se. Åtkomst 29 december 2022.
- ^ ”Skansenteatern”. Leopolds antikvariat. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328020221/http://www.abm.se/leopolds/Skansenteatern.html. Läst 19 mars 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 25. 23 juni 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-06-23/167/25. Läst 19 mars 2016.
- ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015.
- ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015.
- ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm. ”Kuta och kör”. https://www.svtplay.se/video/28746810/kuta-och-kor. Läst 7 juni 2022.
- ^ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Lars Linder (13 september 1991). ”Flott och lagom med goda artister”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-09-13/249/22. Läst 26 januari 2016.
- ^ Per Mortensen (26 september 1992). ”Många trassliga turer i halsbrytande tempo”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-09-26/262/21. Läst 11 juni 2022.
- ^ Ingegärd Waaranperä (4 oktober 1996). ”Bidragsfusk som lönar sig. Björn Gustafsson räddar farsen på Maxim”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/bidragsfusk-som-lonar-sig-bjorn-gustafsson-raddar-farsen-pa-maxim/. Läst 29 oktober 2016.
- ^ Leif Zern (21 januari 2000). ”Inte så strålande tider. Det räcker inte att citera gamla slagnummer”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 25 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160125143836/http://www.dn.se/arkiv/kultur/revy-inte-sa-stralande-tider-det-racker-inte-att-citera. Läst 24 juni 2015.
- ^ ”Fångad på nätet”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 2 september 2015. https://web.archive.org/web/20150902004341/http://www.oscarsteatern.se/show/fangad-pa-natet/. Läst 3 september 2015.
- ^ [a b] ”Björn Gustafson - SFdb”. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=66336. Läst 2 januari 2024.
- ^ Tore Ljungberg (28 januari 1997). ”Guldmask till Maria”. Göteborgs-Posten. Läst 2 januari 2024.
- ^ Lisa Johansson (7 mars 2005). ”Guldmask till Eva Rydberg”. Sydsvenska Dagbladet. Läst 2 januari 2024.
- ^ ”Medaljregn över kulturpersoner”. Sölvesborgs-Tidningen. 10 juni 2009. Läst 2 januari 2024.
- ^ Nicholas Wennö (23 januari 2023). ”Stora ovationer när Björn Gustafson fick årets Hedersbagge”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur/stora-ovationer-nar-folkkara-bjorn-gustafson-fick-arets-hedersbagge/.
Externa länkar redigera
- Björn Gustafson på Svensk Filmdatabas
- Björn Gustafson på Internet Movie Database (engelska)
- Björn Gustafson i Dramatens rollbok
- Björn Gustafson på Stockholms stadsteaters webbplats