Björketorpsstenen
Björketorpsstenen, DR 360, är en runsten som står omkring sju kilometer öster om Ronneby i Blekinge. Den bildar tillsammans med två andra höga stenar ett forntidsmonument invid ett gravfält från den yngre järnåldern. Björketorpsstenens runristning är daterad till 600–700-talen e.Kr.
| Björketorpsstenen | |
| Runristning (runsten) | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Blekinge |
| Län | Blekinge |
| Kommun | Ronneby |
| Socken | Listerby |
| Plats | Björketorp |
| Koordinater | 56°12′08″N 15°22′50″Ö / 56.202291°N 15.380677°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fast fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Listerby 381 |
| Tillkomsttid | U, 600-talet e.Kr. |
| Signum | DR 360 |
| Runristare | n/a (se artikel) |
| Stil | RAK |
| Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Monumentet ligger inom ett riksintresseområde för kulturmiljövården med många fornlämningsmiljöer från både förhistorisk och historisk tid. Landskapet kring har många spår av bosättningar, från stenåldern och framåt. I monumentets närområde ligger Kasakulle med gravar och stenmonument från järnåldern, det vikingatida Hjortsberga gravfält, och byn Västra vång. Vid Johannishus gods finns skeppssättningar och domarringar.
Stenarna redigera
Stenarna består av granit med insprängda kvartspartier. Runstenen är fyra meter hög och är därmed en av nuvarande Sveriges högsta runstenar. De högsta är Levene, Västergötland som är 4,6 meter hög och Lundagårdsstenen på Universitetsbiblioteket i Lund som är cirka 4 meter hög. Till skillnad från yngre runstenar har den en text med en förbannelse.
Ristningen redigera
Stenen är ristad med den äldre 24-typiga futharken, som användes under tiden 150–800 e.Kr. Under denna tid verkar man i Skandinavien ha talat ett enhetligt språk som benämns urnordiska. De sena urnordiska inskrifterna från Istaby, Björketorp och Stentoften ger intryck av en begynnande regional upplösning av ett tidigare åtminstone skenbart fast språk, liksom av ett traditionsbundet, enhetligt skriftsystem. Translitterering av runraden:
- §A hAidz runo ronu ¶ fAlAhAk hAiderA g¶inArunAz ArAgeu ¶ hAerAmAlAusz ¶ utiAz welAdAude ¶ sAz þAt bArutz
§B uþArAbA sbA[1]
Normalisering till urnordiska:
- §A Haidz runo runu, falh'k hedra ginnarunaz. Argiu hermalausz, ... weladauþe, saz þat brytz.
§B Uþarba spa.[1]
Översättning till nusvenska:
- Mäktiga runors hemlighet dolde jag här, kraftfulla runor. Den som bryter detta minnesmärke skall ständigt plågas av arghet. Svekfull död skall träffa honom. Jag spår fördärv.[2]
§A markerar fram och §B baksidan.[3]
En annan version med texten läst från vänster till höger med början längst ner blir
| rad I | hAidR runo ronu |
| rad II | fAlAhAk hAiderA g |
| rad III | inArunAR ArAgeu |
| rad IV | hAerAmAlAusR |
| rad V | utiAR welAdAude |
| rad VI | sAR þAt bArutR |
På norra sidan:
- uþArAbA sbA
I Krauses tolkning 1966: "Der Glanzrunen Reihe barg ich hier, Zauberrunen. Durch Argheit rastlos, draußen ist eines tückischen Todes, wer dies zerstört."
Nationalencyklopedin tolkar texten som: Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av arghet [d.v.s. perversitet], död genom list skall den bli som bryter detta. Jag spår fördärv.[3]
Ristaren förutspår att minnesmärkets eventuella förstörare ska drabbas av förbannelsen. "Arghet", fornisl. ergi, betyder "omanlighet" och har starka konnotationer av passiv manlig homosexualitet.[4]
Runologen Thorgunn Snædal menar att Björketorpsstenarna i Blekinge står på en gammal kultplats från 600-talet till Odens ära.[5]
Bildgalleri redigera
-
De tre stenarna i Björketorp (två utan runor) -
Runorna på stenen -
Runorna på baksidan av stenen -
Domarringen intill Björketorpsstenen
_5495.jpg)
Källor redigera
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, DR 360 U, 2014
- ^ ”Runstenen vid Björketorp”. www.fotevikensmuseum.se. https://www.fotevikensmuseum.se/sweden/blekinge/bjorketorp/bjorketorp.htm. Läst 29 mars 2022.
- ^ [a b] Riksantikvarieämbetet: Björketorpsstenen Arkiverad 26 mars 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Greenberg, David F. (1988). The Construction of Homosexuality. University of Chicago Press. sid. 249. ISBN 0-226-30627-5. https://books.google.co.uk/books?id=RKhFRgR-1awC&lpg=PP1&pg=PA249#v=onepage&q=%22Gudmundar%20Saga%22&f=false
- ^ Lars Lönnroth (3 juli 1997). ”Yngre runforskare tänker i nya banor”. Svenska Dagbladet.
- O von Friesen: Lister- och Listerbystenarna i Blekinge, Uppsala, 1916.
- O von Friesen: Runorna i Sverige, Uppsala, 1928.
- L. Jacobsen: Forbandelsesformularer i Nordiska Runeindskrifter, Stockholm, 1935.
- Jacobson o Moltke: Danmarks Runeindskrifter, Köpenhamn, 1942.
- S.B. Jansson: Runinskrifter i Sverige, Uppsala 1963.
- W. Krause: Die Runeinschriften in älteren Futhark 1966.
Externa länkar redigera
- Riksantikvarieämbetet. Runstenar i Sverige: Björketorp